Siv Holma, vänsterpartiet, riksdagskvinna från Kiruna, inledde sin
kamp mot försvarsbeslutet med att säga att v-partiet är ingen
”dörrmatta” för regeringen.
Nu när beslutet är taget med den tilläggstext som v -partiet
fick som belöning och som på intet sätt kan anses vara juridiskt
förpliktande med ordet ”bör”, förekommer ”bör”
som det mest använda ordet i beslutstexten.
Huvudfrågan i det här försvarsbeslutet var inte huruvida ett
antal regementen skall läggas ner, utan hur det framtida svenska försvaret
ska se ut. V – partiet har i och med uppgörelsen blivit en fullvärdig
anhängare av EU och dess gemensamma försvarspolitik med en svensk
insatsstyrka – alltså anfallsstyrka som leds av EU och NATO. V-
partiet har därmed gått in i en försvarspolitik av en ”union”
(EU) som man sagt sig vara motståndare till. Men plötsligt blev man
en försvarare av den samma. I försök att rädda arbetsplatser
i ett regionalpolitiskt perspektiv försvann de stora försvars- och
säkerhetspolitiska perspektiven fullständigt ur vänsterpartiets
synfält.
Chamberlain viftade 1938 med avtalstexten om ”fred i vår tid”
efter Münchenuppgörelsen med Hitler. 2004 viftar v –partiet
i Sverige med ett lika värdefullt och förpliktigande papper.
I riksdagsdebatten talades det om en historisk dag för svensk försvarspolitik
där man övergår från försvar på grundval av
den alliansfria neutralitetspolitiken till att bli ett svenskt bidrag till EU:s
anfallsstyrkor och försvar av EU-konstitutionen. En konstitution för
övrigt som folket inte har godkänt och som flertalet inte vill ha.
Sveriges bidrag blir förutom insatsstyrkan även att regeringen erbjuder
utländska makter tillgång till svenskt territorium för militära
och civila test – och övningsfält. Detta pågår redan
nu i full skala med utländskt flyg i Vidsel, och med utländska militära
trupper som varit och är återkommande i Norrbotten på vinterövningar
o.s.v. Så talet om satsning på Arvidsjaur som något nytt är
att lura antingen sig själv eller i alla fall folket. Arvidsjaur ingår
i den långsiktiga strategin för EU:s militära övningar.
Med de upptrissade ”förhandlingar”, som i verklighet endast
är ett spel för gallerian, har v –partiet sanktionerat EU:s
militära politik i Sverige.
Vad skall EU-militär försvara och vad är dess huvudsyfte?
Självfallet är det en unions legitima rätt att skapa ett försvar.
Det är bara det att alla våra ledande politiker lovade och svor inför
folkomröstningen om EU-anslutningen att Sverige inte skulle delta i en
unionsmilitär. Över huvud taget skulle EU aldrig bli en militärmakt.
Och det skulle aldrig bli ett ”Europas förenta stater” med
gemensam grundlag.
Hur mycket av dessa löften är kvar? Ingenting! Nu ska EU ha gemensamma
anfallsstyrkor för insatser inom och utanför unionens gränser.
Vilka är fienden?
I första hand EU –staternas egna befolkning som vid social oro –
strejker, demonstrationer etc. blir föremål för EU:s militära
insatsstyrkors intresse. Senast diskuterades detta i januari i år vid
Folk och försvars seminatrium i Sälen.
I andra hand så skall EU:s insatsstyrkor användas internationellt
i försvar av, eller bättre sagt i strid för EU:s ekonomiska intressen
utanför unionens gränser, i erövringen av nya intressesfärer
i före detta socialistiska länder eller exploateringen av U –länder.
Hur sade v –partiet – de ville inte bli svenska regeringens ”dörrmatta”?
Tyvärr, diskussionen och besluten om Sveriges militärpolitik har visat
att de verkligen är det, och inte bara det, de har i och med sitt godkännande
av inriktningen av Sveriges framtida militärpolitik också blivit
till EU:s”dörrmatta”.
Bror Wennström