Årets Nordkalottenkonferens avhölls i Pajala 3-4 juli med ca 70 deltagare från Sverige, Norge och Finland. De anmälda ryska delegaterna fick tyvärr förhinder i sista stund.

Konferensen var en uppföljning av ett liknande möte i norska Alta i fjol. Året innan hölls mötet i Murmansk och nästa år blir det någonstans i Finland. Kommunisterna på Nordkalotten har sedan länge funnit det angeläget att dryfta gemensamma problem som finns och som förväntas uppstå av den politik som bedrivs i respektive land, där EU och Natos expansion får allt större inflytande över naturtillgångarna och människornas levnadsbetingelser.

Förutom kommunisterna från Nordkalotten gästades konferensen av Finska Kommunistiska Arbetarpartiets (TKP) ordförande Hannu Harju och partisekreteraren Heikki Männikkö; från SKP i Sverige deltog partiordföranden Rolf Hagel och Riktpunkt-redaktören Barbara Hagel och från NKP:s particentral Asbjörn Andersen.

Temat för årets konferens var EU:s och Natos inverkan på Nordkalotten. Konferensen bekräftade med konkreta och aktuella fakta från den nordiska regionen vad kommunisterna hävdat sedan länge: att EU och Nato enbart tjänar ett syfte och det är att tillvarata kapitalistiska intressen. EU:s planer på breddning och expansion är en viktig del i dess imperialistiska ekonomiska och politiska strategi för att öka sin makt. Nato har till uppgift att bidra till att förverkliga och skydda dessa expansionssträvanden även med vapenmakt om det anses nödvändigt. Aggressionskriget mot Jugoslavien är ett färskt exempel. Där fann EU/Nato i likhet med Hitler 1938 i München-överenskommelsen skäl att under etniska förevändningar ställa en suverän stat utanför folkrättslig suveränitet (1938 Tjeckoslovakien - 1999 Jugoslavien). 1938 körde man över Nationernas Förbund (NF), 1999 ställdes på liknande sätt FN åt sidan.

Konferensen hänvisade till de nyligen genomförda EU-valen, som gav klart besked om hur folk uppfattar EU. Det låga valdeltagandet kan endast tolkas på ett sätt och det är att människorna inte uppfattar EU såsom en demokratisk institution vars politiska inriktning skulle vara att tillvarata folkmajoritetens intressen. EU avslöjar i mångas ögon tydligt och klart att den företräder storkapitalets ekonomiska och politiska intressen. Myglet, korruptionen, obegriplig överstatlig byråkrati, som präglar EU-verksamheten, bidrar till att öka människornas avståndstagande.

Många människors förhoppningar på EU såsom ett fredsprojekt och instrument för kampen mot arbetslösheten har definitivt grusats. Socialdemokratin som styr 13 av EU:s 15 medlemsländer visar en klar och entydig högervridning och allt fler människor upplever vilken intresseriktning dagens socialdemokrati har slagit in på till glädje och gagn för den samlade borgerligheten inte enbart i enskilda länder utan i hela Europa.

Mot denna bakgrund måste man också se den utveckling som monopolkapitalet med sina verktyg EU och Nato har stakat ut för Nordkalottenregionen.

Nato-Tysklands intresse på Nordkalotten sträcker sig för närvarande till att ålägga icke-Natomedlemmen Finland att lagra en del av f d DDR:s vapenarsenal på finsk territorium. Det är frågan om tunga vapen såsom attackhelikoptrar, stridsvagnar och olika artilleriutrustningar.

I Kiruna vill man bygga ut en start- och landningsbana för tunga militärflygplan. Utan något folkligt förankrat beslut har man i Nordnorge brutit mot det hittillsvarande förbudet mot Nato-militärövningar och en massiv militär uppladdning i området är på gång.

Man måste förstås ställa frågan varför Nato lagrar vapen på Nordkalotten. Konferensens svar var att det handlar om tryggandet av EU:s expansionsplaner, speciellt i norra Ryssland.

Konferensen antog fyra uttalanden, "För samarbete och solidaritet - Nej till EU" och "EU-projektet Nordisk dimension gör Nordens folk till koloniala undersåtar"; "Upplös militärallianserna!! Samt "Frihet för Abdullah Öcalan!"

Diskussionen om EU:s "Nordiska dimension" mynnade bl a ut i beslutet att i samband med EU:s utrikesministerkonferens i Helsingfors 11 nov 1999, som speciellt handlar om projektet, anordna en internationell protestdemonstration i den finska huvudstaden. Det blir gemensamma arrangemang mellan finska-norska-svenska kommunistiska partier som är öppna för alla intresserade krafter i Norden och övriga Europa. En viktig arbetsuppgift för konferensdeltagarna blir under de kommande veckorna att informera offentligheten i våra länder om EU:s och Natos planer i Norden och att mobilisera till brett motstånd mot dem. Förhoppningen är att Nej till EU-rörelsen och de fackliga och politiska organisationerna som demonstrerat i Amsterdam och Köln mot EU sluter upp i protesten mot EU:s "Nordiska dimension".

Partierna återkommer med konkreta planer om uppläggning, researrangemang m m.

Efter den intressanta och livliga diskussionen under konferensen och den politiska samstämmigheten hade konferensdeltagarna inte svårt att samlas till en mycket uppskattad lättare samvaro, där partiernas musikvirtuoser och allsångskunniga underhöll både sig själva och övriga på ett trevligt sätt.

Konferensen avslutades med att "Internationalen" sjöngs gemensamt på tre språk.