De senaste månaderna har Väst beskyllt den kubanska regeringen för att hindra medborgarna från att ha tillgång till Internet. Det är grundlös propaganda. I själva verket är Internet och moderniseringen av telekommunikationerna en viktig del av planerna för landets utveckling.
Den kubanska ungdomstidningen Juventud Rebelde intervjuade den 19 januari 2004 ministern för informationsteknologi och kommunikationer Ignacio Gonzáles Planas om Kubas arbete med att modernisera telekommunikationerna. I intervjun hänvisade Planas också till ministeriets årliga redovisning och till vad Kuba anfört vid den internationella telekommunikationskonferensen i Genève i juli 2003.
Nyligen har digitala telefonlinjer nått Kubas östra provins, Guantánamo, 910 kilometer från huvudstaden. Nu saknas digitala linjer bara i Las Tunas och Granma, men de kommer att installeras senast i början på nästa år, förklarade Planas.
”Vi måste dock fortsätta att göra framsteg när det gäller infrastrukturen för telekommunikationer. I genomsnitt finns 6,37 telefoner per 100 invånare men de är ojämnt fördelade. Problemet förvärras av att telefonlinjerna är gamla, också i Havanna. Med ett nytt telefonnät måste vi nå vartenda hus och pengar måste investeras för detta.”
Moderniseringen i Kuba går framåt. I år kommer 80.000 nya telefonlinjer att vara i bruk, det är 20.000 fler än 2003. På fem år har antalet telefonlinjer fördubblats. Regeringen kommer att fortsätta att utveckla systemet tills det om fyra eller fem år finns 20 telefoner per 100 invånare i Havanna och 12-14 i resten av landet. Det mest angelägna är att sprida telefoner från provinsstäderna till övriga landet.
”Kuba har uppskattningsvis 270.000 datorer, 65 procent av dem är uppkopplade. Det finns 1.100 .cu domäner, fler än 750 webbsidor och 480.000 e-postadresser. All vår massmedia, både nationell och lokal, finns på Internet. Flera radiostationer sänder direkt över nätet och Cubavisión Internacional finns numera också där.”
Planas berättade om hur Kuba prioriterar Internet för det sociala området: för sjukvård, utbildning, vetenskap och teknologi, nationell och lokal TV, kultur, banksystemet, de viktigaste delarna av ekonomin och den offentliga sektorn.
”Genom 300 datorklubbar i landets alla kommuner får tusentals ungdomar tillgång till nätet. Kommunala kulturcentra har tillgång till Internet för författare, konstnärer och andra kulturarbetare. Och på postkontoren kommer alla medborgare snart att kunna använda Internet.”
Samtliga landets skolor är nu också utrustade med datorer. I den högre utbildningen finns det en dator per tolv studenter. Det nyligen inrättade universitetet för datavetenskap har redan 4.000 studenter. Dessutom har varje universitet särskilda IT-institutioner.
Kuba anser alltså att en modernisering av telekommunikationerna och Internet är en viktig del av landets utveckling.
USA:s blockad mot Kuba är emellertid ett allvarligt hinder. Sedan 1962 har Kuba inte tillgång till telelinjer och datorutrustning som ägs eller kontrolleras av USA-bolag. Blockaden skärptes genom Torricelli lagen 1992 när USA bestämde att kommunikationerna med Kuba skulle användas i syfte att försvaga regeringen. Genom Helms-Burton lagen 1996 stärktes blockaden ytterligare. Kuba kan inte själv bestämma om uppkoppling till Internet. Varje gång Kuba försöker lägga ytterligare en kanal till Internet måste motparten skaffa tillstånd till det från USA:s finansdepartement.
Blockaden hindrar Kuba från att skaffa den digitala teknik som behövs och landet måste använda dyra och långsamma uppkopplingar.
Med en aggressiv upptrappning i mars 2003 tillkännagav USA:s utrikesminister Colin Powell att mer statliga pengar skulle gå till radio- och TV-sändningar mot Kuba.
”På grund av blockaden måste vi nöja oss med lösningar som inte är de allra bästa. Utrustningen är dyrare och många gånger måste den hämtas från platser långt bort. Som tur är har vi viktiga samarbetsplaner med länder vars teknologiska utveckling har kommit långt, som t.ex. Kina. (Kina har levererat digitala växelcentraler till Guantanamo, Sancti Spiritus och Isla de la Juventud)”, konstaterar Planas.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Internet är långt ifrån något som de flesta kan använda.
• 90 procent av världens folk har ingen tillgång till Internet.
• Mer än 70 procent av de som är uppkopplade finns i de rika
länderna.
• I Afrika har mindre än 1 procent tillgång till Internet,
mer än hälften av dem finns i Sydafrika. Bristen på telefonlinjer
förvärras av att det inte finns elektricitet. I Ghana har bara 20
procent av alla hushåll elektricitet, i Namibia 5 procent, i Senegal 2,3
procent, i Mocambique 0,4 procent.
• I Centralamerika är Internet en lyx. I Guatemala har 0,6 procent
av folket tillgång till Internet, i El Salvador 0,7 procent, i Nicaragua
0,04 procent och i Honduras 0,03 procent.
• Också i stora länder i tredje världen är det bara
ett fåtal som kan använda Internet, i Mexico 4,6 procent, i Indien
1,6 procent och i Indonesien 1,8 procent
• I Ryssland har bara 4,2 procent tillgång till Internet.
• Enligt internationell statistik rör de mest besökta webbplatserna
på Internet pornografi och on-line spel. Enligt Interpol fanns det 2003
mer än 17.000 webbplatser som endast ägnade sig åt pedofili.