Den 26 april 2006 är det 20 år sedan den hittills största kärnkraftsolyckan
inträffade i reaktor nr 4 i Tjernobyl. En rapport om olyckans konsekvenser,
snart 20 år efter olyckan, presenterades vid en konferens i Wien den 6
och 7 september, »Chernobyl - Looking back to go forwards«. (Se
bakåt för att kunna gå framåt)
Konferensen i Wien ordnades av IAEA i samverkan med WHO, FAO, UNDP, UNEP, UN-OCHA,
UNSCEAR och Världsbanken, samt med regeringarna i Ryssland, Ukraina och
Vitryss land. Konferensrapporten består av två delar, framtagna
av en expertgrupp på miljökonsekvenser som koordinerats av IAEA och
en expertgrupp på hälsoproblem som koordinerats av WHO. Dessutom
ingår rekommendationer för framtiden som i stora stycken bygger på
en rapport som 2002 lades fram av UNDP.
I det följande ger vi en kort beskrivning av rapporterna. En längre
sammanfattning finns på IAEA:s hemsida: www.iaea.org
Hälsokonsekvenser
Enligt FN-rapporten har hittills ett femtiotal av de räddningsarbetare
som deltog under olyckans första dygn avlidit, varav 28 dog av akuta strålskador
inom några månader. Ungefär 4 000 som var barn eller ungdomar
vid tiden för olyckan har hittills fått sköldkörtelcancer
och fram till nu uppges nio ha dött av sjukdomen. Det är viktigt med
en fortsatt uppföljning av dem som var barn 1986 och som fick höga
stråldoser till sköldkörteln liksom av dem som redan drabbats
av cancer.
De befolkningsgrupper som löper större risk att drabbas av cancer
till följd av strålningen är de 200 000 arbetare som det första
året deltog i uppröjningsarbetet, de 116 000 personer som evakuerades
det första året, och de ca 270 000 personer som bor i de mest nedsmutsade
områdena. I rapporten uppskattas att antalet dödsfall i cancer bland
dessa 600 000 människor kommer att uppgå till ca 4 000. Det innebär
en treprocentig ökning jämfört med om olyckan inte inträffat.
Uppgifter om framtida dödsfall ska dock tas med stor försiktighet,
eftersom de är osäkra.
Nyligen publicerade studier antyder ökad sjuklighet och dödlighet
i leukemi och tumörsjukdomar bland ryska röjningsarbetare som kan
vara strålningsorsakad. Det behövs dock ytterligare uppföljning
för att säkerställa detta. Grå starr är en ögonsjukdom
som kan uppkomma efter relativt höga stråldoser. Studier på
räddnings- och uppröjningsarbetare tyder nu på att grå
starr kan uppkomma vid lägre stråldoser än vad som observerats
tidigare, men det krävs fortsatt uppföljning för att fastställa
detta.
För flertalet människor i Ryssland, Vitryssland och Ukraina som bor i nedsmutsade områden är stråldoserna låga. Som nedsmutsade räknas områden med en markbeläggning av cesium-137 som överstiger 37 kilobecquerel per m2. Det kan jämföras med att ca 10 000 km2 i Sverige har en beläggning som överstiger detta värde.
| De låga stråldoserna innebär att det i epidemiologiska undersökningar behövs mycket stora grupper för att kunna visa ett samband mellan strålningen och cancer. De flesta epidemiologiska studier som gjorts efter Tjernobyl har saknat information om enskilda individers stråldoser, och sjukdomsorsaker eller dödsorsaker har inte alltid varit väl bestämda. Det innebär att studierna ofta är behäftade med stora osäkerheter och av sådan kvalitet att resultaten inte håller för en sedvanlig vetenskaplig prövning. Forskarnas slutsats är att det inte går att påvisa någon ökning av antalet dödsfall i leukemi, tumörsjukdomar eller andra sjukdomar i befolkningen i Ryssland, Vitryssland och Ukraina som kan kopplas till strålningsexponering. Det viktiga och enda undantaget är den stora ökningen av sköldkörtelcancer bland dem som var barn eller ungdomar vid tiden för olyckan. |
|
Med tanke på de relativt låga stråldoserna till befolkningen
och alla andra faktorer som påverkar uppkomsten av sjukdomar är bedömningen
att det inte är särskilt troligt att det någonsin kommer att
kunna fastställas med någon högre grad av säkerhet hur
många som kommer att dö till följd av olyckan. När det
gäller andra sjukdomar än cancer är det också osäkert
i vilken utsträckning som de kan orsakas av strålning.
