Solidaritet med Lidl-kampanj i Tyskland
Det Förenade Servicefacket i Tyskland, ver.di, har startat en Lidl-kampanj. Orsaken är koncernens extremt hårda linje mot de anställda: Med uppsägningar, stängning av varuhus och utestängning av filialer ur företaget går Lidl till attack mot försäljare i Calw (delstaten Baden Württemberg), Forchheim och Bamberg (Bayern) som engagerade sig med strejkaktioner och val av skyddsombud för sina rättigheter, för avtal och bättre arbetsvillkor på varuhusen. I München förhindrade Lidl i slutet av juli valet av skyddsombud, initiativtagerskan till valet sades upp med omedelbar verkan. Medbestämmande och fackliga representationer har koncernen hittills systematiskt förhindrat. Nu satsar Lidl på en total utförsäljning av de anställdas rättigheter.
Expansionsmotor är lågpriskedjan Lidl
Inget annat europeiskt handelsföretag expanderar så aggressivt som
Gruppen Schwarz, ägt av Dieter Schwarz med säte i Neckarsulm i Baden
Württemberg. Denna grupp äger kedjorna Kaufland, Kaufmarkt, Handelshof
och Lidl och driver med dessa över 6 000 varuhus i 20 europeiska länder.
Företagets tillväxtkvot under de senaste tre åren har varit
44 procent, omsättningen steg till 36 miljarder euro (UZ 10/6 2005).
Koncernen har 166 000 anställda, och det är på deras bekostnad
Lidl slår ut många av sina konkurrenter. I Tyskland rankas
koncernen som nr 14 bland de rikaste företagen, enligt Süddeutsche
Zeitung 22/7 2005. Expansionsmotor är lågpriskedjan Lidl.
Dåliga arbetsvillkor
Lidls slogan ”alltid lågpris” betalar de anställda inom
produktion och försäljning med dåliga löner och begränsade
sociala rättigheter. Ver.di har i en svartbok beskrivit de ohållbara
arbetsvillkoren som möjliggör lågprisjättens fram
gång. Fackliga organisationer, skyddsombud,
arbetarskydd och avtalskrav har hittills systematiskt förhindrats. Förnedrande
kontroller och ett system av rädsla och skrämsel mot ledande anställda
tillhör dagordningen för att förhindra att de anställda
försvarar sina rättigheter. Detta drabbar framför allt kvinnorna,
av vilka de flesta arbetar deltid eller i så kallade minijobb. Minijobb
betyder att anställda får maximalt tjäna 400 euro, inkomsten
är skattefri och arbetsgivaren slipper att betala sociala avgifter.
Antalet minijobbs ökar i rasande fart. Enligt aktuella siffror är
det ca 6 miljoner som för närvarande lever med denna form av anställning,
som av facket ses som för lite för att leva och för mycket för
att dö och som ligger under normen för socialbidrag. Studenter, pensionärer
och arbetare med låga löner tar sin tillflykt till denna anställningsform
för att klara sin ekonomi. För arbetsgivarna är minijobb en mycket
lukrativ anställningsform: Med flera minijobbare kan man ersätta
riktigt anställda och slipper undan sociala avgifter och andra delar av
arbetsrätten.
Lidl har i Tyskland fler än 2 600 varuhus, men bara i åtta (!)
av dem finns en facklig representation. Mer än 40 000 Lidl-anställda
i Tyskland arbetar utan den lagligt föreskrivna arbetarrepresentationen.
Det innebär att det inte finns någon som tillvaratar ungdomars eller
handikappades intressen.
Fackets mål: människovärdiga arbetsförhållanden
Målet med Ver.di-kmpanjen mot Lidl är att tvinga fram människovärdiga
arbetsförhållanden, arbets- och hälsoskyddsregler,
hänsyn till extra skyddsvillkor för kvinnor samt medbestämmanderätt
och demokratiska rättigheter.
Kampanjen har redan väckt uppmärksamhet i Tyskland. Kunderna
har blivit uppmärksamma och visar äkta intresse för
de anställdas betingelser. I ett antal varuhus uppträder chefer mindre
aggressivt, man håller sig mer till arbetstidsregleringen och sparkar
inte försäljningspersonal lika ofta. Men fortfarande är oacceptabla
arbetsvillkor den dominerande bilden.
För att mer varaktigt kunna förbättra situationen måste
de anställda själva bilda fackklubbar på sina arbetsplatser.
Fackliga ombudsmän och aktivister besöker därför varuhusen
för att hjälpa till. Men facket uppmuntrar också att kunderna
vid sina inköp eller att vänner och bekanta i personliga möten
uppmuntrar och stöder Lidl-personalen för att den skall gå med
i facket och bilda fack-klubbar.
Ver.di kräver också att de varuhus som stängts för att
bli av med personalen måste öppnas igen med den gamla besättningen
under nya bättre förhållanden. De som sparkats på grund
av facklig aktivitet måste återfå sina jobb. Facket stöder
de drabbade både finansiellt och juridiskt i kampen för sina rättigheter.
På vissa platser, till exempel i München, har kampanjen redan fått
förstärkning genom stadens borgmästare, kyrkliga- och kvinnoorganisationer,
samt kändisar från konst och kulturlivet. Andra fackliga organisationer
skickar solidaritetsbidrag och organiserar hjälp på olika sätt.
Det handlar om mer än Lidl
Många inser att kampanjen mot slavvillkoren på Lidl är
viktig för hela arbetsmarknaden. Lidl agerar som arbetsgivarnas
spjutspets. Koncernen vill sätta viktiga grundläggande rättigheter
för de anställda ur spel och ta ifrån dem medbestämmanderätten.
Redan tio år tidigare har en av Lidl-finansiärerna, drogerikungen
Anton Schlecker, försökt att hålla ett imperium fritt från
fackligt inflytande och arbetarrättigheter. Då lyckades de anställda
tillsammans med sin fackförening att försvara sin rätt. Nu gäller
det på nytt att samla alla krafter mot det nya försöket att
undermininära och krossa arbetsrätten.
Ur UNSERE ZEIT