Levande? – Nej, döende landsbygd

Slagorden om den levande landsbygden känns igen ifrån förra valrörelsen och ifrån olika politiska partiers program. Men knappast från verkligheten.
Vad har hänt på den levande landsbygden efter valet 1998., t ex i Gällivare?
Fyra livsmedelsaffärer har försvunnit, skolenheter hotas av nedläggning, befolkningen minskar, i synnerhet ungdomarna flyttar eftersom de förvägras arbete och därmed framtiden på landsbygden. Soptipparna försvann. Det kan ha sin naturliga förklaring, finns det inte människor som producerar sopor så behövs det inga tippar heller.
Man kan konstatera att den ”levande” landsbygden hos beslutsfattarna politikerna inneburit i verkligheten en landsbygd i dödsryckningar. Den offentliga servicen försämras och fördyras allt mer.
Landsbygdens epidemiska influensa har också drabbat tätorterna. Varje kommunmedborgare beräknas inbringa ca 40 000 kronor årligen genom skatter och statsbidrag. Men kommunen har förlorat bara efter valet 1998 ca 60 miljoner kronor på grund av befolkningsminskningen, nästan lika mycket som årets budgetunderskott är.
Rivningsvansinnet av moderna lägenheter och bostäder har genom det kommunala övertagandet av lånen inneburit att kommunen har en låneskuld på ca 400 miljoner kronor, där det mesta inte har någon kapitaltäckning.
Varje kommunmedborgare mellan vaggan och graven har en skuld på 200 000 kronor förutom sina privata skulder.
Årets budgetarbete hos oss inleddes med konstaterandet att kommunen har ett underskott med 40 á 50 miljoner kronor. Hur avser de ledande politikerna bemöta det?
Det finns enligt dem ”endast” tre utvägar, 1. nedskärningar, 2. skattehöjningar, 3. avgifts- och taxehöjningar. Sammantaget innebär dessa åtgärder en fortsatt avveckling av såväl landsbygd som tätort och ännu sämre villkor för dem som avser fortsätta att bo och verka i kommunen.
Socialnämnden avser klara av sitt budgetunderskott om 20 miljoner kronor med omorganisation, ytterligare nedskärningar av såväl personal som vårdenheter och avgiftshöjningar.
Skolan avser klara av sitt budgetunderskott 3,5 miljoner med att i första hand lägga ner högstadieskolan i Niilivaara och ”bussa” barnen till Hakkas, en resväg om 14 mil och i restid minst 2 timmar dagligen.
Denna olägenhet drabbar eleverna från Niilivaara området, för att lindra besvärligheterna så planerar skolledningen att införa 4 dagars skolvecka för dessa elever. Det betyder att dessa elever tvingas klara av sina ”grundläggande” studier på 4 dagar i veckan med denna undermåliga utbildning så skall dessa elever konkurrera om fortsatta studier på högskole- universitetsnivå och på arbetsplatserna, resultatet kan bara bli en ytterligare segreation av skolan.
När det gäller den övriga kommunala servicen, vatten – avlopp – sopor – vägar – gator etc. så aviseras avgiftshöjningar.
Konstruktiva förslag
SKP har i kommunfullmäktige verkat för att leva upp till löftet om ”Levande Landsbygd”. SKP har arbetat för förbättrade vägar, tillvaratagandet av skogsavfall, busstrafiken, livsmedelsaffärerna, skolorna, sjuktransporterna, pensionärsbostäder m.m., de flesta av våra förslag har hamnat i ”soptunnan”.
När det gäller finansieringen av kommunens verksamheter så har SKP drivit frågan om kommunal beskattning av företagens vinster, där såväl LKAB som Boliden Aitik är mer intresserade av att placera dessa vinster utomlands.
Kommunfullmäktige majoriteten anser det vara värdefullare att beskatta medborgarna med högre skatter och avgifter istället för andra finansieringskällor. Man avslog SKP:s förslag och istället står man med mössan i hand och tigger av statens bostadsdelegation.
Bror Wennström
bror.wennström@skp.se

SKP behöver dig och du behöver SKP för din och de dinas framtid i kommunen.

Kontakta SKP Gällivare
Torget 6
Malmberget Tel. 0970-20244