Fackföreningarna för en kamp mot lönedumpningar och upphävande
av kollektivavtalen som reglerar svensk arbetsmarknad. Denna kamp är i
första hand riktad mot EU-tjänstedirektivet som kommer att bli riktgivande
för EU:s arbetsmarknadspolitik med fri rörlighet för arbetskraften
över nationsgränserna.
Medlemskapet i EU förpliktar självfallet att de enskilda medlemsländerna
följer den lagstiftning och de direktiv som anges ifrån EU lagstiftande
församling, där även Sverige ingår. Undantag kan tillåtas
under en övergångsperiod som tillexempel var fallet med den svenska
alkoholpolitiken som numera är kraftigt utsatt för prisdumpning till
förmån för EU:s alkoholpolitik.
Den rådgivande folkomröstningen om EMU och valutan, kommer att köras
över av svenska riksdagsmajoriteten som inte tillåter folkomröstning
om EU:s grundlag, i
vilken en gemensam valuta förutsätts.På samma sätt kommer
även den svenska modellen av kollektivavtal att förpassas till historien
och ersättas av EU:s grundlags första rätt att tillämpa
innehållet och andan i de s.k. tjänstedirektiven vilka kommer att
reglera den framtida arbetsmarknaden.
De fackliga blockaderna som för närvarande genomsyrar den svenska
marknaden betecknar Krister Hammarbergh, ordförande för Norrbottens
moderater, när han
bemöter Peter Roslund, NSD:s debatt, som ”kvalificerad nonsens”
(NSD 23/12).
Hammarbergh framhåller moderaterna som anhängare av strejkrätten
och kollektivavtalen, och att det är arbetsmarknadernas parter själva
som skall hantera avtal,
anställnings- och lönevillkor. Skall detta gälla även utanför
den grundlag som genom tjänstedirektiven reglerar den kommande arbetsmarknaden
i EU?
Hammarbergh reagerar starkt mot fackförbundet Byggnads sätt att behandla
människor som arbetar och tar ansvar, så Byggnads medlemmar är
oansvariga människor som hellre väljer arbetslöshet än löner
och villkor i likhet med det som gäller för ex lettiska byggnadsarbetare.
Är detta vad Hammarbergh avser med ansvar?
Vidare är moderaterna och Hammarbergh för kollektivavtalen i motsatts
till lagregleringar. Vilket föredrar Hammarbergh, den svenska modellen
av kollektivavtal eller EU:s grundlagsrätt att reglera arbetsmarknaden?
Hammarbergh tar även upp det riksbekanta skolbygget i det moderatledda
Vaxholm, som han anser vara i hög grad ”snedvridet”. Han framhåller
för det första om
lettiska företaget Lavals seriositet som har tecknat lettiska kollektivavtal
för sina löntagare. Menar Hammarbergh att lettiska avtal även
skall omfatta den svenska arbetsmarknaden?
För det andra så skall internationella regler gälla och följa
företag som garanterar åtminstone minimilöner. Är det då
lettiska löneavtal som skall vara minimilöner på
svensk arbetsmarknad och vem är det i så fall som bestämmer
vad minimilön är?
Hammarbergh anser slutligen att Byggnads måste välja sina strider
och istället uppmuntra och stärka internationell facklig samverkan
och sluta motarbeta
människor som arbetar.
Är då Hammarbergh plötsligt anhängare av den fackligt politiska
samverkan som praktiserats på den svenska arbetsmarknaden mellan socialdemokraterna
och fackföreningsrörelsen?
Byggnadsförbundets agerande med andra solidariserande fackförbund
är inte enbart en kamp för rätten till svenskt kollektivavtal
på svensk arbetsmarknad, utan
i ännu högre grad en kamp mot EU:s kommande grundlag som är ett
hot mot all facklig verksamhet
Så det Hammarbergh försöker ge sken av och skapa moderata dimridåer
av är att minska betydelsen i folks ögon om en svensk folkomröstning
om EU grundlag.
Denna moderata rädsla har uppstått utav de svidande nederlag som
svenska folket givit moderaterna med fl. Svidande valförluster, ytterligare
valförluster tål inte det civiliserade rättsamhället EU.
Så kräv folkomröstning om EU:s grundlag eljest väntas moderaternas
framtida fackliga politik ”Runt hörnet”.
KURT BJÖRNFOT
LO distrikt ledamot
Norrbotten
Korpilombolo