På TV visas Bagdad under dånande explosioner efter amerikanska
kryssningsmissiler. Natthimlen över staden med fem miljoner invånare
färjas röd av eldslågor. Anfallen kommer i vågor. Extrasändningar
avlöser varandra. Vi ser B52-bombflygplan starta i Storbritannien och ser
rökmolnen som påminner om atomsvampar när de har kastat sin
dödliga last över Bagdad. Ivriga militärexperter spekulerar om
Pentagons strategier. Sakkunnigt berättar de att man här använder
de nyaste och största bomberna som någonsin fällts, bomber med
ohygglig sprängkraft, mikrovågsbomber mot all radiokommunikation,
specialmissiler som slår ut alla elektriska förbindelser. Vilken
förödelse dessa vapen åstadkommer, det visas inte. Man citerar
USA:s pressmeddelanden som påstår att dessa hundratals bomber och
missiler hela tiden bara träffat Saddams palats. Vi ser bilder på
anglo-amerikanska invasionsstyrkor som snabbt rycker fram genom öknen.
Vi hör att de målmedvetet närmar sig de stora irakiska oljekällorna.
Att spänningen växer mellan USA, Turkiet och kurderna i norra Irak,
eftersom alla vill åt samma oljerikdomar.
Det mesta vi ser är regisserat, censurerat och utsänt av högt
betalda amerikanska PR- och propagandaexperter som är en viktig del av
militärmaskineriet. Någon gång fladdrar även bilder på
enskilda skadade bomboffer i irakiska sjukhus över våra TV-skärmar,
tagna av ett fåtal modiga journalister som vågat stanna kvar i staden
som Bush hotade göra till ett helvete på jorden ”för att
döda Saddam”. Och ständigt nya rykten och spekulationer –
lever den irakiske diktatorn? Är Iraks ledning på väg att kapitulera
inför den gigantiska militära övermakten? Var och när kommer
Saddams trupper att slå tillbaka?
Det är krig.
Bush och Blair ger prov på dramatisk skådespelartalang när
de försöker övertyga världen om att de får använda
massförstörelsevapen för att bekämpa Iraks regim som eventuellt
har massförstörelsevapen kvar efter FN-inspektionerna. Men att förebygga
krig med krig, det är en logik som den största delen av mänskligheten
inte godtar. Och bara de mest enfaldiga kan tro på Bush när han försäkrar
att han skickar den gigantiska amerikanska krigsmaskinen till Mellerstaöstern
för att befria Iraks folk från en grym diktator. Kriget ska göra
världen säkrare för våra barn och barnbarn, lovar han –
och alla vet att välden kommer att bli mycket otryggare efter detta krigsutbrott.
Folken i Mellerstaöstern, som bombas, förödmjukas och plundras
på sina tillgångar, kommer inte att låta sig kuvas utan motstånd.
Vita Husets terror som USA kallar ”kamp mot terrorism” kommer att
vålla motsatsen – otrygghet och nya våldsvågor och lidande
utan slut.
97 procent av svenska folket säger nej till detta rövarkrig, liksom
miljontals människor i hela världen som i dessa dagar uttrycker sitt
vrede mot USA:s aggression. I land efter land, i Europa, på den amerikanska
kontinenten och Asien, formerar sig de största protestdemonstrationerna
någonsin i historien mot detta krig eftersom det är folkrättsvidrigt,
ett flagrant brott mot FN-stadgarna och ett brott mot mänskligheten. Att
det är ett krig som handlar om Mellanösterns rika oljeresurser och
därmed ekonomisk makt kan man i dessa dagar läsa i till och med i
de flesta seriösa borgerliga tidningar, i New York Times likväl som
Dagens Nyheter. Alla vet det.
