Arbetarrörelsens krav om bostaden som en social rättighet står
idag längre från sin uppfyllelse än vad det har gjort under
många årtionden.
Skyhöga hyror, akut bostadsbrist och ökad segration är den verklighet
som möter invånarna i ett ökande antal kommuner. I storstadsområdena
är bristerna skriande. I synnerhet ungdomarna får aldrig möjligheten
till ett eget boende och majoriteten av barnfamiljer och lågavlönade
får inte ekonomiska möjligheter att efterfråga den bostad som
man har behov av.
Allt sedan 1990-talets början har de s.k. marknadskrafterna flyttat fram
sina positioner på bekostnad av sociala rättigheter. Regeringarnas
bostadspolitik har inneburit avregleringar som får allt mer asociala konsekvenser.
Vi tvingas konstatera att regeringarnas ekonomiska åtagande för att
genomföra en social bostadspolitik minskat från ca 40 miljarder kronor
i början av 90-talet till idag knappt 5 miljarder. Samtidigt har fastighetsskatten
blivit en av statens största inkomstkällor. Det är en politik
som drabbar den sociala rättigheten att ha en bostad eftersom fastighetskatten
till största delen drabbar boende i olika former och ökar kostnaderna
för dessa. Även förändringar i hyressättningssystemet
drabbar de boende och det s.k. bruksvärdessystemet har bara blivit ett
system för att höja profiten för ägare av flerbostadsfastigheter.
Men även kommunala bostadsbolag används för att generera vinster
till kommuner, för att täcka de nedskärningar som drabbat kommunerna
på grund av statens skattelättnader till storfinansen, höginkomsttagare
och spekulanter.
Avregleringar och marknadskrafterna skall enligt regeringen lösa problemen
på bostadsmarknaden. Man påstår att de höga bostadskostnaderna
skulle bero på att man har normer för byggandet av bostäder
vilket skulle fördyra byggandet.
Vi Kommunister vet att detta inte är sant, tvärtom är det just
marknadskrafterna och marknadsanpassningen som är orsaken till problemen.
Vi vet att det är just marknadskrafternas monopolställning inom byggmaterialbranschen
och avsaknaden av ett statligt finansieringssystem som har drivit fram den ohållbara
situationen vi idag har på bostadsområdet.
Därför kräver vi en offensiv bostadspolitik där
följande åtgärder skall ingå:
Förstatliga byggämnesindustrin.
Inför en statlig bostadsbyggnadsbank.
Bryt bostadssegregationen.
Bygg bostäder i statlig och kommunal regi till rimliga och låga hyror.
Bygg så att full behovstäckning uppnås och börja bygga
nu.