Hallå. Jag har bara en fråga som jag har undrat över. Under kommunismen så menar ni att staten kommer att försvinna, men menar ni då staten som i nationer eller staten som riksdagen eller myndigheter som styr vissa företag och sådant.
Med vänlig hälsning Robin.
Svar till Robin.
Statens bortdöende.
Staten uppstod samtidigt med att klasserna uppstod. I och med att klasserna försvinner kommer staten med nödvändighet att försvinna och dö bort. Så länge klasser existerar kan inte staten stå över klasserna – den måste stå på de regerandes sida. Att staten är den regerande klassens vapen var klart för Adam Smith redan 1776. I sin bok Nationernas Rikedomar, skrev han att "civila regeringar är, så länge som de inrättas för egendomens säkerhet, i själva verket inrättade för att skydda de rika mot de fattiga eller dem som har egendomar mot dem som inte har några alls". Klassen som regerar ekonomiskt – som äger alla produktionsmedel – regerar också politiskt.
Medan staten i de klassantagonistiska samhällena alltid har varit och alltid förblir bara ett vapen för minoritetens politik och politiska herravälde över majoriteten, så uppstår i och med det socialistiska samhällets tillkomst för första gången i historien en stat, där den ekonomiska utvecklingen, den ekonomiska politiken får ofantligt stor roll. Socialismen erbjuder fler motiv för arbetet än kapitalismen kan erbjuda. Under socialismen uppmanas människorna att arbeta hårt och bra därför att det är samhället som helhet som gynnas. Så är det inte under kapitalismen. Där resulterar inte extra arbete i att samhället gynnas utan i att kapitalisternas vinst ökar.
Marx, Engels och Lenin beskrev den socialistiska staten från själva början av dess utveckling som en halvstat, som en övergångsform från stat i dess egentliga mening till icke stat. Staten är nämligen nödvändig ända fram till att den segrande socialismen växt över i fullständig kommunism.
Det kommunistiska samhället kommer inte att bli ett anarkins och desorganisationens samhälle som borgerliga företrädare predikar. Disciplin och organisation är det nya samhällets grunder. Men det är inte en disciplin och organisation av tvång, utan en medveten disciplin grundat på varje människas medvetande om sin plats i samhället, på hennes vana att arbeta till nytta för samhället och att iaktta reglerna för den kommunistiska samlevnaden.
Med klassernas försvinnande under kommunismen kommer de, sedan de sammansmält med de samhälleliga organisationerna, att förvandlas till organ för den samhälleliga självstyrelsen, och då kommer samhällets alla medlemmar att styra samhällsprocesserna. Statens bortdöende är en successiv, utdragen process, som omfattar en hel historisk epok och kommer således inte att ske under vår livstid. Staten kan helt och hållet dö bort när samhället förverkligar regeln "av var och en efter förmåga, åt var och en efter hennes behov", dvs. när människorna tillfullo vant sig att iaktta de grundläggande reglerna för samlivet och när deras arbete blir så produktivt att de frivilligt kommer att arbeta efter förmåga. Uppbyggandet av det utvecklade kommunistiska samhället är en inre förutsättning för att staten ska dö bort. Men för att staten helt ska dö bort krävs även yttre förutsättningar, nämligen socialismens seger och befästande även på den internationella arenan. Om imperialister fortfarande finns kvar i världen så kommer i detta fall den statliga funktionen att försvara landet nödvändigtvis att bibehållas i det kommunistiska samhället. Denna funktion kommer att dö bort först när faran för angrepp från reaktionära imperialistiska krafters sida har försvunnit, vilket endast kan ske i och med att kapitalismen helt avskaffas på jorden.
Framtidens människa, det kommunistiska samhällets människa är en idogt arbetande, högutbildad människa, som behärskar vetenskapernas grunder och som skapar materiella värden i enorm omfattning, en i samhället verksam och engagerad människa som kan förvalta samhällets alla angelägenheter, som har en vetenskaplig världsåskådning, som är både patriot och internationalist, som känner till de ädla konsternas grunder och som kan skapa inte bara materiella värden utan även kulturella, hon är också en människa med höga moraliska principer.
Under kommunismen är människorna så högt utbildade, utvecklade och medvetna att de gemensamt, i samförstånd, samverkan och samarbete är kapabla att själva, i självstyrelseform, styra alla samhällets processer. Alla dessa egenskaper utformas under den kommunistiska uppbyggnaden som minst av allt är en dagslända, utan en mycket utdragen process under lång tidsrymd. Då har människan nått sin totala befrielse från tvång, restriktioner och utsugning. Förtryckare och förtryckarstat har förpassats till historiens skräphög. Människan är äntligen fri.
Det finns mycket att läsa om ämnet, t.ex. "Den vetenskapliga kommunismens grunder" av Viktor Afanasiev, "Socialismens ABC" av Leo Huberman och Sybil H. May, "Marxismen Leninismens grunder", Kommunistiska Manifestet mm, men se upp för förfalskningar särskilt på nätet. Sveriges Kommunistiska Parti, SKP:s, particentral kan tipsa. En del kan finnas på biblioteken.