17 namnkunniga ryska vetenskapsmän och författare av olika politiska uppfattningar publicerade i början av juni 2007 i veckotidningen ”Moskovskije Novosti” ett upprop till Oktoberrevolutionens 90-årsdag.
OBS. detta blev felaktigt placerad som ledare i Riktpunkt nr 6 2007, rätt ledare kan läsas här...
… Ingen sammansvärjning utan en social revolution
Oktoberrevolutionen startade inte på grund av att utländska makters konspiratörer eller agenter skulle ha iscensatt den. Oktoberrevolution var en social jordbävning, en orkan, en tsunami; ingen kunde utlösa den genom blotta upprop. Revolutionen föddes i kraft av den inneboende egna utvecklingslogiken i händelserna i en situation då talrika källor av folkets missnöje strömmade samman i en enda flod som rev med sig allt. Rysslands folk stödde den nya makten inte bara rätt och slätt, utan försvarade den i inbördeskriget till och med vapen i handen?
”Oktoberkuppens” kritiker ”glömmer” av någon anledning den djupa krisen som Ryssland störtades i av den tsaristiska monarkin och av den Provisoriska regeringen som avlöste monarkin. Paralyserade av parollen om ”Kriget till den slutliga segern!” ville de härskande inte iaktta folkets reella nöd. De glömmer de militära nederlagen vid fronten och slutligen abdikeringen av härskaren och överste befälhavaren i ryska armén, Nikolai II. Även den borgerliga regeringen som ersatte monarkin visade sig vara oförmögen att lösa den tidens viktigaste uppgifter – att avsluta kriget och att överlämna jorden till bönderna.
Oktoberrevolutionen var kulminationspunkten för den stora ryska sociala revolutionen. Dess ledning övertogs av revolutionära socialdemokrater som tidigare än andra hade blivit medvetna om de enkla människornas nöd och längtan, om de tillspetsade problemen vars lösning det ryska samhället väntade på vid sekelskiftet. Och självfallet spelade Vladimir Uljanov (Lenin) och hans närmaste stridskamrater huvudrollen bland dessa. Ingen av Oktoberrevolutionens ledare var utan fel. Det är lika fel att avguda dem som att demonisera dem. Det hatfulla förtal som idag riktas mot dem har ingen reell grund. Dessa människor tjänade ingen, de tjänade revolutionära ideal. Inga världsliga frestelser, vare sig i form av pengar eller av andra attribut av kälkborgerligt välstånd, hade betydelse för dem. Hela sitt liv mätte de med den allrahögsta måttstock: måttstocken av osjälvisk tjänst för friheten och lyckan för alla förtryckta och utslagna.
Revolutionen reduceras inte till våld
Oktoberrevolution betecknas inte sällan som ”våldsam omstörtning”.
”Omstörtningen ” i Petrograd lyckades emellertid nästa
utan mänskliga offer. Även om vi inte är anhängare av våld,
erkänner vi emellertid dess oundviklighet i sådana stadier av den
historiska utvecklingen som kännetecknas av oförsonliga klassmotsättningar.
Det är rätt att revolutioner ofta sammanfaller med våld, vilket
t ex på tydligt sätt visade sig i de borgerliga omvälvningarna
i Nederländerna, England och Frankrike. Som bekant ledde slaveriets avskaffande
i Nordamerika till 1800-talets blodigaste inbördeskrig. Även i Ryssland
förband feodalismens nergång med krig och revolutioner.
Men dessa företeelser var inte följden av politiska intriger utan
följden av krisen i det föregående systemet och omöjligheten
att lösa de uppdämda problemen på evolutionär väg.
Förutsättningarna för en våldsam revolution uppstår
alltid när den härskande klassen, förblindad genom girigheten
att berika sig själv och att bevara sina privilegier, struntar i folkets
väl. I ett sådant fall återstår för de egendomslösa
klasserna ingen annan utväg än att ta sitt öde i egna händer.
Detta är en av huvudlärdomarna av den stora ryska revolutionen.
