I Norrbotten blir det efter valet stora förändringar i den kommunalpolitiska
maktstrukturen. Socialdemokraterna förlorade i 11 av länets 14 kommuner
sin maktposition. De ideologiskt mest urvattnade partipolitiska konstellationerna
tar hand om kommunala ledningar. Här finns Vänsterpartiet hand i hand
med Moderaterna i Boden, Socialdemokraterna med Moderaternas stöd i Gällivare.
I andra kommuner finns en ”härlig” blandning av politiskt tyckande
som har makten.
Varför denna politiska och ideologiska anarki? Svaret finns nog att söka
ett tiotal år tillbaka i tiden, då Socialdemokraterna efter valet
1995 återtog regeringsmakten och påbörjade den ekonomiska saneringspolitiken
efter den tidigare borgerliga regeringens skövlingar och härjningar.
Under mottot: ”Den som är satt i skuld är inte fri”, påbörjade
Göran Persson sitt arbete med att få ”ordning” på
statens finanser.
Den statliga skuldbördan, som det fortfarande finns stora delar av har
blivit allt mer en samhällelig skuldbörda som landets kommuner dignar
under tack vare de övervältringar och statliga skyldigheter som kommunerna
ålagts det ekonomiska ansvaret för. Dit hör grundläggande
sektorer såsom bl.a. vården, skolan och omsorgen, Det här har
medfört att kommunerna med sina skilda ekonomiska förutsättningar
har haft olika svårt att klara av de nya pådyvlade statliga skyldigheterna,
där Norrlands- och Norrbottenskommunerna fått slita mest ont. Norrland
och Norrbotten anklagas för sitt ”bidragsberoende” vilket är
ren och skär lögn. 3 procent av landets befolkning finns i Norrbotten,
länet bidrar med 10 miljarder kronor, 8 procent, av landets totala handelsnettoexport.
Och av hela landets handelsnettoexport på 125,5 miljarder kronor, så
kommer 40 procent eller 49,9 miljarder kronor från Norrland inklusive
Norrbotten. Trots denna ekonomiska tillväxt så betraktas Norrland
av makthavarna söder om Dalälven såsom ett bidragsberoende koloniat.
De här faktiska förhållandena förklarar mycket av den partipolitiska
turbulensen i Norrbotten. Lotta Gröning, ledarskribent i NSD, skrev ett
öppet brev till Göran Persson, citat: ”Turbulensen inom Socialdemokratin
beror inte på att du är en dålig ledare. Däremot har en
gammalmodig partistruktur tillsammans med en ideologisk och politisk osäkerhet
successivt byggt upp och förstärkt problemen. Samtidigt börjar
kommunalpolitiker att tappa tålamodet på grund av att det kommunala
självstyret gång på gång sätts ur spel. Det är
inte så konstigt eftersom det är kommunalpolitikerna som får
klä skott för folks missnöje med den förda politiken”
slut citat. Nämnas bör även att sju tunga socialdemokratiska
kommunalråd i Sveriges sju största städer har i DN:s debattsida
angripit regeringens växande toppstyrning av kommunerna.
I min kommun Gällivare har kommunalfullmäktigemajoriteten antagit
en underbalanserad budget för i år om 37 miljoner kronor i förhoppning
om att statens bostadsdelegation – kommunakuten – skall tillskjuta
dessa medel för att uppnå en budget i balans. Är detta en ansvarsfylld
ekonomisk politik? Orsaken till min kommuns ekonomiska politik är i grunden
den övervältning av statens skyldigheter och i synnerhet de socialdemokratiska
och vänsterpartistiska kommunalpolitikernas anpassningspolitik till de
statliga direktiven.
Det har även medfört att 1000tals moderna lägenheter rivits,
att kommunala fastigheter vars produktionsvärde i storleksordningen 180
miljoner kronor sålts för drygt 8 miljoner kronor.
Man kan lugnt påstå att kommunernas ägarkapital om ca: 1,5
miljarder kronor enbart de sista åren försämrats genom rivningar
och försäljningar utan att kommunens ekonomi förbättrats.
Så folks bristande och minskande intresse för politik och i sina
egna vardagsnära frågor beror helt på den hitintills förda
ekonomiska politiken, signerat av socialdemokratin och dess stödtrupper
Vänsterpartiet, i viss mån Miljöpartiet i såväl som
regering, riksdag som kommuner. Att en ny politisk era inletts med att Moderaterna
tillåts breda ut sig i kommunalpolitiken med hjälp av SAP som VP
bådar inte gott för framtiden.
Bror Wennström