I jultider är det nog inte bara barn som blir snällare och uppriktigare
utan också gamla gubbar. Kanske är det någon naturlig, atmosfärisk
påverkan vid den här tiden på året. Vad vet jag? För
min del tar det sig uttryck i att jag gärna vill erkänna att jag kan
ha svårt att fatta vissa saker. Som t.ex. hur det kan bli billigare för
stat och kommuner att anlita privata företag istället för att
göra jobben i egen regi – i varje fall sådant som pågår
ständigt. För de privata skall ju ha egen vinst också.
Eller att det påstås vara lönsamt att staten betalar 22 miljarder
till EU och får tillbaka 11 miljarder. Samtidigt som man genomför
projekt som inte ens är särskilt angelägna. Min hjärna kan
inte fatta detta.
För ett antal år sedan tillhörde jag kommunens beslutsfattare.
Jag försökte då få en förklaring. Men ingen lyckades
få mig att begripa. Kanske finns någon som kan förklara så
även jag förstår?
Årets stadskärna 2005
Ett exempel på mitt resonemang: I Uddevalla har de beslutande partierna
nu beslutat. Med bidrag från EU skall kommunen tillsammans med handelns
folk och fastighetsägare satsa på att göra Uddevalla Centrum
till Årets stadskärna år 2005. Men samma partier har i tiotals
år byggt ut ett stort handelscentrum 7 km utanför staden. Där
hamnar man när man kommer via E6-an genom Bohuslän. Dit har man i
praktiken flyttat stadens busscentral.
I stadskärnan finns nu egentligen bara ett antal krogar, ett par mindre
mataffärer, godisbutiker, optiker, privatläkare och klädhandlare.
Allt annat har i princip flyttat från centrala Uddevalla.
Efter kl. 18.00 liksom lördags och sön- och helgdagar finns det knappast
något så ödsligt som Uddevalla Centrum. Men nu skall man –
med EU-bidrag – vinna priset som STADSKÄRNA 2005. Jag fattar inte
hur det skall gå till -, men vi som tillhör generationen före
sajt och mail hänger väl inte med.
Om jag skall vara ärlig, så vill jag gärna uppleva år
2005 och kunna fråga: Vart tog stadskärnan vägen? För då
torde det inte finnas särskilt mycket kvar. Men staden fick ju EU-bidrag.
Avklädd ambassadör
Stina Lundberg, som gör många reportageprogram i TV, gjorde också
ett program efter den 11 september i USA. Hon intervjuade ett antal människor
om deras syn bl.a. på USA-regeringens beslut att bomba Afghanistan. Bland
de intervjuade var också Sveriges FN-ambassadör Pierre Schori. Vi
var säkert många som såg detta program. Jag skall erkänna,
att jag faktiskt tyckte synd om vår FN-ambassadör. (Jag är lite
blöthjärtad).
Intervjun med Schori blev ganska lång. Stina L försökte få
Schori att förklara varför Sverige kunde så helhjärtat
ställa upp på USA:s krigspolitik. Men han hade väldigt svårt
att förklara Sveriges ställningstagande. Han bara snurrade runt med
helt oförklarliga argument. Han plågades av frågorna, det märktes.
Schoris hustru hjälpte Stina L att försöka få rediga svar
från sin man. Hon uppmanade honom att försöka förklara
Sveriges ställningstagande och inte bara prata runt, runt…..
I den situationen ställde intervjuaren den självklara frågan:
Bråkar ni om Sveriges ställningstagande i denna fråga? Pierre
Schori tog en sekund på sig för att svara Nej. Hans hustru svarade
direkt JA, det gör vi.
Där satt Sveriges FN-ambassadör helt avklädd av sin hustru –
inte inför nattens eventuella begivenheter, utan politiskt helt avklädd.
Han kunde inte förklara inför svenska folket hur han – på
regeringens order – kunde stödja USA:s krigspolitik. Det var då
jag faktiskt tyckte synd om vår FN-ambassadör.
Oförklarliga elräkningar
De många elföretagen i landet har fått stark kritik av tillsynsorganen.
Dels för priserna men också för att elräkningarna är
nästan omöjliga att förstå för vanliga hushållsabonnenter.
Förhållandet är likartat i vår del av landet, med de olika
elleverantörerna och de lokala nätföretagen.
När regeringen släppte elmarknaden fri – för konkurrens
skull – så skulle elpriserna gå ner. I stället har det
blivit dyrare. Inte minst p.g.a. att skatten på elen ökat ett par
gånger och det dessutom är moms på skatten.
Så för den vanliga hushållsförbrukaren är det knappast
lönt besväret att försöka skaffa annan leverantör.
Men det går att få billigare el. I den Riksbyggeförening där
jag bor har vi åstadkommit detta. Vi har slagit samman medlemmarnas mätare
och föreningens elmätare, så det blivit 10 st. istället
för 284 att avläsa, debitera och betala för. Tillsammans tjänar
vi medlemmar cirka 225 000 kr om året. Varje medlem betalar vad den
förbrukat, för att ingen orättvisa skall uppstå. Vi läser
själva av mätarna i föreningen och debiterar de enskilda medlemmarna.
Omläggningen kostar visserligen 300 000 kr, men det tjänar vi
ju in på 1,5 år. Så det går att få billigare el,
men det är lite jobb. Det är som vanligt. Politiska beslut med dagens
makthavare ger inget åt flertalet. Man får försöka göra
det själv tillsammans med andra. I vårt fall blev det i genomsnitt
c:a 800 kr per år och medlem.
Olof Nilsson
olof.nilsson@skp.se