SKP:s grundsyn är att socialpolitiken skall styras av de demokratiskt valda församlingarna.Vi kräver dock inte i alla sammanhang samhälleligt ägande. Kooperativt ägande kan komplettera statligt, landstings- och kommunalt ägande. Fackföreningsrörelsen kan spela en aktivare roll för höjd social standard genom att satsa mer på semester- och rekreationsanläggningar, kultur och idrott.

Under senare år har vi upplevt nedskärningar över hela det socialpolitiska fältet. Den ekonomiska politiken har övervältrat kostnader för sociala ändamål från staten till kommuner och landsting. Generellt sett bedriver staten, landstingen och kommunerna en dålig personal-och lönepolitik. Hela avdelningar på sjukhus, daghem, fritidshem osv måste stängas av brist på pengar. Lärarlösa lektioner och brist på arbetskraft inom äldreomsorgen är andra exempel.

Denna situation kan inte accepteras. Sverige är ett rikt land som utan svårigheter kan klara en socialpolitik värd namnet. Men då krävs en annan ekonomisk politik som omfördelar förmögenheter, bolagsvinster och värdepappersutdelningar från privatkapitalet till det arbetande folket.

Men vi måste sätta in de sociala frågorna i större sammanhang - undfallenheten från regeringens sida mot kapitalintressena och anpassningen till EU och EMU är grunden för den sociala nedrustningen.

Barnfamiljernas ekonomi har kraftigt urholkats genom sänkning av bostadsbidrag och barnbidrag samt sänkning av ersättningsnivån i föräldraförsäkringen. Många lågavlönade barnfamiljer lever idag på fattigdomsgränsen. Lönen räcker inte hela månaden utan allt fler tvingas söka socialbidrag.

Barnbidragen måste höjas till en skälig nivå med hänsyn till senare års försämring av penningvärdet. Bostadsbidragen måste åtminstone följa de allmänt stigande hyrorna och i vart fall inte sänkas som nu skett. Många familjer har fått sina bostadsbidrag sänkta med 1 000 kronor eller mer.

* SKP kräver att barnbidragen snarast höjs och att bostadsbidragen till barnfamiljerna kraftigt förbättras genom att bostadsbidragssystemet tillförs nya pengar.

Föräldraförsäkringen måste återgå till den tidigare 90-procentiga ersättningsnivån och på sikt byggas ut.

Barnen är vårt samhälles viktigaste tillgång. Det samhälle som inte inser detta är inne på farliga vägar. Att satsa på barnen är vår viktigaste framtidsinvestering. Denna insikt måste enligt SKP:s mening bestämma samhällets satsning på barnomsorgens kvalitet och på personalpolitiken.

Skolan ska ge sådana kunskaper och insikter att den bidrar till att fostra en ny generation i demokratisk anda. Nedskärningar inom undervisning och elevvård måste bekämpas.

Dessa nedskärningar ökar de sociala skillnaderna. Konsekvensen blir att barn inte ges tillräckligt stöd och riskerar att slås ut. Det gäller i synnerhet barn med särskilda behov.

Samhället måste garantera modersmålsundervisning för tvåspråkiga barn där sådant behov finns.

Dagens skola är bristfällig främst beroende på otillräckliga resurser. Byggnader och lokaler förfaller vilket resulterar i dålig arbetsmiljö för såväl elever som lärare.

Bristen på lärare och läromedel är akut. Skolmåltiderna har försämrats.

Många ungdomar upplever idag ensamhet, sorg och smärta

p g a olika sociala problem som belastar familjerna och söker sin tillflykt i droger eller kriminalitet. Kommunerna har ansvar för att alla ungdomar under 18 år ska ha en dräglig tillvaro. Ingen kommun lever i dag upp till detta ansvar. Det saknas personal som i tid kan hjälpa ungdomarna till rätta, det saknas ungdomshem för problemfallen och det saknas förutsättningar för ungdomar att bygga upp ett eget boende.

SKP:s krav är:

- att staten skall vara huvudman för skolan.

- att en 12-årig obligatorisk skola införs.

- att studielön införs för högre studier.

- att barn upp till 12 år skall ha rätt till barnomsorg eller plats

på fritidshem.

- att skolan ges resurser till moderna studiemedel.

- att kommunerna skall ges resurser för att kunna leva upp till

sitt ansvar att garantera för ungdomarna en socialt tryggad

start i vuxenlivet.

Undervisningen skall ha ett vetenskapligt innehåll och främja förståelse för fred och samförstånd mellan folken och ta avstånd från olika former av diskriminering.

Att främja folkhälsan och förhindra sjukdomar och olycksfall skall vara den ledande principen i hälso- och sjukvårdspolitiken. Genom riktade hälsoundersökningar och tidig diagnostik kan ohälsa förebyggas. Privatisering av hälso- och sjukvård måste stoppas, vården frigöras från privata vinstintressen och bedrivas i samhällets regi. All nödvändig hälso-, sjuk- och tandvård liksom mediciner skall vara kostnadsfri.

Sjukvården kännetecknas idag av ständiga omorganisationer i syfte att klara verksamheten med krympande budget. Köerna till nödvändiga operationer och behandlingar växer återigen. Detta orsakar högre kostnader för långa sjukskrivningsperioder förutom det lidande detta innebär. I stället bör sjukvårdspersonal anställas vilket medför en ur samhällsperspektiv ringa merkostnad.

