Artikeln "Det andra helvetet" i Sif-tidningen nr 13/99 är ett rejält bottennapp i rapporteringen från kriget om Kosovo. Den bör inte få passera obemärkt.

Tidningens utsända, Christer Berglund och fotografen Kent Klich, har valt att rapportera om en 34-årig flykting från Kosovo, Albert Shala, som tagits in som mentalpatient i Albaniens huvudstad Tirana. Artikeln saknar fullständigt distans till patientens egen berättelse.

I sin hemstad Jakova arbetade Albert Shala som journalist på den regeringsfientliga dagstidningen Kosova Sot. Hans artiklar var fientliga mot de albaner som aktivt verkade för lag och ordning och fredlig samexistens mellan folk av olika nationalitet i Kosovo. Dessa stämplades som "kollaboratörer" som arbetade "för serbernas räkning".

Särskilt allvarligt var att dessa albaner trots varningar (hot) från den kosovoalbanska "befrielsearmén" UCK motsatte sig Natos bombningar. Artikelförfattaren skriver nedsättande att de "valde segervisst Milosevics sida inför kriget med Nato".

När en av dessa albaner, Mushk Jakupis ena son, mördats (av UCK) följde Albert Shala begravningen på avstånd och fotograferade ett tiotal sörjande. Hans roll som journalist var uppenbarligen en täckmantel för angiveri och terror. (Av artikeln framgår att hela familjen Jakupi mördades sedan de jugoslaviska styrkorna tvingats dra sig tillbaka.)

På grund av sin fotografering vid begravningen blev Albert Shala skuggad av två främmande män i flera dagar. Han blev själv hotad till livet, men lyckades ta sig undan och fortsatte att skriva för att visa att "befriarna" (alltså den USA-stödda UCK-gerillan) fanns i närheten och var på väg att inta stan.

Senare tog han sig ut ur landet, till Tirana, där den albanska polisen grep honom och förde honom till mentalsjukhus.

I artikeln återges uttalanden från chefsläkaren Afrim Agolli, "en psykiater med mycket gott rykte i Albanien i alla fall" om "serbernas genetiska avvikelse":

"Serberna har en genetisk abnormitet som är orsaken till deras kollektiva psykos."

Den typen av argument mot en hel folkgrupp har knappast använts i Europa sedan Hitlers och nazisternas utrotningskampanj mot judarna. Men här återges de okommenterat!

Det människoöde som Christer Berglund valt att skildra är lärorikt. Det är historien om en psykiskt instabil terrorist, som arbetat för ett etniskt rensat albanskt Kosovo och som agent för främmande makts aggression. Men journalistens brist på distans gör att dessa sammanhang fördunklas. I stället blir artikeln ett led i den rasistiska propagandan mot serber och ett försvar för Natos krig mot Jugoslavien, en utländsk aggression mot ett självständigt och suveränt europeiskt land.

Detta krig får långtgående konsekvenser inte bara för Jugoslaviens folk inklusive albanerna i Kosovo utan för alla länder i Europa, för Sveriges säkerhet och för världsfreden. Det måste därför belysas och diskuteras grundligt.

Även på fackföreningspressen måste kravet ställas att rapportering och diskussioner ska föras seriöst.