Fascism är den militanta, politiska rörelse där kapitalet flyttat
fram sina positioner för att skydda och säkra det ”privata initiativet”
mot folkliga krav. I denna, kapitalismens mest cyniska och autokratiska form
måste också liberalismen med dess krav på individens frihet
avskaffas emedan den ger ett visst demokratiskt spelrum som kan hota kapitalismens
odemokratiska särställning. I den borgerliga nationen har individen
vissa naturliga rättigheter som går före den styrande makten,
där de styrande får sin makt genom de styrda och den borgerliga liberalismens
principiella funktion är att skydda liv, frihet och medborgarnas egendom.
Fascismen i sin tur upphöjer nationen ovanför individen, där
individens rättigheter bara ryms inom ramen för nationens intresse.
Vidare koordineras det ekonomiska styret under fascism genom central planering
av en ”stat i staten”, inom vilken planeringsbyråer för
diverse industrigrenar samarbetar med företagssyndikat i s.k. korporationer.
Mussolini skrev; Fascism bör rättvist benämnas korporatism emedan
den är en sammansmältning av statlig och korporativ makt till en större
enhet.
För att nå kommersiell framgång behöver storföretagen
och dess ägare favoriserande lagstiftning och förmånliga kontrakt,
detta är livsnerven för finans-, försvars-, kredit-, energi-,
olje- och kemisektorn, sålunda köper man politisk representation.
Problem uppstår när kapitalet är utan resurser, är hotat
av internationell tävlan, när energipriserna stiger (vilket gör
att tillväxten avstannar) och upptäcker att sättet att leva håller
på att erodera. I en ekonomisk kris av nämnda slag är det bara
korporatism, den ekonomiska fascismen som kan säkra det ”privata
initiativet”. Ändamålet helgar medlen och nu kan kapitalismen
söka genvägar för att upprätthålla sin konkurrenskraft
och vad kunde väl passa bättre än tillgång av gratis arbetskraft,
när individens frihet är avskaffad?
Av hela världens befolkning sitter ca.8 miljoner i fängelse. 2,1 miljoner
(enligt amerikanska justitiedepartementet), d.v.s. mer än 25 procent av
dessa, är internerade i amerikanska fängelser, trots att USA bara
utgör 5procent av världens befolkning. Inget annat land har så
stor del av sin egen befolkning bakom galler som ”frihetens förlovade
land” och ”världens största demokrati”. Trots att
kriminaliteten i USA sedan 1985 minskat med 5 procent har fängelsebefolkningen
stigit oproportionerligt i antal. Mellan år 1980 och april 2003 ökade
antalet federala anstalter från 44 till 102 stycken, de internerade från
ca.24.000 till 166 568 och budgeten ökade från 330 miljoner dollar
till 4,6 biljoner. 11 nya fängelser är under uppbyggnad och systemets
population projekteras till ca.190 000 interner år 2005. (Republikaner
eller Demokrater, 1995 tillät president Bill Clinton att de internerade
i federala fängelser kunde användas som civil arbetskraft). Från
1979 till april 2003 byggdes 1 000 nya fängelseanstalter en stor del av
dessa (över 150 st. år 2001) var privata.
Fängelseindustrin i USA (som även är på stark frammarsch
i andra länder bl.a. Australien) har blivit den mest expanderande näringsgrenen
och en guldgruva för företag som CCA (Corrections Corporation of Amerika)
och Wackenhut, vilka hyr ut arbetskraft till företag som Chevron, IBM,
Motorola, Compaq, Texas Instruments, Honeywell, Microsoft och Boeing. I fängelset
existerar inga minimilöner och ersättningen för en veckas arbete
kan nå upp till 1 dollar eller i bästa fall 35 - 90 cent / timme
(med avdrag för reparation av eventuella materialskador, dagsböter
o.dyl.) Avsaknaden av fackföreningar, strejker, sociala avgifter, sjukersättning
o.a. skapar en nätt omsättning på runt 30 biljoner dollar /
år. Förfaringssättet är alltså likvärdigt med
hur IG Farben i det fascistiska Tyskland ställde en del av sin arbetskraft
från Koncentrationsläger till förfogande för andra företag,
vilka bildade syndikat anslutna till korporationer. CCA som 1983 var först
med att bli kontrakterade via en regeringsbyrå säger stolt på
sin hemsida att företaget nyligen klarade av 55.000 internerade med 61
byggnader i 21 stater och är idag det 6e ledande ”korrektionssystemet”
i USA. Därför ska företaget sätta händelser som dessa
i fokus när man i år firar 20- årsjubileum.
I USA är arbetslösheten 6 procent (april 2003) och 55 miljoner hushåll
så fattiga att de knappt kan betala sin hyra och lider av kronisk hunger,
44 miljoner amerikaner är utan sjukförsäkring (100 dollar/mån.)
och det sociala skyddsnätet är obefintligt. Vad gör en familjeförsörjare
i detta läge om hans/hennes barn blir sjukt, eller vad gör den hungrige
för att stilla sin hunger? Går till snabbköpet och stjäl
en bit korv? Mot detta inrättade guvernör Pete Wilson 1994 i Kalifornien
den s.k. ”Trestreckslagen” vilken innebär att den som gjort
sig skyldig till tre fällande domar (förseelser) av nyligen nämnda
kaliber får minst 25- årigt till livstids fängelsestraff (2
år efter att lagen trädde i kraft fanns dubbelt så många
i fängsligt förvar). Sådana domar för dylika ”brott”
(som att tre gånger bli fälld för snatteri) är inga undantag
utan bekräftar regeln. Av alla fängslade i Kalifornien är 85
% dömda för ickevåldsbrott och det är dessa människor
som den privata fängelseindustrin vill ha. Privata fängelser är
inte avsedda för våldsamma fångar som är extremt farliga
för samhället. När företagen inte längre behöver
flytta utomlands i jakt på billigare arbetskraft utan har tillgång
till den ”runt hörnet” är tillvägagångssättet
att rycka undan de arbetandes existensmöjligheter, skapa arbetslöshet,
hemlöshet, utslagenhet, misär och ”kriminalitet” i snabbare
takt.
Föraktet för de fattiga kom än mer till uttryck när Bush
2001 stängde 50 st. härbärgen för hemlösa och med stor
cynism genomförde en skattesänkning för sina gynnare, den röstande
över- och medelklassen.
Fängelseindustrin med gratis arbetskraft är kapitalismens drömtillvaro
och precis vad USA behöver, för att hålla medelklassen i sin
politiska och rutinmässiga fålla, den att köpa amerikanska varor
och tjänster som kan hålla ett konkurrenskraftigt pris på den
internationella marknaden. Framför allt erbjuds medelklassen miljontals
priviligierade arbetstillfällen som anställda inom fängelseindustrins;
konstruktions- och byggarbete, vaktmanskap, administration, sjukvård,
utbildning, matservice, personal som ”rensar” gatorna från
hot, inbegripet anställda inom domstolsväsende. ( Tämligen traditionella
medelklassyrken ). Det ingår i egendomsintresset att fängelseindustrin
vill profitera på så många interner som möjligt och behåller
dem därför så länge man kan i fängsligt förvar.
Eller som en anställd vakt med tron på ”det oundvikliga ödet”
uttryckte sig; Let`s face it,…they are here to die.
Kjell Bygdén