Det förekommer ofta uppgifter om ett ökat antal missbildade barn till
följd av olyckan. I Vitryssland har det skett en ökning av antalet
barn med missbildningar, men det finns inte någon skillnad i antalet fall
mellan områden med hög och låg radioaktiv markbeläggning.
Ökningen beror därför knappast på strålning. En troligare
förklaring uppges vara att fallen idag registreras i större utsträckning
än tidigare.
Ekonomiska konsekvenser
Tjernobylolyckan har inneburit stora sociala och ekonomiska konsekvenser för
Ryssland, Vitryssland och Ukraina. En stor kostnad har varit de bidrag och förmåner
som getts till så kallade Tjernobyloffer. Mer än fem miljoner människor
har officiellt erkänts som offer och därmed fått rätt till
olika former av bidrag.
Bidragen grundas på att kompensera för risk att bli sjuk av strålning
snarare än för en faktisk skada eller sjukdom. De stråldoser
som flertalet har fått innebär dock små risker för framtida
ohälsa. I slutet på 1990-talet fanns det mer än 70 olika bidrag
och förmåner i Ryssland.
Miljökonsekvenser
Mer än 200 000 km2 av Europa fick ett radioaktivt nedfall av cesium-137
som översteg 37 kilobecquerel per m2. Över 70 procent av denna areal
finns i Ryssland, Vitryssland och Ukraina. Idag är det bara cesium-I37
som finns kvar och som är av strålskyddsintresse. Dessutom finns
strontium och plutonium men i huvudsak inom 100 km från reaktorn.
Jordbruket drabbades hårt i stora områden men generellt skedde det
en avsevärd minskning av i överföringen av radioaktiva ämnen
till vegetation och djur under de första åren efter olyckan. På
senare år är dock minskningstakten betydligt lägre. Kvarstående
problem finns framförallt på näringsfattiga jordar och där
djur betar på marker som inte bearbetats. Idag är det cesium-I37
i mjölk och kött som ger de största bidragen till stråldosen
via livsmedel från jordbruket. Koncentrationerna av cesium-I37 i sådana
livsmedel är emellertid i allmänhet under de gränsvärden
som gäller i de tre länderna. I vissa områden med hög nedsmutsning
kan dock cesiumhalten i mjölk fortfarande överstiga gränsvärdet
på 100 becquerel per liter.
Växter och djur i skogen har visat de högsta koncentrationerna av
cesium-I37. Särskilt höga halter finns i svamp, bär och vilt.
Nedgången i halter är betydligt långsammare än i jordbruksprodukter
och överstiger fortfarande ofta gällande gränsvärden. För
många människor ger skogsprodukter det största bidraget till
stråldosen från livsmedel.
De första åren efter olyckan genomfördes med varierande framgång
omfattande sanering av tätorter för att reducera externdosen. De stora
mängderna radioaktivt avfall som då uppkommit har skapat särskilda
problem. Inom jordbruket har en rad motåtgärder använts, allt
ifrån att kasta produkter med för högt innehåll av cesium
till att utfordra djur med rent foder och användande av speciella medel
som binder cesium och hindrar upptag i växter och djur. Av ekonomiska skäl
har dock användandet av motåtgärder inom jordbruket avsevärt
minskat sedan mitten av 1990-talet. Detta har inneburit att halterna i jordbruksprodukter
har ökat igen.
Erfarenheterna visar att det i praktiken bara finns begränsade möjligheter
till motåtgärder i skog och sjö. Restriktioner av olika slag
är de effektiva för att minska stråldoserna.
