Ska man skratta eller gråta, men man blir nog mest förbannad över den dryga 20-lappen man satsar på intjänad 100-lapp till den "cirkus" Gällivare kommunfullmäktige står för.

Att folk och partier har olika uppfattningar respekterar jag men att vissa har många olika uppfattningar i samma sakfråga liknar "spaderknekten" med huvud i bägge ändarna.

Kommunfullmäktige beslutade i januari 1998 att avslå SKP:s motion om förstudier av slutförvar av utbränt kärnbränsle. Men därmed var inte frågan ur världen. I våras träffade fullmäktigepartierna representanter för Svensk kärnbränslehantering (SKB) och denna träff resulterade i att v-partiets representant Ove Haarala, m-partiets representant Lennart Sammelin, SAP:s Göte Henriksson och SKP:s Sten Hansson beslutade om att återuppväcka frågan med en gemensam motion.

Sten Hansson åtog sig uppgiften att skriva förslag till motionen, men den föll inte riktigt i smaken hos de andra representanterna. Istället uppdrogs år v-representanten Ove Haarala att formulera motionen, vilket han också gjorde. Motionstexten godkändes av de övriga som undertecknade motionen - medan textförfattaren själv sade sig inte ha mandat att underteckna denna egenhändigt författade motion.

Vid en gemensam träff i Nord-Norge med finska Vänsterförbundet, norska Socialistiska vänsterförbundet och svenska Vänsterpartiet däremot kom oron över "atomsoporna" som hotar liv och miljö fram. Man var överens om att regeringarna måste aktivt stödja rensningen och trygga hanteringen av atomavfallet. Sören Olofsson, representant för vänsterpartiet från Gällivare undertecknade uttalandet för sitt parti.

För alla som värnar om livet och miljön är detta uttalandet viktigt och visar ett ansvar. Men vad är detta ansvar värt mot bakgrund av vänsterpartiets agerande i Gällivare kommunfullmäktige i kärnavfallsfrågan? Min fråga till Sören Olofsson är: Vilket av benen ska du stå på, eller lyfter du bägge samtidigt?

Eller gör vänsterpartiet likadant som miljöpartiet gjorde 1996 med en motion om "att Gällivare ska visa omvärlden att man tar ansvar för de globala miljöhoten"?

I senaste fullmäktigemöte reagerade miljöpartiets Anna-Karin Holmberg så kraftigt mot den gemensamma motionen om kärnavfallet att hon avslog den innan den ens beretts. Min fråga till Anna-Karin Holmberg: Vore det inte på sin plats att ni tog avstånd från er egen motion från 1996? Då kunde ni i fortsättningen helt konsekvent ägna er åt fortsatt ansvarslöst önsketänkande.

Och politikerföraktet accelerer!