...är namnet på en rapport från Skolverket om elevernas inställning till demokrati och etik.

Det är en allvarlig situation i den svenska grundskolan som återges i rapporten. Endast två av tio elever visar genom sina svar i den enkätundersökning som genomförts med 1 400 elever att de har ett konsekvent demokratiskt förhållningssätt.

Med alla reservationer för att både frågor och svar kan rymma olika bedömningar - begreppet demokrati är ju inte glasklart och entydigt - finns all anledning att allvarligt beakta rapporten och gå till botten med frågan, varför elevernas demokratiska attityd under de senaste åren försämrats över lag och varför de demokratiska åsikterna avtar med stigande ålder.

Vad som föga framkom i TV-utfrågningar av "experter" av olika slag men ändå måste ses som den grundläggande orsaken till ungdomarnas minskande känsla för demokrati är onekligen deras ständiga upplevelse av verkligheten. Konfrontationen av tidigt lärda begrepp om vad som är rätt och rättvist och klyftan till det i det verkliga livet, vilken de allt tydligare uppfattar med stigande ålder. Skolverkets rapport visar, vad alla borde förstå: att skolan och ungdomarna är en del av vårt samhälle. Att känslan för demokrati, solidaritet och ärlighet avtar ju äldre ungdomarna blir, är ju inget annat än ett resultat av de livserfarenheter som de skaffar sig på väg mot vuxenvärlden.

Tidningar, radio, TV rapporterar nästan varje dag om hur "smarta" finanshajar gör klipp på anställdas och skattebetalarnas bekostnad. Pengar ger makt och den mäktige bestämmer, syns, har det bra - oberoende av hur han kommit över pengarna. Vilka demokratiska, solidariska slutsatser ska ungomen dra av detta förhållande?

Tjänstemän på alla nivåer, kommun och landsting tillskansar sig allt högre löner, förmåner och fallskärmar och lever livets glada dagar på allmänhetens bekostnad. Ger det signaler om rättvisa?

Samhällets service allt från vård och omsorg till mötes- och fritidslokaler, ishallar och isbanor görs till kommersiella verksamheter, där de sämst ställda hamnar i strykklass. Hur ska ungdomarna uppfatta detta som uttryck för solidaritet och demokratiskt förhållningssätt?

Under flera år har rapporter redovisats angående det sviktande intresset främst bland den unga generationen för att engagera sig i de politiska partierna - alltså basen som ska bära upp hela vårt demokratiska system.

Detta är ett resultat av sviktande förtroende för den demokratiska processen.

Grundorsaken ligger inte i oärliga politiker - många av dem sliter ju hederligt för sina väljares intressen - utan orsaken ligger i en samhällsutveckling, där det gemensamma, kollektiva trängs tillbaka för att ge allt större utrymme åt den s k marknadsekonomin, vilket låter bättre än profitjakt och kapitalism.

Politikernas roll och ansvar i denna utveckling ska inte förringas, denna utveckling från målet om ett "välfärdssamhället för alla" till kapitalets ohämmade rovdrift har inte ramlat på oss från himmeln, utan är resultat av aktiv politik och påverkan av vissa krafter och eftergifter och undfallenhet av andra. Med stöd av folkopinionen kan motstånd resas, men detta kräver politiska företrädare med framtidsvisioner som inte styrs av enskildas vinstintressen utan av tillit till kollektivet. Eller, för att använda Skolverkets begrepp, det förutsätter politiker med äkta förankring i demokratiska målsättningar och ett konsekvent förhållningssätt till vad som är rätt och rättvist.

Verkligheten ser dessvärre bedrövligt ut på detta område. Allt för många i regering och riksdag - för att inte tala om EU-topparna - har böjt sig för de starkas makt såväl nationellt som internationellt.

När regeringen och tillika ledarna för landets största parti, socialdemokraterna, tricksar sig fram till EMU, på samma sätt som de myglat in Sverige i EU,i båda fallen trots vetskap om starkt motstånd i folket och i det egna partiet, och därmed spelat bort en viktig del av landets demokratiska suveränitet, undergräver detta förtroendet till såväl demokratin som till politikerna.

När storföretagen tillåts lämna landet och kasta ut tiotusentals arbetande i arbetslöshet, när deras hot om företagsstängning eller förflyttning till billigare länder räcker för att de etablerade partierna ska glömma alla sina vallöften och skynda till att uppfylla kapitalets krav - då måste förtroendet till demokratiska beslut sjunka till botten.

När USA gång på gång tillåts ta "rätten" i egna händer, bombar och dikterar sina villkor för andra länders folk, tvingar Iraks folk till svält och död, akut brist på sjukvård och ställer det internationella samfundet i form av FN åt sidan - då stärks inte vare sig ungdomens eller äldre människors tilltro till demokratin.

När amerikanska och brittiska bombplan godtyckligt från baser i Turkiet bombar irakiskt territorium i påstått syfte att skydda kurder, frågar sig den någorlunda politiskt vakne hur Turkiet kan anses vara ett land som beskyddar det kurdiska folkets rättigheter.

Detta är åter ett exempel på hur jakten efter pengar och makt över Mellanöstern och dess rikedomar ersätter vad som är rätt och rättvist. Att den svenska regeringen förhåller sig tämligen passivt mot USA:s folkmordspolitik eller t o m ställer upp för militär våldsanvändning, bara USA lyckas pressa fram FN:s godkännande - det kan heller inte stärka förankringen av demokratiska åsikter i svenska folket.

Det är många av de aktuella politiska frågorna i vårt land - från de oavbrutna avslöjandena i IB-historien och åsiktsregistreringen till det hemliga militära samarbetet med NATO, som stod i direkt motsats till landets deklarerade och i folkdjupet förankrade neutralitetspolitik och alliansfrihet - som i grunden handlar om demokrati och om brott mot demokratiska principer.

Demokrati och rättvisa är oförenliga med system som styrs av enskildas vinstintressen - det bekräftas på alla plan och i alla sammanhang. Ett sådant är avslöjandena om mygel, mutor och båg i IOC. Den stora olympiska tanken syftar till att fostra världens ungdom till fairness, alltså rättvisa och demokratisk kollektivitet. I IOC fanns inte tillräckligt av demokratisk kontroll, de stora pengarna tog över rodret och håller på att förstöra även idrotten s möjligheter att sprida demokratiska attityder och uppfattningar.

Sist men inte minst finns det anledning att påminna om att demokrati är inget för alltid givet, grundmurat genom vissa valprocedurer och lagar som skrivs in i konstitutioner, vilka sedan inte efterföljs. Demokrati är en fråga om ständig kamp. Demokrati har inget egetvärde i regler och begrepp, vilket de tycks tro att demokratin begränsar sig till de borgerliga fri- och rättigheterna. Om inte vi har materiella resurser kan vi inte njuta något av det som ger livet innehåll och skapar livskvalité och förutsättningarna för människorna att engagera sig för sin verklighet.

Svensk arbetarrörelse och en rik flora av folkrörelser har under den första hälften av detta århundrade deltagit i och drivit framåt skapandet av materiella resurser för alla som en bas för demokratins utveckling. Dagens trend att riva ner det gemensamma, privatisera tillgångarna och lägga bördorna på familjen och individen, att uppmuntra den starkes rätt på bekostnad av solidaritet och gemensam välfärd är ett grundskott mot demokratin.