Insändare

En regering som lyssnar?

"Äntligen har Sverige fått en regering som lyssnar när arbetarna idag demonstrerar", sagts 1:a maj av Per Schlingmann, moderat partisekreterare. Men verkligheten ser annorlunda ut, läs och begrunda.
Regeringen har gett sig den på att ta all heder och ära, förnedra, plåga och skymfa arbetaren maximalt och ett snäpp till. Den hårt drabbade arbetaren som först pressats till det yttersta på sin arbetsplats sedan kastats ut i arbetslöshet när hon är förbrukat och uttömt på kraft och kreativitet ska först härda ut sin arbetslöshetssituation som hon själv inte åstadkommit, sedan drabbas av sänkt ersättningsnivå, tvingas att sitta på arbetsförmedlingen 6 timmar om dagen och söka jobb som inte finns och samtidigt tillåts ha endast tre timmars dagistid för barnen – hur nu detta ska gå ihop -, riskera att tvingas flytta från hus och hem redan första arbetslöshetsdagen och slutligen ska den arbetslöse själv finansiera arbetslösheten som ju arbetsgivaren skapat, det har samma Schlingmanns högerregering bestämt.
Detta verkar ju mer än sjukt och är häpnadsväckande cyniskt. Naturligtvis ska den som skapar arbetslösheten finansiera den också, d.v.s. arbetsgivaren och ytterst dess paraplyorganisation Svenskt Näringsliv.
Arbetarrörelsen kan åstadkomma detta med lätthet, om den bara vill, genom att med resoluta åtgärder tvinga bort högerregeringen från taburetterna och bilda en "verklig" arbetarregering.
Då skulle arbetslösheten försvinna som i ett trollslag, för inte vill Svenskt Näringsliv betala för någonting så onödigt och destruktivt som arbetslöshet.
Jag har ett suveränt recept till lösning som jag gärna vill återkomma till.
John