Franska kommunistpartiet (FKP) förbereder sin 30:e kongress i februari 2000. Diskussionens vågor går höga och återspeglar de stora förändringarna som partiet har genomgått under det senaste år-tiondet.

Från att vara ett slagkraftigt revolutionärt klassparti med över 21 procent av rösterna 1976 har partiet under Nationalsekreterare Robert Hue mer och mer ändrat kurs under opportunistiska och revisionistiska förtecken. Sedan två år tillbaka tillhör FKP officiellt med två ministrar den "pluralistiska vänsterregeringen" under socialdemokraten Lionel Jospin, som i princip bedriver samma politik som socialdemokratin i de andra EU-länderna.

Vid valen till Europaparlamentet den 13 juni fick FKP, som hade ställt upp med hälften partilösa kandidater av kraftigt varierande kulör bland dem uttalade förespråkare av Natokriget mot Jugoslavien en tydlig bakläxa av väljarna: Robert Hues parti förlorade nästan hälften av sina väljare, räknat i absoluta siffror, och föll tillbaka till 6,8 procent.

För andra gången har FKP genom sitt deltagande i och anpassningen till en borgerligt orienterad regering lidit ett valnederlag. Första gången hade ett liknande försök 1984 lett till att partiet trängdes i en politisk biroll vid sidan om socialisterna. Denna gång fick inte minst partiledningens socialchauvinistiska rätt-färdigande av aggressionen mot Jugoslavien fatala följder för partiet. På ett möte med Nationella ledningen den 26 maj förklarade sekretariatsmedlemmen Francis Wütz, att FKP stannar kvar i krigsregeringen Jospin på grund av "etniska motiv" och "nutidens kommunistiska identitet". Orsakerna till kriget söktes uteslutande hos Milosevic.

FKP-ledningens allt tydligare övergång till socialdemokratiska positioner bedrivs sedan flera år under det av Hue präglade begreppet "mutation" förändring och innebar ett stegvist avståndstagande från marxistiska värderingar och teorier, särskilt leninismen. Sovjetunionen och dess bundsförvanter i Östeuropa förkastades som "stalinistiska" d v s något väldigt negativt. I en TV-sändning 6 febr 1995 deklarerade Robert Hue: "Denna regim har lyckligtvis gått omkull." 1997 korrigerade han i ett annat TV-inslag FKP:s tidigare värderingar och slog fast: "Nej, resultaten (av socialismen) var globalt inte positiva, tvärt i motsats till våra omdömen från den epoken. De är negativa, i varje hänseende avskyvärda." Han förtalade också Oktoberrevolutionen för dess "terroristiska följder".

Naturligtvis har denna kursändring inom FKP-toppen lett till stor oro inom partibasen. Redan 1997 hade 20 procent av de då tillfrågade 60 000 medlemmar uttalat sig mot ett inträde i regeringen Jospin.

Efter Europa-valen, vars resultat hade lett till stor besvikelse och mycket kritiska diskussioner inom partiet, hade ledningen efter kontroversiella debatter beslutat att installera fyra arbetsgrupper för kongres-sens förberedelse. Man hade analyserat att det dåliga valresultatet till stor del berodde på bristande motivation och engagemang av medlemmar och sympatisörer, vilka "inte längre förstår sitt partis mål och starkare vill få delta i beslutsprocessen", som Humanité sammanfattade.

Nu har FKP-ledningen med fyra dokument inför kongressen på nytt givit bränsle åt heta diskussioner om partiets framtid. Robert Hue betonar att den förestående 30:e kongressen ska bli en " kongress för nygrundning". Mutationen förändringen av FKP:s strategiska målsättning måste nu följas upp med "mutationen av det kommunistiska projektets innehåll och förändringen av den kommunistiska organisationen", sade han inför pressen den 19 juli.