Konsekvenser vid reaktorerna
Under några månader efter olyckan byggdes den så kallade sarkofagen
runt den havererade reaktorn. Sarkofagen har försvagats under åren
bland annat till följd av korrosion och av vatten läcker in. Den huvudsakliga
faran ligger i att sarkofagen kollapsar vilket kan medföra att radioaktivt
damm kommer att spridas i närområdet. Åtgärder är
planerade för att förstärka sarkofagen. Dessutom finns ett färdigt
förslag till en ny inneslutning runt hela sarkofagen och kringbyggnader.
Den nya inneslutningen kommer att möjliggöra att sarkofagen demonteras
på sikt, att de nedsmälta resterna av bränslet kan tas bort
och kanske också en demontering av den havererade reaktorn.
Ett särskilt problem är de stora mängder radioaktivt avfall som
finns i ett mycket stort antal tillfälliga deponier i den stängda
zonen runt reaktorn. Det saknas fortfarande en strategi för hur detta avfall
ska tas om hand.
Det förs en diskussion om när och på vilket sätt delar
av zonen, liksom andra avstängda områden ska kunna tas i bruk igen.
Planerna för de närmsta hundra åren går ut bygga den nya
inneslutningen runt reaktor 4, rivning av reaktorerna I, 2 och 3, konstruktion
av anläggningar för att ta hand om radioaktivt avfall inklusive ett
geologiskt förvar för högaktivt avfall, skapande av naturreservat
som förblir stängda, samt fortsatt radioaktivitetsmätningar och
forskning.
Om framtiden
Allmänhetens tilltro till myndigheternas information är låg.
En bidragande orsak till detta är att det dröjde cirka två år
innan befolkningen fick full vetskap om vidden av olyckan. Undersökningar
visar också att nästan 20 år efter olyckan är fortfarande
en stor del av befolkningen inte medveten om de verkliga riskerna med strålning.
Allehanda sjukdomar, dödsfall och andra konsekvenser av olyckan skylls
på strålningen. Det är här som FN -rapporten är viktig.
Med den som utgångspunkt kommer ett omfattande informationsarbete att
påbörjas.
I rapporten rekommenderas att resurserna i första hand satsas på
de mest behövande, dvs. personer som bor i de mest nedsmutsade områdena.
Det rör sig om mellan 100 000 och 200 000 personer. Samhällets resurser,
som till följd av olyckan har belastats mycket hårt, bör användas
för att förbättra den vanliga hälsovården och hjälpa
de grupper som löper störst risk för ohälsa. För de
flesta Tjernobyloffren handlar det, enligt rapporten, om att såväl
myndigheter på lokal nivå som befolkningen genom olika åtgärder
stimuleras till att själva ta tag i sina verksamheter och egna liv för
att komma bort från ett bidragsberoende som omfattar omotiverat stora
grupper.
Den nu presenterade FN-rapporten innebär att det finns en stor enighet
om strålningskonsekvenserna av Tjernobylolyckan. Naturligtvis finns det
osäkerheter och delvis ganska stora sådana, och det motiverar fortsatt
uppföljning av olika slag. Men det finns nu också en god vetenskaplig
bas för handling. Enligt UNDP handlar det bland annat om att informera
den drabbade befolkningen, att ge en bättre allmän hälsovård
och att se över bidragssystemet.
De stora omställningar som sönderfallet av Sovjetunionen inneburit
och en utbredd fattigdom har påverkat människors livssituation och
hälsa. Situationen är komplex men bedömningen i FN-rapporten
är att det inte är strålningen i sig som är den viktigaste
orsaken till ohälsa för det stora flertalet boende i de drabbade områdena,
utan det är de upplevda strålriskerna som har inneburit ett betydande
lidande för många. Som konferensens namn anger är förhoppningen
att genom att se bakåt och vara överens om konsekvenserna ska det
vara möjligt att se framåt mot en bättre framtid.
LEIF MOBERG Myndighetsspecialist, SSI
B ÅKE PERSSON Avdelningschet SSI
Strålslyddsnytt 3/2005