Företagshälsovården har till stor del privatiserats bl a till följd av minskade samhälleliga anslag. Nedmonteringen av företagshälsovården började 1992 när SAF sa upp det centrala arbetsmiljöavtalet. Strax därefter slopades statsbidraget till företagshälsovården. Den förebyggande hälsovården på arbetsplatserna har minskat och i många fall upphört. Det är vårt krav att företagshälsovården underställs landstingens huvudmannaskap och samverkar med övriga samhällsorgan som yrkesinspektion och yrkesmedicinska institutioner och bekostas av företagen.

En allmän sjukförsäkring är en självklarhet för de flesta. Genom sänkning av ersättningsnivån i olika omgångar har en ny marknad öppnat sig för försäkringsbolagen. Individuella eller kollektiva sjukförsäkringar har ökat i omfattning. Mot denna utveckling ställer vi kravet om återgång till 90 procents ersättningsnivå som därmed gör alla kompletteringsförsäkringar onödiga. Ta bort alla individuella inslag i socialförsäkringen t ex egenavgifter. Den framtida ohälsoförsäkringen skall finansieras med sociala avgifter och statsskatt och administreras av försäkringskassorna.

SKP vill inte ha karensdagar i sjukförsäkringssystemet.

Villkoren för rätt till sjukpenning har skärpts. Hänsyn skall inte längre tas till sociala eller arbetsmarknadsskäl. Detta drabbar främst de äldre arbetande som är slitna efter ett långt arbetsliv men som anses kunna utföra ett lättare arbete. Att sådana arbeten inte finns tas ingen hänsyn till.

En helhetssyn på människan behövs. Ingen skall behöva hamna mellan de olika försäkringssystemen. Kravet är ett fullt utbyggt försäkringssystem som ger all social service gratis till hela befolkningen.

Vi vill också understryka att de utbetalningar som felaktigt kallas för bidrag är utfall av ett försäkringssystem som tillgodoser folkets sociala rättigheter. Det ackumulerade kapitalet i detta system är baserat på försäkringspremier som är avdrag från arbetarnas löner. Det svenska försäkringssystemet plundras nu till förmån för kapitalisterna, som därmed har blivit bidragstagare på en nivå som sällan skådats i vårt land.

Vi avvisar det nya pensionssystemet med individuella inslag. Vi är för ett samhälleligt pensionssystem. De lägsta pensionerna måste justeras upp. Här gäller det främst de äldre kvinnorna med låg eller ingen ATP. Många pensionärer har fått en försämrad levnadsstandard genom att kopplingen fullt ut till basbeloppet sedan flera år tillbaka tagits bort.

Vi kräver en grundpension på 10 000 kr per månad, som ska vara skattebefriad och värdesäkrad.

Rätt till hemtjänst och färdtjänst efter behov borde vara en självklarhet men uppfylls inte i många kommuner. Idag behandlas många äldre på ett ovärdigt sätt och får inte den hemtjänst de borde ha rätt till. Många äldre kan inte ta tillvara sina intressen på grund av sjukdom eller ålderssymptom. Det är skamligt att kommunala myndigheter utnyttjar detta i sin sparnit.

Kostnader för mediciner och läkarbesök har blivit en allt drygare utgift för pensionärerna. De ska tillhandahållas gratis. För att möjliggöra detta bör läkemedelsindustrin förstatligas.

* SKP kräver rätt till färdtjänst, hemtjänst, gruppboende och sjukhem efter behov.

Under kapitalistiska samhällsförhållanden är den sociala frågan alltid en fråga om klasskamp. De arbetande männi-skorna har alltid i kamp fått tilltvinga sig sociala rättigheter på profitintressenas bekostnad. Vårt mål är socialismen där hela samhällets intresse inriktas på att skapa ett så rikt socialt och kulturellt liv som möjligt för människorna.

En bra bostad till ett rimligt pris ska vara en social rättighet. I många kommuner står lägenheter tomma p g a att ingen har råd att hyra dessa samt att regionalpolitiken saknat styrmedel för en helhetsmässig planering mellan bostäder och arbetsplatser.

De senaste årens bostadspolitik har kraftigt försämrat de boendes möjligheter till standardförbättringar och medfört ökad segregation. Många bostadsrättsföreningar har p g a för höga byggkostnaderoch höga bankräntor gjort konkurs, vilket inneburit att många familjer förlorat insatsen och därmed hamnat i ekonomiska svårigheter. Samma problem har drabbat kommunala bostadsföretag.

Bostadsbyggandet har de senaste åren varit obefintligt. Detta måste ändras. Det är stor efterfråga bland ungdom och äldre på en bra bostad till låg hyra.

SKP:s krav är:

-att byggmaterialindustrin förstatligas och marken överförs i samhällets ägo,

-att handel och spekulation med fastigheter och bostadsrätter förbjuds,

-att bostadsproduktionen överförs till statlig finansiering med en låg och fast ränta,

-att hyresgästerna tillförsäkras inflytande över sitt boende,

-att åtgärder vidtas för att åstadkomma jämlika ekonomiska villkor mellan olika boendeformer.

Med dessa åtgärder kan också den ökande bostadssegregationen effektivt bekämpas.