SKP:s nyvalde ordförande Jan Jönsson:
Kongress i optimistisk atmosfär

Sveriges Kommunistiska Partis 33e kongress genomfördes i Malmö den 9/10 november. Det var en kongress som präglades av ungdomlighe, beroende på att vårt ungdomsförbund SKU under den gångna kongressperioden har kunnat återupprättas. Kongressen präglades också av det vardagliga arbete som vi utför med och för det arbetande folket på våra arbetsplatser och i bostadsområden. Även kommunalpolitiken fick sin beskärda del och diskuterades.
Det internationella perspektivet saknades heller inte, det visade sig också i de hälsningar som framfördes muntligt eller skriftligt från alla världsdelar.
Efter en lyckad och framgångsrik kongress ligger nu en ny kongressperiod framför oss, en period som måste präglas av ökad politisk aktivitet till försvar och utökning av de arbetandes demokratiska och politiska rättigheter för att ändra på de rådande maktförhållandena. Tillsammans med kampen för fred blir detta kongressperiodens huvuduppgifter.
Under en lång period har storfinansen och kapitalet flyttat fram sina positioner, en allt mindre del av det gemensamma produktionsresultatet används nu för samhälliga och de arbetandes behov, profiterna har stigit medan lönerna har minskat. Den relativa utsugningen ökar och den ökade utslitningen märks i långtidssjukskrivningar och en ökande andel av den arbetsföra befolkningen ställs utanför produktionen.
Imperialisterna, med USA i spetsen och EU staterna och den svenska regeringen som lydiga knähundar har startat en kampanj mot ”terrorismen” som används för att erövra och befästa kontrollen över råvaror och marknader, men även för att inskränka demokratin. Vi har tydliga exempel i krigen mot Jugoslavien, Afghanistan och Irak. I Irak planerar man för ytterligare krig och för att installera en amerikansk militärdiktatur.
I kampen för fred har alltid kommunisterna ståt i första ledet och kommer så att göra även i fortsättningen.
Även här ”hemma” märker vi av de demokratiska inskränkningarna, inte bara i de stora händelserna som ges stor massmedial uppmärksamhet som vid protesterna mot EU under Sveriges ordförandeskap, vi märker den på arbetsmarknaden, i behandlingen av arbetslösa, långtidssjukskrivna, invandrare och vi märker den i den ökade monopoliseringen i media. Demokrati är ett hinder för den globaliserade imperialismen där svensk storfinans är en av de aktiva aktörerna. Därför har man i allt högre grad också släppt fram de mest reaktionära högerkrafterna som vi såg i det senaste valet.
Storfinansen och kapitalet har kunnat flytta fram sina positioner på grund av socialdemokratins och vänsterpartiets högerglidning, deras politik har anpassat sig till den politik som imperialismen och storfinansen kräver. Vårt parti har inte haft tillräcklig styrka för att kunna förhindra den här politiken.
Därför blir en av våra viktigaste partiuppgifter under den kommande kongressperioden att bygga ut och stärka det kommunistiska partiet, ett arbete som vi bör ha goda förutsättningar för om vi kan omsätta kongressens beslut till politisk och organisatorisk handling. Vi skall lägga vår energi på att försöka genomföra konkreta aktioner i de frågor som ligger det arbetande folket nära, det finns lokala frågor som berör många och i dom måste vi mobilisera till kamp och konkreta aktioner. Det finns goda förutsättningar att lyckas på grund av att folk tröttnat på nedskärningar och besparingar samtidigt som dom ser hur de rika och finanskapitalet hela tiden ökar sina profiter och förmögenheter.
Kongressen fastställde en del arbetsuppgifter som vi skall prioritera.
En av uppgifterna är kampen för kortare arbetsdag, 6-timmmars arbetsdag med bibehållen lön och motiveringen är, som skrevs i uttalandet från den 33:e kongressen, ”Arbetsproduktiviteten har ökat ofantligt under de senaste årtionden och sedan länge skapat de materiella förutsättningarna för att finansiera en allmän arbetstidsförkortning”. Det är ett krav som kommer att möta motstånd och förklaras orimligt och för dyrt, inte bara av storfinansen utan även av regeringen och dess hejdukar. Man kommer att förklara det omöjligt att genomföra på grund av att det skulle saknas arbetskraft. Då måste vi uppmana dom att svara på frågan, hur vi då kan ha råd till att låta 1 miljon människor i arbetsför ålder stå utanför arbetsmarknaden.
Även arbetet med frågor som berör vård och omsorg skall under kongressperioden intensifieras. Det är nödvändiga prioriteringar med hänsyn till den katastrofala situation som råder inom många kommuner på dessa områden och den utslitning som pågår av dem som arbetar med vård och omsorg. Det är också ett område som drabbats hårt av privatiseringar och nedskärningar i EU anpassningens spår.
Ett annat område är bostadspolitiken. Den bostadspolitik som förts under de senare åren har lett till akut bostadsbrist på många platser, i synnerhet i storstadsområdena, där ungdomen och barnfamiljerna drabbas hårt av skyhöga hyror och spekulation i boendets olika former.
Dessutom har man i dagarna beslutat om en folkomröstning om EMU under nästa år, vi skall naturligtvis arbeta för en NEJ seger och också driva frågan om Sverige ut ur EU.
De organisatoriska uppgifterna vi skall prioritera är utbyggnaden av grundorganisationer och reorganisering av dom som nu har svårigheter. Vi måste värva fler medlemmar, det är dags nu för dig som är sympatisör att lämna in din inträdesansökan. Det finns nu bättre möjligheter att klara dessa uppgifter också med hjälp av vårt ungdomsförbund och den satsning som kommer att göras på vår tidning Riktpunkt, så att Riktpunkt blir den organisatör i partiarbetet och kampen som vi så väl behöver.
Med gemensamma ansträngningar och ett kollektivt arbete kommer vi att lyckas genomföra de uppgifter vi ställt oss och föra Sverige ett steg närmare socialismen.

Efter 25 år i spetsen för partiet avgick Rolf Hagel som ordförande. Som svar på kamraternas hjärtliga tack för hans insatser försäkrade han att detta inte betyder ”patron ur”. Det aktiva politiska arbetet fortsätter för honom liksom för hela partiet.