Dessutom är det inte den sociala omvälvningen som leder till våld
och definitivt inte till våld i form av väpnad kamp. Den sociala
omvälvningens slutliga mål är skapandet av en ny värld,
skapandet av de bästa möjliga förutsättningarna för
alla människor och inte bara för samhällets översta skikt.
I denna mening är sådana revolutioner verkligen historiens lokomotiv
som påskyndar det historiska framåtskridandet.
Vad Oktoberrevolution uppnådde
I olika länders historia fanns det ett stort antal av de arbetandes uppror
mot kapitalismen. Men endast hos oss uppnådde de en så långtgående
karaktär. Det gjorde Ryssland under 1900-talet till samhällsutvecklingens
epicentrum där den dåvarande världens samtliga grundläggande
problem sammanvävdes och utgången av kapitalismens grundsjukdom –
motsatsen mellan kapital och arbete – löstes. Endast de ryska arbetarna
hade tillräckligt vilja och beslutsamhet att hitta en väg för
att övervinna denna motsättning, en väg som bestod i att inte
bara tränga tillbaka kapitalismen utan också att inleda övergången
till ett progressivare socialt system – socialismen.
Efter Pariskommunens förebild lyfte Oktoberrevolutionen samhällets lägsta skikt till maktens höjder: arbetare, bönder och delar av intelligentsian som inträdde för deras intressen. Denna samhällsomdaning stärkte Sovjeterna som den mest demokratiska formen av politisk maktutövning, vilket säkrade den efterlängtade freden, jorden och nationell självbestämmelse för det av kriget tärda folket. Revolutionen stimulerade miljontals arbetande människor till social skaparkraft och visade så på ett tydligt sätt att inte bara eliten är kapabel att vara subjekt och skapare av historien.
Som resultat av Oktoberrevolution utformade sig i världen två socialt motsatta system som på många sätt bestämde mänskligheten fortsatta utveckling. Och tack vare Oktoberrevolutionens inflytande uppstod den nationella befrielserörelsen, började reformerande av själva kapitalistiska system. Under den ryska revolutionens inflytande föll kolonialsystemet sönder och sedan länge överlevda monarkistiska system bröt samman.
Oktoberrevolutionen främjade en nationsövergripande och religionsövergripande idé: idén om social befrielse och rättvisa. På dess grundval uppstod för första gången i historien en union av jämlika folk – Sovjetunionen. Oktoberrevolutionens idéer och gärningar stod i samklang med målen och livsverket av många storheter i kultur och vetenskap; Timirjasev och Vernadskij, Platonov och Majakovskij, Sjolochov och Eisenstein. Oktoberrevolutions kurs av en rörelse i riktning av en socialistisk framtid fick när det begav sig aktivt stöd av 1900-talets framstående personligheter: Barnard Shaw och Picasso, Einstein och Ziolkovskij.
Den sovjetiska historien har många sidor
Oktoberrevolutionen lade grundstenen för den sovjetiska historien. Här
fanns det allt: mäktiga landvinningar och förskräckliga tragedier.
Vi vet bara alltför väl vilket blodigt inbördeskrig som utbröt
i stora delar av Ryssland, efter de arbetandes fredliga maktövertagande
följt av utländsk intervention, av terror från den tidigare
härskande klassen.
Sovjetmakten saknade naturligtvis de nödvändiga historiska erfarenheterna
och gjorde därför många fel.
Med stöd av erfarenheterna och betydelsen av den Nya ekonomiska politiken
(NEP) utarbetade Lenin planen för sovjetstatens fortsatta utveckling, som
inkluderade den radikala politiska och ekonomiska omdaningen av landet. Dessa
förändringar koncentrerades sig på ett genombrott i utvecklingen
på energisektorn, inom kulturen och utbildningen – alltså
inom sfärer som skulle bli bestämmande inte bara under 1900-talet
utan även under 2000-talet. De krävde en demokratisering av det politiska
systemet genom delaktighet av arbetarna och bönderna i statens förvaltning
och i förnyelsen av det kommunistiska partiet.
Vi är väl medvetna om nämnda fakta, men vi värjer oss samtidigt mot till vetenskap utklädda lögner och ensidig stupid propaganda mot den sovjetiska historien som helhet. Denna historia var mångfacetterad, i den kämpar och förtränger demokratiska och byråkratiska tendenser varandra.
