Riksdagen har nu beslutat att lämna bort de sista resterna av den
makt den fått från folket. Man hänvisar till att det ”behövs
för att tackla de utmaningar unionen står inför”.
Rent tekniskt är det ju bara en liten operation: ”EG” ersätts
med ”EU” i en paragraf i grundlagen. Men i praktiken rör det
sig om att få möjlighet att snart lämna bort allt vad som ännu
återstår av vår suveränitet.
När Sverige för åtta år sedan anslöts till EU ändrades
grundlagen så att riksdagen fick möjlighet att överlåta
beslutanderätten till EG. Med ”EG” avsågs inte alla EU:s
områden utan bara handelspolitiken, den inre marknaden och jordbrukspolitiken,
alltså de områden där överstatlighet då gällde.
Utrikes- och säkerhetspolitiken, polissamarbetet, brottsbekämpningen
och socialpolitik faller under beteckningen ”EU” och för dessa
områden gäller än så länge ingen överstatlighet.
Besluten tas här med enhällighet och nationerna har alltså kvar
sin rätt att säga nej.
Men tanken är att man inom kort skall gå över till överstatlighet
också på dessa kvarstående områden. De som tvingar fram
globaliseringen vill att den nationella suveräniteten skall upphävas
på alla betydelsefulla områden och tas över av EU-byråkratin.
Riksdagens beslut den 20 november innebär att den villigt tjänstgör
för detta. Riksdagen går med på att det skall vara möjligt
att lämna bort också de sista resterna av vår självständighet.
Riksdagen får nu tillåta att makten ges bort också när
det gäller t.ex. säkerhetspolitik. Röstsiffrorna blev 267-47.
De riksdagsledamöter som sade ja vill alltså att vi skall kunna bli
tvingade in i EU-krigen även om en framtida svensk riksdag – kanske
om tio år – skulle våga rösta mot det. Ja-sägarna
anser att ett sådant riksdagsbeslut skall anses som ogiltigt.
Vad som sker skall ses mot bakgrund av det s.k. framtidskonventet som pågår
i Bryssel. Konventet har i uppgift att föreslå en konstitution om
upprättande av ett federalt Storeuropa, med 25 länder – eller
snarare administrativa regioner. Beslutet den 20 november skall lägga grunden
för att makten kan samlas där.
Den enda begränsningen som numera finns för riksdagens möjlighet
att avsäga sig folkets makt gäller ”principerna för statsskicket”,
alltså monarkin.