Men inte alla erkänner det. Bland dem som krampaktigt försöka
slingra sig mellan den uppenbara sanningen och folkets vrede å ena sidan
och sin egen totala underkastelse under Washingtons order å andra sidan
finns den svenska regeringen. Persson och Lindh har ännu inte en enda gång
tydligt fördömt USA:s anfallskrig. De har länge gömt sig
bakom frasen att det är ”FN” som ska bestämma. Men vem
är FN? Är inte det samlingen av alla världens stater? Ska inte
varje land ha sin suveräna röst där? Var fanns Sveriges röst
och uppfattning? Varför krävde inte Sverige att Generalförsamlingen
skulle inkallas i detta skärpta läge? FN reduceras av Sveriges regering
till Säkerhetsrådet som en allsmäktig domare, samtidigt som
all kritik mot USA ska tystas ner i enighets namn. Vilken nytta har världen
av ett enigt Säkerhetsråd när det bara dansar efter Washingtons
pipa? Världspressen har rapporterat hur USA under de senaste månader
och veckor har utövat ekonomisk och militär utpressning och hot mot
Säkerhetsrådets tillfälliga medlemmar för att tvinga dem
att rösta Ja till anfallskriget. Men inte ett kritiskt ord från den
svenska regeringen. Persson kunde sträcka sig till att erkänna att
”kriget är inte bra”, men om USA hade lyckats att pressa fram
ett Ja i Säkerhetsrådet, då hade han gillat kriget. När
Bush utropade: ”Vi behöver inte be om lov” sa vår statsminister
med lågmäld röst att det är ”ett brott mot folkrätt”
och att det hade varit bättre att vapeninspektörerna hade fått
fortsätta sitt arbete i Irak. Men inget tydligt fördömande eller
avståndstagande. Om Sverige hade suttit i Säkerhetsrådet skulle
vi ha röstat nej till kriget, säger han och Lindh. Samtidigt fördömer
de det franska vetot mot kriget och påstår i logisk kullerbytta
att det har orsakat krigsutbrottet, eftersom det skulle ha signalerat till Saddam
att kan slapp följa FN-kraven. Denna argumentation är lika dum som
ihålig, eftersom ingen i hela världen kunde misstolka Bushregimens
orubbliga vilja att ockupera Irak.
Den svenska opinionen har ett tydligt krav till regeringen: Stoppa den svenska
vapenexporten till USA och Storbritannien. Kravet är väl underbyggt
i vår lagstiftning som förbjuder vapenexport till krigförande
länder. Men Persson vill inte: ”Det ska till väldigt mycket
innan man bojkottar USA och Storbritannien, det finns svensk trupp utomlands
som är beroende av deras insatser. När vi behandlar vapenexporten
ska alla faktorer vägas in, inklusive vår egen säkerhetspolitiska
bedömning och vår egen trygghet.” Den som inte hade förstått
det tidigare, inser här – den svenska alliansfriheten är bara
ett tomt ord. Vi är politiskt, militärstrategiskt och materiellmässigt
hårt knutna till USA. Självbestämmande finns inte. Sverige exporterar
vapen för 3,4 miljarder kronor årligen. USA är vår största
kund med en exportökning på 12 procent bara i fjol – i förfältet
av Irakkriget. Anna Lindh bekräftade i TV-sändningen debatt att det
”är omöjligt att stoppa vapenexporten till USA, vi kan inte
leva utan dem”.
Men svenska folket vill inte vara svansen till USA-imperialismen. Vi ska med
all vår kraft höja rösten för ett stopp på vapenexporten
till krigsterroristerna nu!
Ett annat krav som är aktuellt är bojkotten av amerikanska varor,
varför inte av symbolmärken för USA-imperialismen CocaCola och
MacDonald’s? Penningspråket är något som man förstår
i USA, det inser alla som iakttar hur aktiekurserna skuttar upp på Wallstreet
när anfallet mot Irak lovar ökad omsättning på allt som
går åt i krig och det som kommer därefter.
Medan bomberna började regna över irakiska städer och miljontals
människor i Europa med ilska och förskräckelse följer händelserna,
träffades statscheferna, EU:s ledare, i Bryssel. De diskuterade mjölkkvoter
och allt möjligt annat, bara inte det som hela världen upprörs
över: kriget. Sveriges utrikesminister Anna Lindh har inte ens tillräckligt
med skam i kroppen för att erkänna den djupa klyftan mellan EU-toppen
och folken. Motsättningen mellan Frankrike och Tyskland å ena sidan,
som rakt säger nej till kriget, och Storbritannien å andra sidan
som krigar tillsammans med USA, blottlägger de motsättningarna mellan
olika stora kapitalgrupper. De stör bilden av ett enigt EU och ska helst
gömmas undan för att upprätthålla EU-budskapets trovärdighet.
Som om frågan om krig och fred var en lek i sandlådan berättade
Lindh käckt i TV att Schröder, Chirac och Blair hade vistats i samma
rum och talat med varandra. ”Nu är det ingen idé att gräva
i gamla motsättningar” – sa hon, som om motsättningen
i krigsfrågan låg långt tillbaka i tiden. ”Nu måste
vi titta framåt…Alla måste hjälpa till att bygga upp
Irak”. Visserligen tyckte även hon att de som nu lägger landet
i ruiner och aska har ett skärskilt ansvar för uppbyggnaden, men budskapet
är tydligt: Precis som för några månader sedan i Jugoslavien
fördelas, medan bomberna ännu faller, bytet – feta uppdrag för
återuppbyggnad till olika koncerner. EU, alltså skattebetalarna,
ska stå för räkningen. När plundringen av Irak ska börja
vill EU vara med och slåss. Regeringen kallar detta för ”humanitär
hjälp” och ”solidaritet”. Persson och Lindh tyckte nyligen
att ett kort krig kunde ha en ”positiv effekt” – man förstår
och blir förbannad. Visst kommer Iraks folk att behöva hjälp
och solidaritet, men erfarenheterna t ex från den s k återuppbyggnaden”
i Kosovo efter Natos bombkrig visar att det inte är folket som har nytta
av EU:s insatser. Om Sverige vill hjälpa Iraks folk, så måste
regeringen höja rösten mot kriget innan infernot tar över. Allt
annat är blank cynism!
