Mitt i sommarvärmen presenterar näringsdepartementet och dess ministrar Björn Rosengren och Mona Sahlin en skrift som behandlar tillväxtpolitiken. Den presenteras som ett inlägg i diskussionen om tillväxtpolitiken och har kommit till stånd bl a på grund av "det stora intresse som mött och möter det nya näringsdepartementet".

En sådan skrift förväntas innehålla en del idéer om hur man skall komma tillrätta med och utplåna massarbetslösheten och hur den mänskliga rättigheten, rätten till arbete, skall tillgodoses.

Det börjar bra när de båda ministrarna i förordet skriver:

"Tillväxtpolitik måste bygga på allas delaktighet både i produktionslivet och i fördelningen av produktionens resultat. Tillväxt får vi inte bara genom kompetensen hos experterna och de mest välutbildade; uthållig tillväxt får vi när allas kraft och kompetens tas tillvara. Om vi skall få dessa kunniga och engagerade arbetsinsatser rakt genom arbetslivet, måste också arbetslivet erbjuda trygga och utvecklande villkor, och hinder i form av fördomar och diskriminering måste bort."

Det har också utarbetats nya regler avseende företagskoncentrationer, som skall öka möjligheterna att hindra sammanslagningar som minskar konkurrensen. Hur man har "minskat koncentrationen" genom att administrera samgåendet mellan svenska Telia och norska Telenor kan nog varken Sahlin eller Rosengren förklara.

Det de hittills har gjort är kanske inte så värst mycket eller farligt, men det smids nya planer och man kommer att lägga fram förslag under hösten och nästa år kring en del frågor som berör de arbetande i allra högsta grad. Det är frågor om:

Spelregler för lönebildningen. En statlig utredning lämnade förslag om bl a ut-ökad statlig medling i konflikter och om vissa begränsningar av stridsåtgärder mot fåmansföretag.

Konkurrenspolitiken ses över i syfte att "stimulera nytänkande", sänka svenska prisnivåer, öka produktionen och "underlätta lönebildningen".

Inom departementet pågår en särskild översyn av reglerna för a-kassan. Syftet är att skapa tydligare regler för tillämpningen av kraven på bl a byte av bransch eller flyttning.

Språkbruket att "Spelregler för lönebildningen och att konkurrenspolitiken skall ses över" är en omskrivning av den inblandning i lönepolitiken som regeringen bedriver, och en anpassning till EU:s, SAF:s och högerns krav om begränsningar i strejkrätten och ett led i kampanjen att krossa fackföreningsrörelsen genom att underminera möjligheterna att skriva kollektivavtal. Kollektivavtalen strider enligt EU-domstolens generaladvokat Jacobs mot konkurrensrätten.

Strejkrätten är arbetstagarnas enda verksamma vapen för att försvara och förbättra sina arbetsvillkor. Attackerna på denna är därför helt följdriktiga. Det är ett vapen som måste vridas ur arbetstagarnas händer för att arbetsgivaren ska få framgång med sin nedrustning även på kollektivavtalets område."

Spelregler för lönebildningen är från regeringens sida inget annat än en fortsättning av EU:s politik om inflationsbekämpning som det viktigaste målet. Sitter man i arbetsköparnas båt så är det alltid lönerna som är inflationsdrivande, aldrig den enorma vinstökning som arbetsköparna lyckas roffa åt sig, och som betalas av de arbetandes produktion, eller den aktiespekulation som driver upp avkastningskraven.

Översyn av reglerna inom a-kassan, brukar numera regelmässigt innebära försämringar och att ansvaret och kostnaderna för massarbetslösheten överlastas på de arbetande, medan storfinansen och kapitalägarna, som orsakar massarbetslösheten genom ökad utsugning , går fria.

Det är dags att ta upp kampen, kampen för makten över produktionen, först då slipper vi massarbetslöshet och kan producera för de samhälleliga behoven istället för profiten.