Men man kan inte förneka det sovjetiska folkets prestationer, som den svårt tillkämpade segern över fascismen, skapandet av en unik kultur och litteratur, det uppnådda systemet av social trygghet för folket, de första banbrytande stegen i rymden?
Man får inte glömma vilken enastående skapande energi Oktoberrevolution frammanade vid upprättandet av ett nytt samhälle som bars fram av massorna, hur Oktoberrevolution förverkligade många idéer av internationalism, hur Oktoberrevolutionen förde de tidigare underskikten i det ryska samhället till topparna i den nationella och världskulturen. Inte heller får man från den sovjetiska historien stryka bort den entusiasm som massorna visade när det gällde att tillgodogöra sig de nyaste landvinningarna i vetenskap och teknik. Den vittnar tydligt om de revolutionära dragen bland miljoner av sovjetmedborgare.
Varför den sovjetiska modellen misslyckades
Här ska betonas att vi har olika åsikter angående naturen av
samhällsordningen som utformade sig i Sovjetunionen. Men vi är överens
om att ett samhälle som satsade på att bygga socialism förr
eller senare måste hamna i en katastrof när de av Oktoberrevolutionen
frambringade principerna om folkmakt, internationalism, rättvisa och humanism
ringaktas eller till och med åsidosätts. Och just detta hände
i Sovjetunionen.
Fjättrandet av människornas kreativa initiativkraft begränsade den sovjetiska ekonomins tillväxtmöjligheter kraftigt. Brist på varor blev en karaktäristisk egenskap. På det viset lyckades vi inte att höja de arbetande människornas välstånd till nivån i världens utvecklade länder, vilket blev en av orsakerna bakom Sovjetunionens sammanbrått. En annan viktig orsak var avsaknaden av real politisk och ekonomisk demokrati i landet, ett tillstånd som särskild under villkoren av full utveckling av den världsomspännande teknologiska och informatoriska revolutionen inte längre kunde accepteras. Som en följd av allt detta fjärmade sig den byråkratiska makten från de arbetande.
I följden störtades SUKP och sovjetmakten. Denna situation utnyttjades sedan av de politiska krafterna som upplöste Sovjetunionen och ledde Ryssland till upprättandet av en vild växande oligarkisk kapitalism, en kapitalism med massarbetslöshet, förfall av folkets levnadsnivå, djupgående sociala klyftor i samhället, uppblommande nationalism och växande kriminalitet.
Oktoberrevolutionen visade att en annan värld
är möjlig
Av den sovjetiska samhällsmodellens misslyckande kan man inte dra slutsatsen
att Oktoberrevolutions ideal är fel.
Socialismens historiska projekt kan inte förverkligas i första försöket.
Redan formerar sig en ny ung generation som inte accepterar kapitalismens system.
Det finns all anledning att hoppas att den lyckas att fylla Oktoberrevolutions
ideal med nytt liv.
Det går knappast att övervärdera Oktoberrevolutionens betydelse.
Dess positiva följder är iögonfallande. En tredjedel av mänskligheten
följde under en period i Oktoberrevolutionens spår. Ett antal länder
fortsätter denna rörelse idag och drar lärdomarna av tidigare
nederlag och tragedier. Oktoberrevolutionen visade att en annan mera rättvis
värld är möjlig. Olika sociala och politiska krafter, länder
och folk strävar idag efter en sådan annan värld. Om detta vittnar
en ny våg av revolutionära förändringar som särskild
kraftfullt utvecklas i ett antal länder i Latinamerika och Asien.
Oktoberrevolution var och är vårt öde, och vi kan inte ta avstånd
från den viktigaste delen i Rysslands historia. Inför 90-årsdagen
av Oktoberrevolutionen höjer vi vår röst mot denna praxis. Folket
måste få tillbaka sin revolutionära helgdag och sanningen om
Oktoberrevolutionen. Man får inte glömma att vi lever i ett land
vars historia rymmer en stor revolution. Det kan och måste man vara stolt
över.