Fängelseindustrin

Fascism är den militanta, politiska rörelse där kapitalet flyttat fram sina positioner för att skydda och säkra det ”privata initiativet” mot folkliga krav. I denna, kapitalismens mest cyniska och autokratiska form måste också liberalismen med dess krav på individens frihet avskaffas emedan den ger ett visst demokratiskt spelrum som kan hota kapitalismens odemokratiska särställning. I den borgerliga nationen har individen vissa naturliga rättigheter som går före den styrande makten, där de styrande får sin makt genom de styrda och den borgerliga liberalismens principiella funktion är att skydda liv, frihet och medborgarnas egendom. Fascismen i sin tur upphöjer nationen ovanför individen, där individens rättigheter bara ryms inom ramen för nationens intresse. Vidare koordineras det ekonomiska styret under fascism genom central planering av en ”stat i staten”, inom vilken planeringsbyråer för diverse industrigrenar samarbetar med företagssyndikat i s.k. korporationer. Mussolini skrev; Fascism bör rättvist benämnas korporatism emedan den är en sammansmältning av statlig och korporativ makt till en större enhet.

För att nå kommersiell framgång behöver storföretagen och dess ägare favoriserande lagstiftning och förmånliga kontrakt, detta är livsnerven för finans-, försvars-, kredit-, energi-, olje- och kemisektorn, sålunda köper man politisk representation. Problem uppstår när kapitalet är utan resurser, är hotat av internationell tävlan, när energipriserna stiger (vilket gör att tillväxten avstannar) och upptäcker att sättet att leva håller på att erodera. I en ekonomisk kris av nämnda slag är det bara korporatism, den ekonomiska fascismen som kan säkra det ”privata initiativet”. Ändamålet helgar medlen och nu kan kapitalismen söka genvägar för att upprätthålla sin konkurrenskraft och vad kunde väl passa bättre än tillgång av gratis arbetskraft, när individens frihet är avskaffad?

Av hela världens befolkning sitter ca.8 miljoner i fängelse. 2,1 miljoner (enligt amerikanska justitiedepartementet), d.v.s. mer än 25 procent av dessa, är internerade i amerikanska fängelser, trots att USA bara utgör 5procent av världens befolkning. Inget annat land har så stor del av sin egen befolkning bakom galler som ”frihetens förlovade land” och ”världens största demokrati”. Trots att kriminaliteten i USA sedan 1985 minskat med 5 procent har fängelsebefolkningen stigit oproportionerligt i antal. Mellan år 1980 och april 2003 ökade antalet federala anstalter från 44 till 102 stycken, de internerade från ca.24.000 till 166 568 och budgeten ökade från 330 miljoner dollar till 4,6 biljoner. 11 nya fängelser är under uppbyggnad och systemets population projekteras till ca.190 000 interner år 2005. (Republikaner eller Demokrater, 1995 tillät president Bill Clinton att de internerade i federala fängelser kunde användas som civil arbetskraft). Från 1979 till april 2003 byggdes 1 000 nya fängelseanstalter en stor del av dessa (över 150 st. år 2001) var privata.

Fängelseindustrin i USA (som även är på stark frammarsch i andra länder bl.a. Australien) har blivit den mest expanderande näringsgrenen och en guldgruva för företag som CCA (Corrections Corporation of Amerika) och Wackenhut, vilka hyr ut arbetskraft till företag som Chevron, IBM, Motorola, Compaq, Texas Instruments, Honeywell, Microsoft och Boeing. I fängelset existerar inga minimilöner och ersättningen för en veckas arbete kan nå upp till 1 dollar eller i bästa fall 35 - 90 cent / timme (med avdrag för reparation av eventuella materialskador, dagsböter o.dyl.) Avsaknaden av fackföreningar, strejker, sociala avgifter, sjukersättning o.a. skapar en nätt omsättning på runt 30 biljoner dollar / år. Förfaringssättet är alltså likvärdigt med hur IG Farben i det fascistiska Tyskland ställde en del av sin arbetskraft från Koncentrationsläger till förfogande för andra företag, vilka bildade syndikat anslutna till korporationer. CCA som 1983 var först med att bli kontrakterade via en regeringsbyrå säger stolt på sin hemsida att företaget nyligen klarade av 55.000 internerade med 61 byggnader i 21 stater och är idag det 6e ledande ”korrektionssystemet” i USA. Därför ska företaget sätta händelser som dessa i fokus när man i år firar 20- årsjubileum.

I USA är arbetslösheten 6 procent (april 2003) och 55 miljoner hushåll så fattiga att de knappt kan betala sin hyra och lider av kronisk hunger, 44 miljoner amerikaner är utan sjukförsäkring (100 dollar/mån.) och det sociala skyddsnätet är obefintligt. Vad gör en familjeförsörjare i detta läge om hans/hennes barn blir sjukt, eller vad gör den hungrige för att stilla sin hunger? Går till snabbköpet och stjäl en bit korv? Mot detta inrättade guvernör Pete Wilson 1994 i Kalifornien den s.k. ”Trestreckslagen” vilken innebär att den som gjort sig skyldig till tre fällande domar (förseelser) av nyligen nämnda kaliber får minst 25- årigt till livstids fängelsestraff (2 år efter att lagen trädde i kraft fanns dubbelt så många i fängsligt förvar). Sådana domar för dylika ”brott” (som att tre gånger bli fälld för snatteri) är inga undantag utan bekräftar regeln. Av alla fängslade i Kalifornien är 85 % dömda för ickevåldsbrott och det är dessa människor som den privata fängelseindustrin vill ha. Privata fängelser är inte avsedda för våldsamma fångar som är extremt farliga för samhället. När företagen inte längre behöver flytta utomlands i jakt på billigare arbetskraft utan har tillgång till den ”runt hörnet” är tillvägagångssättet att rycka undan de arbetandes existensmöjligheter, skapa arbetslöshet, hemlöshet, utslagenhet, misär och ”kriminalitet” i snabbare takt.

Föraktet för de fattiga kom än mer till uttryck när Bush 2001 stängde 50 st. härbärgen för hemlösa och med stor cynism genomförde en skattesänkning för sina gynnare, den röstande över- och medelklassen.

Fängelseindustrin med gratis arbetskraft är kapitalismens drömtillvaro och precis vad USA behöver, för att hålla medelklassen i sin politiska och rutinmässiga fålla, den att köpa amerikanska varor och tjänster som kan hålla ett konkurrenskraftigt pris på den internationella marknaden. Framför allt erbjuds medelklassen miljontals priviligierade arbetstillfällen som anställda inom fängelseindustrins; konstruktions- och byggarbete, vaktmanskap, administration, sjukvård, utbildning, matservice, personal som ”rensar” gatorna från hot, inbegripet anställda inom domstolsväsende. ( Tämligen traditionella medelklassyrken ). Det ingår i egendomsintresset att fängelseindustrin vill profitera på så många interner som möjligt och behåller dem därför så länge man kan i fängsligt förvar. Eller som en anställd vakt med tron på ”det oundvikliga ödet” uttryckte sig; Let`s face it,…they are here to die.

Kjell Bygdén