Klarspråk

”Tiderna med det yttersta förtrycket är oftast tider då det är mycket tal om stora och höga ting”, skrev Bertolt Brecht en gång. Och han krävde mod att tala om så ”låga och små ting” som maten och boendet för de arbetande, om maskiner och billiga fodermedel, om utbildning för de ovetande. Man skulle undersöka ”om inte svälten och ovetandet och kriget framkallar svåra missbildningar”. Idag krävs det också mod att framhäva orsakerna för terrorism och hat. Den amerikanske biskopen Robert Bowman hade detta mod. Han skrev redan 1999:
”Vi hatas inte för att vi utövar demokrati, uppskattar frihet eller stödjer mänskliga rättigheter.
Vi hatas därför att den amerikanska regeringen nekar dessa ting för människorna i tredje världens länder vars råvaror begärs av våra storkoncerner. Hatet som vi sått har kommit tillbaka för att hota oss i form av terrorism – och i framtiden: atomterrorism.”

Tysklands krigsminister Scharping, ”frivillig amerikan” liksom den svenska regeringen, talade på ett ”Bundeswehr & Gesellschaft”-forum – motsvarighet till vårt folk och försvar – klarspråk om kriget i Afghanistan: ”I den regionen som vi talar om i samband med terrorn, kring Kaspiska havet och Golfen, befinner sig 70 procent av jordens olja och 40 procent av naturgasen”. (WamS 7.10.01)
Så enkelt är det. Naturligtvis handlar kriget inte i första hand om civilisation, religions- eller kulturkamp utan om makt och råvaror. Bush och Blair anknyter till historiska förebilder. 1944 meddelade Roosevelt till den brittiske ambassadören: ”Saudi-Arabien är vårt, Irak och Kuwait klarar vi av tillsammans och Iran tillhör er.”