"Är det verkligen fred vi vill ha?"

"Är det verkligen fred vi vill ha" frågar författaren och debattören Jan Myrdal i en artikel i Aftonbladet 23.08.99 och visar i sitt svar att det genom tiderna - från 30-åriga kriget över andra världskriget till dagens Natoaggression mot Jugoslavien - alltid har varit den härskande klassens profit- och maktintressen som utlöst krigen och alltid varit folken som dyrt fått betala. "I den världen förs krigen nu som för trehundra år sedan - och överskådlig tid framåt - för det råaste intressets skull under ett skalkeskjul av ständigt idealistiskt prat från de styrande och med ständigt lidande för det som kallats ’gemene man’, folket. Balkan som Afrika och Kaukasus, men nog också Turkestan som Baltikum inom kort." skriver han och frågar: "Vad kan vi göra, med tanke på att marknadsekonomiernas klassamhälle länge än råder med alla sina statsapparater och ideologiproducenter."

Myrdal föreslår några konkreta åtgärder som förtjänar all uppmärksamhet och allt stöd från alla som verkligen vill främja freden:

1) Sverige bör som stat i FN och internationella organ - och i den internationella opinionsbildningen - ta strid för verklig kärnvapenavrustning; alltså avslöja kärnvapenklubbens mörka maktpratande om icke-spridningsavtal och återgå till Stockholmsappellens enkla krav:

Ovillkorligt förbud för atomvapnet som är ett vapen för terror och massutrotning av människor.

Upprättandet av en sträng internationell kontroll för att säkra detta förbuds efterlevnad.

Den regering som först använder atomvapnet, mot vilket land det än må vara, begår brott mot mänskligheten och måste behandlas som krigsförbrytare.

2) Sverige bör - i det egna folkets intresse såväl som i den europeiska fredens - återgå till den statens nationella utrikespolitiska kurs som lades fast 1834 och som följdes fram genom de två världskrigen och i det senaste kalla kriget: en försiktigt balanserande alliansfrihet syftande till att bevara vår fred också under krigen. Konkret innebär detta att Sverige snarast måste lämna EU och bryta beroendet av Tyskland och Förenta Staterna.

3) Återgå till en för folket fredsbevarande försvarspolitik grundad på folkförsvar, för att befria oss från bindningen till Natos militärindustriella komplex.

"Detta innebär att vi inser att det supermakt(en), kärnvapenklubb och stormakter skriver ihop sig om som krigets lagar, är de svindelparagrafer som gör det möjligt för dem att med för vanliga trupper oåtkomliga högteknologiska stridskrafter förstöra och förinta och skapa svält och död i ett fattigt land. Men olagligt för den fattige att till sitt försvar med de enklaste medel slå ut t ex New Yorks vattenförsörjning eller fysiskt eliminera angriparmaktens ledarskikt."