Jag har tidigare berättat om att socialdemokraterna och Vänsterpartiet
vid senaste valet fick majoritet i kommunfullmäktige i Uddevalla. Därmed
blev det slut på samarbetet mellan (s) och (m).
Den nya majoriteten enades om en deklaration om ökad demokrati i Uddevalla.
Uddevallaborna skulle minsann märka att det blivit en ny majoritet. Men
deklarationen var så luddig att det var väldigt svårt att förstå
vad som menades. Men så kom f.d. statsrådet Bengt Göransson
- ordförande i statens demokratiutredning – på besök till
Uddevalla och då framträdde även demokratigruppen och lovade
att det nu skulle bli fart på det lokala demokratiarbetet.
En uthållig demokrati
Demokratiutredningens betänkande – En uthållig demokrati / SOU
2001:1 – har nu varit ute på remiss. Remissvaren har i sammanfattning
presenterats under rubriken En politik för folkstyre under 2000-talet.
Nyfiken som jag är beställde jag boken på biblioteket. Det är
en bok på 559 sidor och jag tänkte att det skulle bli intressant
att läsa vad remissinstanserna har att säga. Inte minst Vänsterpartiet
som försöker hävda att man slåss för ökad demokrati
och jämställdhet etc.
Uddevalla – en av fyra
Utredningen hade skickats på remiss till 288 kommuner. Av dessa hade 284
framfört synpunkter och förslag till olika avsnitt i utredningen.
Men bland de fyra kommuner som inte hade yttrat sig fanns Uddevalla. Den omreklamerade
lokala demokratiutredningen hade inte framträtt.
Så jag tänkte, de politiska partierna här har väl yttrat
sig direkt. Även om Uddevallas Vänsterparti är lite trögt,
så finns ju (v )i hela landet och därifrån finns säkert
uppfattningar redovisade. Så jag läste vidare.
Klassklyftorna består
Utredningen konstaterar i ett särskilt avsnitt att klassklyftorna består.
Här skulle väl (v) finnas? Men inte, varken partiet eller dess ungdomsförbund.
LO däremot säger att det som framstår som det viktigaste bidraget
i utredningen är konstaterandet att klassklyftorna består. Så
nu återstår att se vad LO tänker göra åt detta.
Andra remissinstanser noterar att inget har hänt på länge ifråga
om klassklyftorna.
Jämställdhet
Under den här rubriken borde det finnas massor av yttranden från
det partipolitiska området. Jag hade nu kommit till sidan 145. Förhoppningarna
ökade. Här hade svar kommit från länsstyrelser, Kiruna
kommun, Kommun- och Landstingsförbundet, Svenska Kyrkan, JÄMO, Kristdemokratiska
Kvinnoförbundet, den fackliga organisationen SEKO, Barnombudsmannen och
en del andra. Men inga partier eller deras ungdomsförbund hade redovisat
några åsikter. Undantaget var Kristdemokratiska kvinnor.
Lobbarna…
Så fanns det en märklig rubrik i boken:, Lobbarna bör inte registreras.
Konstigt, tyckte jag. Lobbare är ju de som slår höga bollar
i tennis eller badminton. Men här avsågs något annat. Lobbyister
borde inte registreras. Inte heller deras uppdragsgivare bör finnas i register.
Så försöker man blanda bort korten med att man måste kunna
påverka och försöka få ändringar i politiska ärenden.
Men man låtsas inte om att lobbyister är välavlönade personer
som är anställda för att få beslut som gynnar en –
oftast liten – grupp. Mutor är väl också relativt vanliga
vid denna sysselsättning.
De flesta instanser som yttrat sig anser att lobbyisteer inte bör registreras.
Bara ett par kommuner och Kristna Socialdemokrater anser att lobbyister bör
registreras. Riksförbundet Nationellt Resurscentrum för kvinnor/NRC
anser att lobbyister skall registreras. Det kan vara ett bra sätt att synliggöra
var makten finns. Bara det faktum att det så starkt betonas att lobbare
inte bör registreras visar att deras arbetssätt är framgångsrikt.
Politiskt var det bara Kristna Socialdemokraterna som ansåg att lobbyister
bör registreras.
Varför?
När jag hade läst alla avsnitten – även de om politiska
partier, där mest kommuner haft åsikter – så undrade jag:
Här finns kanske en formalitet som jag inte fattat. Politiska partier har
inte fått utredningen på remiss. De är ju representerade i
utredningen. Men så var det inte. Samtliga riksdagspartier och deras ungdomsförbund
har fått utredningen på remiss, men man har inte haft några
åsikter. Jag har inte upptäckt att partiorganisationer i någon
större omfattning redovisat uppfattningar. Undantagen har jag nämnt.
Och Vänsterpartiet har jag inte alls märkt, inte heller Ung Vänster.
Kanske är det ute i landet som här i Uddevalla. Vänsterpartiet
samarbetar med socialdemokraterna. Men det samarbetet är ganska enkelriktat.
Som jag har funnit så finns en mening som är den vanligaste från
v-sida i kommunstyrelsen och andra styrelser och nämnder: Vänsterpartiet
yrkar bifall till socialdemokraternas förslag. Inte ordagrant så,
för den socialdemokratiske representanten har ju ett namn och bifallet
blir alltså till dennes förslag. Och s-förslagen framförs
av olika personer i olika kommunala organ. Men innebörden är som jag
skrev.
Ungefär så är det ju också på riksplanet. Och nu
kräver ju Vänsterpartiet från och till att efter valet få
ingå i regeringen –förutsatt att (s)- och (v) tillsammans får
majoritet. Men man nämner inget om det politiska innehållet i politiken.
Olof Nilsson
olof.nilsson@skp.se