Det öppna kriget i Kosovo har upphört, bomberna har slutat att falla över Kosovo och Serbien. Men någon FRED tycks inte har kommit till stånd. Vad fortsättningen blir efter detta smutsiga krig, det vet vi inget om nu, men med sådana FREDSSKAPARE som USA och Nato kan man nog inte ha stora förhoppningar.

Ett annat krig, bland många andra, som USA varit huvudman för, var Vietnamkriget. Även där slog man till mot ett litet land, och medelst en intensiv bombning utplånade man nästan landet. Det inte sprängbomberna gjorde, det gjorde napalm, nervgifter och växtgifter. Likheterna med Serbien och Kosovo är slående.

Men även skillnaderna är slående. Vietnamkrigets grymheter fick världens progressiva krafter att ta avstånd från USA:s illdåd och fick USA och dess råa kapitalism att framstå i full dager. Jämsides med detta och Vietnamesernas hjältemodiga motstånd mot inkräktarna tvingades så den "oövervinneliga" USA-armén till att hals över huvud lämna landet.

Parallellerna mellan dessa två krig är stora, men det finns också mycket betydande skillnader. dessa är mest framträdande när det gäller länder och folks inställning till och värdering av dessa krig.

Här i Sverige var det en massiv folkopinion mot USA och dess vidriga krig mot Vietnam. Den dåvarande regeringen med Olof Palme i spetsen fördömde kriget och ställde sig på Vietnams sida.

Inställningen till kriget i Jugoslavien var helt motsatsen, även om många människor i vårt land haft en klar och riktig uppfattning av det brutala och omänskliga i Natos bombningar och ödeläggelse av stora delar av både Serbien och Kosovo.

Den svenska regeringens inställning till kriget i Serbien och Kosovo har varit skandalös. På ett tidigt stadium var den helt inställd på att bombningarna skulle skapa FRED i området, och under hela kriget förklarade både Göran Persson och Anna Lindh sig nöjda med den ödeläggande verksamhet som Nato bedrev därnere.

Aldrig hade man kunnat tro en svensk regering om något sådant.

Press, radio och TV gick också helt i Natos ledband. Ibland trodde man sig boende i en diktaturstat med en helt topp- och censurstyrd nyhetsförmedling.

Det mesta som framkom var separerat genom västliga nyhetsbyråer, vilka gav oss en information som var helt färgad av Natopropaganda, och som syftade till att skapa en hatstämning gentemot serberna.

Ja, så hanterar man både NEUTRALITETEN och det FRIA ORDET från makthavarnas sida på samma sätt som under Finska vinterkriget 1939-1940 eller under UBÅTSHYSTERIN under 1980-talet.

Utan att på något sätt ta Slobodan Miloseciv i försvar, så finns det anledning, stor nog att uttala vår AVSKY och FÖRDÖMANDE av USA och Nato för detta krig, likaså av Sveriges regering och alla de som medverkat i den hysteri som spelades upp här i landet under den tid som kriget pågick.

Nu verkar det som om nyheterna från Jugoslavien nära nog upphört. Kanske är denna återhållsamhet beroende på att man inser sitt misslyckande? För sent skall syndaren vakna!