Jag som skriver det här brevet kommer från en f d socialistisk/kommunistisk
stat, nämligen f d Jugoslavien. Ni vet, det landet som styrdes av kamraten
marskalken Tito. Det landet upplöstes, som alla vet, i ett blodigt krig,
och kommunismen föll.
Jag var inte ens född då Tito styrde landet, och föddes drygt
en månad efter hans död. Jag levde i det socialistiska landet i nästan
12 år innan landet upplöstes. Jag fattade just då inte vad
som hände, men alla gav skulden åt Tito och kommunismen.
Nu är jag bosatt i Sverige och följer utvecklingen i mitt forna land.
Jag insåg för ett par år sedan att tiden under Tito var den
mest lyckosamma tiden som folken i f d Jugoslavien någonsin upplevt. Sen
dess är jag en passionerad kommunistisk anhängare. Tito är idolen
för mig och för dem flesta unga människor i det forna SFRJ. Vi
inser nu efter kriget vad Tito och Jugoslaviens Kommunistiska Parti innebar
för människor som oss och hela det f d Jugoslavien som hela Balkanhalvön
med broderskap och enighet och arbete åt alla oavsett klasstillhörighet.
Det var just ett sådant samhälle Tito strävade efter.
Med detta brev ville jag uttrycka mitt stöd åt det Svenska Kommunistiska
Partiet och er kamp mot imperialism och för ett klasslöst samhälle.
Fortsätt med det och ge aldrig upp. Kom ihåg att det finns folk som
står bakom er och som stödjer era åsikter. Med Internationalen
på läpparna kommer vi att vinna!
Död åt fascismen, frihet åt folken! Länge leve SKP!
Haris Causevic