Bush liksom Blair liksom svenska regeringen åberopar andra världskrigets
erfarenheter för att få stöd mot kriget. De jämställer
Saddam Hussein med Hitler och målar bilden av USA som världens räddande
ängel, de ”allierade” som är på väg att krossa
fascismen. Men många politiker och experter i världen, liksom FN-vapeninspektörer,
har uttalat att Irak inte utgör någon akut fara för omvärlden.
Nej, vår tids Hitler är Mr Bush och de imperialistiska krafter som
fört honom till Vita huset.
I slutet av 1980-talet inleddes i och med de socialistiska staternas sammanbrott
en dramatisk förändring i världen. Vad avsaknaden av Sovjetunionen
innebar i frågan om krig och fred upplevde vi när Nato med USA i
spetsen anföll Jugoslavien. Nu har denna utveckling uppnått ett nytt
stadium. Motsättningarna mellan de olika imperialistiska maktgrupperingarna
och deras politiska apparater har ökat till den grad att de öppet
konfronteras. USA-imperialismens äventyrliga strävan efter världsherravälde
har dramatiskt förändrat de politiska konstellationerna efter kalla
kriget. Vita husets ambitioner skulle av konkurrenterna, inte minst inom EU,
kräva en total självuppgivelse och kan av dem inte accepteras. De
kapitalistiska makt- och integrationsorgan som Nato och EU, som bygger på
konsensus och en viss rangordning, skakas och hamnar i kris.
Detta gäller också FN. Sedan bortfallet av Sovjetunionen och därmed
chansen för svagare länder att få gehör för sin röst,
har FN hamnat i intressekonflikten mellan de imperialistiska makterna. Risken
finns att FN går samma öde tillmötes som Nationernas förbund
i slutet av1930-talet. I en värld som totalt domineras av imperialistiska
maktgrupperingar har ett internationellt samarbetsorgan bara så länge
en funktion att fylla som dessa makter anser att de har nytta av det. USA:s
ignorans gentemot FN markerar denna linje. Man lotsas underordna sig så
länge det är nyttigt och ger sken av legitimitet.
Det pågående ”preventivkriget” är ett flagrant
brott mot FN:s stadgan, som förändrar alla internationella folkrättsstrukturer.
Folkrätten sattes redan ur spel när Bush den äldre efter första
Golfkriget 1991 pressade FN att besluta om vapeninspektioner och senare ”avrustning”
av Irak. Folkrättens huvudprincip, statlig suveränitet och territoriell
integritet, sattes därmed ur spel. Aggressionsförbudet avskaffades.
Händelserna kring Irak för tankarna tillbaka till Münchenavtalet
1938, Hitlers kohandel med Västmakterna om att fascisterna fick lov att
ockupera Sudetlandet och senare resten av Tjeckoslovakien. Om inspektörerna
hittade massförstörelsevapen eller inte i Irak spelade för USA
över huvud taget ingen roll – ”herremänniskan” i
Vita huset lovar likt Hitler att med Guds och svärdets kraft sprida ”frihet
och demokrati” i hela världen och menar just nu olja som nyckel till
ekonomisk makt.
Samma krafter som bär ansvaret för massmorden i Hiroshima och Nagasaki,
i Korea och Vietnam, som förser Israel med vapen i kampen mot palestiniernas
legitima demokratiska och folkrättsliga rättigheter, som också
försett Saddam Hussein med vapen så länge han skulle använda
dem mot grannlandet Iran - dristar sig att kontrollera andra staters massförstörelsemedel.
Vapeninspektioner till Vita huset och Pentagon!
Fredsrörelsens demokratiska svar på de alarmerande förändringarna
i världen måste vara ökad aktivitet och samarbete med försvar
för folkrätten och krav på nedrustning i alla stater.
Stoppa det imperialistiska rövarkriget mot Irak nu! Solidaritet med Iraks
folk i kampen för fred och demokrati.
Rolf Hagel