Gruvarbetare i Malmfälten visade med sin "vilda" tvådagarsstrejk i början av denna månad återigen att det finns en gräns för utsugningen. LKAB frestade gruvarbetarnas tålamod och gick för långt i sin rationaliseringsiver. Arbetsköparna ville maximalt utnyttja arbetslösheten för sina syften och hålla tillbaka lönekraven genom att inte slutföra löneförhandlingarna. LKAB:s ensidiga upprivning av pensionsavtalet, underbemanning vid anläggningarna och det höga övertidsuttaget tvingade gruvarbetarna att visa liksom för 30 år sedan att det finns en gräns.

Samtliga LKAB-anläggningar i Kiruna, Malmberget och Svappavaara stod stilla. LKAB i Luleå sympatistrejkade. Det var närmare 2 000 anställda som lade ner arbetet. Lönepåslaget de begärde ca 400 kr mer i månaden, plus framför allt en acceptabel bemanning vid anläggningarna.

Till en början tillbakavisade arbetsköparna detta som totalt omöjligt. LKAB:s informationschef Raymond Hedman beklagade att det var djupt olyckligt att LKAB drabbades. Företaget befinner sig enligt honom i ett läge där man förlorar pengar varje dag. Han tyckte också att företaget inte har råd att tappa kundernas förtroende. Underförstått: gruvarbetarna måste helt enkelt "ställa upp" med uteblivna löneökningar, allt mer arbetsuppgifter på nuvarande arbetsstyrka samt en ensidig "monopol"tolkning av gällande avtalad pensionsöverenskommelse Slutligen sade han också att han respekterar missnöjet som ledde till strejken: - Visst är förståelsen stor för den irritation som finns.

Men tomma ord om "förståelse" var inget gruvarbetarna var ute efter. De vet att samme Hedman är fullt engagerad i LKAB:s nya organisationssatsning som går ut på att ytterligare 300 arbetstillfällen ska rationaliseras bort inom de närmaste tre åren. När företagsledningen insåg omfattningen av "irritationen" och stridslusten gick det fort. Efter två dagar avslutades strejken. Både LKAB, SAF och även regeringen hade fått kalla fötter. Avtalet som LKAB förhalat sedan våren blev nu klart: De anställda fick sina 425 kr mer i månaden plus en retroaktiv engångssumma på 4 100 kr. 20 vikarier ska omgående avhjälpa det akuta bemanningsbehovet.

När det gäller pensionerna så är saken inte klar ännu. Facket kräver att företaget följer det gällande pensionsavtalet och anklagar företaget för avtalsbrott. LKAB svarar att företaget "har respekt och förståelse" för fackets syn på pensionsfrågan.

Fan tro’t. Det är så att morgonkaffet hamnar i vrångstrupen när man hör LKAB-ledningens inställsamhet. Vilken "respekt och förståelse" de har för de arbetandes situation har de visat tillräckligt. Men strejken har också visat att det finns medel för facket att skaffa sig gehör.

Pensionsfrågan ska vidarebehandlas i lokala förhandlingar eller gå vidare till arbetsdomstolen.

Man kanske ska se LKAB:s personal- och avtalspolicy såsom en test hur långt man kan driva de anställda innan "bubblan" spricker. LKAB har under 90-talet skurit ned personalen med 10 procent. Samtidigt har vinsten per anställd tredubblats. Men så som Malmfältens gruvarbetare 1969-70 med sin stora strejk satte stopp för slavackordsarbete, så satte de nu stopp för otyglade rationaliseringar och nedskärningar av personal. Hoppas LKAB-ledningen (och andra arbetsköpare) drar de rätta slutsatserna. Evigt kommer arbetarna inte att acceptera deras arbetar- och samhällsfientliga politik.