ETT EU – VÄNSTERPARTI

Den 7 och 8 maj grundades i Rom ett EU-vänsterparti. Till ordförande valdes Fausto Bertinotti (ordförande i italienska Rifundazione Communista. Han betonade att det handlar om ”ett öppet parti” som har sina huvudpartner i de olika rörelserna i arbetets värld.
14 partier möttes i Rom, 13 av dem gick med i EU-partiet. Tjeckiska KSCM däremot drog sig tillbaka. Medlemmar är Österrikes KP, Demokratiska socialsimens parti (Tjeckien), Estniska socialdemokratiska arbetarpartiet, Frankrikes KP, Demokratiska socialismens parti (Tyskland) Synaspismos (Grekland) , Arbetarpartiet-Munkaspart (Ungern), Rifundazione Communista (Italien), Socialistiska allianspartiet (Rumänien), Rifundazione Communista (San Marino), Förenade vänstern (Spanien), Förenade alternativvänstern (Spanien-Katalonien), Spaniens KP, Arbetets parti (Schweiz)
Kongressen paroll var: Detta är bara början. Och visst kommer vägen att vara lång för att förverkliga partiets mål att förena ”demokratiska partier som tillhör alternativvänstern och de progressiva vänsterkrafter på den europeiska kontinenten…och som arbetar för den konsekventa omdaningen av dagens förhållanden till en fredlig och social rättvis värld” som det heter i stadgarna.
Enligt Bertinotti vill partiet börja att ”övervinna kapitalismen i Europa”.
Enligt stadgarna ska besluten fattas enligt konsensusprincipen, dvs att alla ska vara överens. Hur svårt det är visade sig redan i diskussionen om själva stadgan. Majoriteten beslutade en formulering om att ”vår rörelses legitimitet ska försvaras”, men samtidigt distanserade man sig och lovade oinskränkt uppgörelse med det man kallar för stalinistiska brott. Detta blev orsaken till att tjeckiska KSCM inte blev medlem i detta parti. Detta är också orsaken till att många konsekventa kommunistiska partier i Europa inte är välkomna till den nya partikonstruktionen.

Europeisk konferens oenig om bildandet av ett EU-vänsterparti.
Initiativet till att bilda ett EU-parti kom främst från Frankrikes KP, tyska Demokratiska socialismens parti och Italiens Rifundazione Communista. Första mötet hölls i Berlin i januari.
Den 6 – 7 mars avhölls nästa konferens i Prag med deltagare från 31 kommunistiska, arbetar- och vänsterpartier. Konferensen var inkallad för att diskutera samarbete i förbindelse med valet till EU-parlamentet i juni samt bildandet av ett EU-vänsterparti.
Oenigheten om den nya partikonstitutionen var så stor, att konferensen avslutades utan något egentligt resultat.

EU-partier
Möjligheten för bildandet av EU-partier, alltså en partibildning som täcker flera EU länder, är en idé som kommer från de EU-positiva och integrationsivriga byråkraterna i EU och passar bra in i planen för utarbetandet av en EU-författning.
Logiken är att de enskilda medborgarna i EU-länderna inte längre skal känna sig som danskar, tyskar eller italienare – utan som EU-medborgare! Denna utveckling skal motsvaras av bildandet av EU-partier. Sådana partibildningar är redan en realitet för de konservative, de nyliberalistiska och de socialdemokratiska partierna.
Med bildandet av EU-partier följer också möjligheten för att få ekonomiskt stöd från EU. Detta stöd ges dock inte utan vidare, t.ex. ska partiernsa stadgar samt kommande stadgeförändringar, godkännas av EU och partierna ska erkänna EU:s grundläggande mål.
Det är således tal om EU-partier, som ska arbeta på bas av EU:s kommande grundlag!

Prag-konferensen