Skolan i fokus

Kampen för våra barns framtid är kampen mot det kapitalistiska systemet

Det märks att det i år är valår, partierna i riksdagen sätter upp fingret i luften för att försöka avgöra vilka frågor som skall penetreras beroende på vilka frågor som varit aktuella i den politiska debatten. En av frågorna som kommer att få betydelse i årets valrörelse är skolfrågan. Under den gångna riksdagsperioden har skolfrågan ofta varit på tapeten i massmedia och det påverkar naturligtvis människors tänkande och politikernas handlande.

Många vallöften förblir tomma
Vad vi kan vara övertygade om är att många vallöften kommer att hagla över skolan, alla de nuvarande riksdagspartierna kommer att förklara hur väl de vill skolan, och därmed våra barn och ungdomar, nu skall det vara slut på besparingar och nedskärningar.
Självklart kan det inte vara roligt att vara politiker som styrt en skola fram till ett läge där tidningsrubrikerna oftast handlar om ”allt fler elever klarar inte godkänt i grundämnena”, ”våldet i skolorna ökar”, ”alltfler utslagna redan i grundskolan”, ”lärare misshandlad av elev”, ”pengarna slut, vi har inte råd att köpa läromedel,” o.s.v. Det är detta de flesta rubrikerna handlat om under den innevarande mandatperioden, och politikerna har utlovat utredningar och översyn som inte har lett till något annat än tomma proklamationer om att skolan skall få ökade resurser, men som i de flesta fallen har bränt inne på grund av att statsmakten har övervältrat ansvaret på kommunerna som i de flesta fall står utan pengar. I bästa, eller sämsta fall har det lett till ytterligare en omorganisering ute i skolorna, och just omorganisering är något som svenska skolor måste ha världsmästerskap på. Man har oftast inte hunnit avsluta den ena omorganiseringen förrän nästa skall påbörjas. Det är en trend som har ökat med att skolan gjordes till en kommunal angelägenhet och samtidigt utsattes för drastiska nedskärningar i samband med de sparbeting som kommunerna utsattes för av staten i synnerhet i samband med EU- och EMU-koordineringen. Man trodde att problemen i skolan skulle lösas med omorganisering istället för ökade resurser, eller rättare sagt ett återställande av de resurser som flyttats från skolan.

Omorganisation och målplaner kan inte ersätta stulna resurser
Men omorganiseringar, vackra ord i skolplaner och målplaner kan aldrig ersätta de resurser som flyttats från skolan av besparingsivriga riks- och lokalpolitiker med hjälp av deras räknenissar.
Den grundläggande utbildningen får en allt större betydelse för möjligheterna till försörjning i framtiden. Trots detta har anslagen till skolorna minskat som andel av BNP. Från att i slutet av 1970-talet ligga på nära 10 procent är det idag nästan halverat. Grund- och gymnasieskolorna kostar idag mindre än vad staten lägger ut på militarismen. Grundskolan har ca 1miljon elever och gymnasieskolan nära 400 000. Med dessa jobbar ca 100 000 lärare.
Borgerligheten har under den här perioden lyckats med att driva igenom ytterligare försämringar genom floran av privatskolor som uppstått, skolor som stjäl utav redan snålt tilltagna resurser. Socialdemokraterna och vänsterpartiet har inte bjudit något motstånd, utan tvärtom i många fall varit behjälpliga med att prata om ny pedagogik som om det skulle vara ett privilegie för privatskolorna att genomföra nya pedagogiska metoder.
Det är mycket som behövs i skolan, men främst är det dags för politikerna att ta till sig av de erfarenheter som finns ute på skolorna i form av lärare, elever och föräldrar och se till att skolan får dom resurser som är behövliga i ett samhälle under den tekniskt vetenskapliga revolutionens era.
Det kommer dom förmodligen inte att göra, dom kommer förmodligen att fortsätta skriva motioner om ”Lugna gatan” och ”Nolltolerans”. Skall vi få en bättre skola måste vi börja kämpa för den, vi måste kämpa för våra barns och ungdomars framtid, och det är en kamp mot det kapitalistiska systemet, ett system som hellre ser till profiten än våra framtida generationer, för resurserna till skolan kan enbart komma från alla de rikedomar som vi gemensamt skapar.
Jan Jönsson
jan.jonsson@skp.se