De framlagda dokumenten ska tjäna som grundval för diskussionen fram till oktober. De tar, som ledningen underströk, upp betydligt fler frågor än man har svar, för att ge plats för debatt. Alla fyra texter följer uppenbart tendensen, att driva Robert Hues "mutationskurs" ännu längre, d v s den kurs som mer "vänsterorienterade" partimedlemmar hårt angriper som "ett övergivande av partiets kommunistiska identitet" och "FKP:s socialdemokratisering".

I texten "Politisk alternativ projekt och strategi" utgår man ifrån att alla hittillsvarande försök att förändra världen genom att söka alternativ till kapitalismen har "historiskt misslyckats". Därför gäller det att beträda en "fullständigt ny väg", att utarbeta en "ny kommunism" vars konturer ännu inte har bestämts. För detta är " värdesättningen av individen en tilltagande nödvändighet". Och "man måste fundera på nya former av samarbete och delningen av makten och rättigheterna". Man måste på alla områden kämpa för att "tränga tillbaka kapitalets överdrivna makt".

I andra dokumentet tar man upp att FKP visserligen utvecklar förslag till en alternativ politik, men att man samtidigt stöter på "trovärdighetsproblem" för dessa.

I tredje papperet bekräftas den sedan länge inom partiet vidmakthållna tesen att demokratiseringen och samhällets förändringar är "två sidor av samma mål". FKP ser som kärnan i "mutationen" "den medborgarpräglade vägen för en social transmission, överskridandet av kapitalismen genom folkets aktiva ingripande".

Partiet själv framhåller den fjärde texten som den viktigaste av alla, eftersom den har som utgångsfråga, om man över huvud taget fortfarande behöver ett kommunistiskt parti. Svaret är "ja, men hur ska detta parti se ut?" Sedan åratal anstränger sig aktivister att upprätthålla och stärka partiet som levande kraft på företag och i kommuner. Texten påpekar vad som ska uteslutas i partiets nya program, organisation och ledning: "Varken en suddig rörelse till sitt innehåll eller sina konturer eller ett socialdemokratiskt parti, men naturligtvis heller ingen tillbakagång till de former för det kommunistiska partiet, som en gång i tiden har utarbetats i samband med det etatistiska (d v s strävan att stärka statens roll på bekostnad av individen) och centralistiska konseptet." Robert Hue markerade på ett styrelsemöte sitt avståndstagande från den kommunistiska rörelsens historia ännu tydligare med orden att han vägrar att låta sig knytas till " utvecklingen av en lika pratsam som ineffektiv sekt". Inte heller ville han ansluta sig till socialdemokratin, tillfogade han.

Men hur det "nya partiet" ska se ut, får man varken av Hue eller den föreliggande texten något svar på. Förutom den allmänna bekräftelsen att ett kommunistiskt parti behövs inskränker man sig till formuleringen att det gäller att utforma "en öppen, attraktiv och dynamisk kommunistisk kraft", vilken "måste uppfinnas". För närvarande motsvarade "erbjudandet inte efterfrågan". Det består en "grav klyfta mellan grundvalarna och formen". Det grundläggande är "den nya kommunistiska funktionen" som inte längre kräver av människorna att ansluta sig till kommunisternas idéer, "utan som utmanar de intellektuella att gemensamt utarbeta och förverkliga ett projekt".

En intellektuell elit som ska ta sig an odefinierade projekt? Vart har i denna målsättning arbetarklassen, den stora majoriteten av franska kommunister tagit vägen?

Utan tvekan har Robert Hue och den av hans apparat representerade "majoritetsströmningen" brutit med den vetenskapliga socialismens grundprinciper och FKP:s hedervärda traditioner från Maurice Thorez och Jaques Duclos tider. De representerar den s k "demokratiska socialismen" alltså den internationella socialdemokratins traditionella ideologi. Kommunistiska impulser kan man knappast förvänta sig av dem. Men partiet har enligt officiella uppgifter fortfarande 264 000 medlemmar. Många av dem står kvar på revolutionära och klassmedvetna positioner. Debatten kring FKP:s 30:e kongress kommer att utvisa vilka nya impulser denna kärna kan ge för den fortsatta utvecklingen.