Sedan januari 2005, då regeringens så kallade Hartz 4-paket har trätt i kraft, skyddas arbetsförmedlingarna på många håll i Tyskland av polis. Kravallpolis i krigsmundering möter de arbetslösas protestaktioner. Orsaken är att landets över 5,2 miljoner arbetslösa utsätts för ett sparprogram utan dess like. Arbetslösheten i år har nått alarmerande rekordnivåer från 1930-talet. Regeringens motåtgärd är att det är de drabbade som ska betala. De kan tvingas flytta, måste leva upp sina besparingar, sälja bilen, sommarstugan och andra värdeföremål innan de får a-kassa.
Sedan januari har arbetsförmedlingarna blivit utsatta för omfattande protester. Vredet riktas mot handläggare på Arbeitsamt, men i grunden handlar det om den socialdemokratisk-gröna regeringens beslut att slå samman a-kassan och socialbidrag. På detta sätt vill staten spara två miljarder euro per år. I Tyskland är a-kassan en offentlig myndighet och förvaltas inte, som i Sverige, av facket. Den som är långtidsarbetslös och inte längre berättigad till a-kassa får inte längre socialbidrag. Han eller hon blir hänvisade till välgörenhet.
Arbetslöshetsersättningen är uppdelad i två kategorier.
Under första året får den arbetslöse 60 procent av sin
tidigare lön. Detta kallas ”arbetslöshetsersättning 1”.
Efter ett år måste man ansöka om ”arbetslöshetsersättning
2”, vilket är i klartext sicialbidrag som är behovsprövat.
Alla med ”A-kassa 2” får samma summa, oberoende av tidigare
inkomst.
Fattigdomen breder ut sig
Lagen, som uppkallats efter tidigare Volkswagendirektören Peter Hartz,
som var statens utredare, leder enligt många bedömares åsikt
rakt in i en grav utbredningen av fattigdomen i Tyskland. Lagen innebär
att arbetslösa, som vill ha a-kassa, först måste leva upp sina
besparingar. Det finns fribelopp beroende på åldern. Men många
drabbas hårt. En person på 40 år får t ex inte ha mer
i förmögenhet än 69 000 kronor, det vill säga inklusive
kontanter, bil, stuga och annan egendom. Personer som är födda före
1948 får däremot äga ca 300 000 kr.
Sabine Gehringer, arbetslös 35-årig arkitekt i Berlin-Baumschulenweg,
berättar att hon tvingas att sälja den av föräldrarna ärvda
kolonilotten om hon vill ha a-kassa. Men den lilla trädgården betyder
mycket för henne, hon är uppvuxen med den, föräldrarna har
tidigare lagt sin själ i rabatterna. Att sälja skulle kännas
som ett svek mot föräldrarna, tycker hon. Men vad finns för val?
Enligt den tyska lagstiftningen är personer i samma hushåll ekonomiskt
inte oberoende av varandra. Med Hartz 4 innebär det att rätten till
a-kassan är beroende från hushållets inkomster. En ensamstående
kan få max 3 239 kr i månaden, men är man gift eller sambo
kollas först om partnern har inkomst eller förmögenhet.
Att protesterna av de arbetslösa många gånger riktas mot arbetsförmedlarna
är inte så konstigt. Det är dessa som ska kontrollera ”Kundernas”
privatliv och förklara för dem att de måste anpassa sina levnadsvanor
efter en ny kostym. Det kan betyder att den som har en stor eller dyr lägenhet,
kanske surt ihopsparad, uppmanas att sälja den och flytta till något
billigare – innan dess blir det ingen a-kassa. Den nya ”normen”
säger man endast få ha 50 kvadratmeter per person plus 10 för
varje extra person i hushållet. Eller om man har en för fin eller
bensinslukande bil – sälj!
För hyra och värmekostnader kan man få ett extra bidrag, som
för barnen i hushållet.
Dessutom får arbetslösa tjäna en viss summa skattefritt utan
avdrag på a-kassan, naturligtvis med minutiös kontroll.
Dessutom kan alla de som uppbär ”a-kassa 2” tvingas att flytta
och utföra jobb i allmänhetens tjänst för 1 euro (ca 9 kr)
per timme. Vägrar man att ta jobbet, försvinner socialbidraget direkt.
Svårt för handläggarna
Att vara handläggare på Arbeitssamt under dessa omständigheter
är ingen lätt uppgift. Även bland arbetsförmedlarna ökar
missnöjet. De ska ta hand om ca 70 arbetslösa per dag, alltså
ca anslå 7 minuter per kund. Under denna tid ska de försöka
hitta ett arbete samt genomföra alla nödvändiga kontroller om
förmögenhet, lägenhetsstorlek, bilstandard mm. Naturligtvis fungerar
det inte och konsekvensen är många sjuka, utbrända handläggare.
Hartz 4 ingår i regeringens sparprogram ”Agenda 2010” som innehåller ytterligare en lång rad nedskärningar. Regeringen däremot talar inte om nedskärningar utan om ”reformer” som måste till ”för att bevara välfärdsstaten”. Det är intressant att de behöver ständigt ha kravallpolis i beredskap när statens anställda ska möta folket för att sprida sin ”välfärd”.