Finska Fredskommitténs Lapplands distrikt beslöt på ett medlemsmöte
i januari i Kemi att delta i demonstrationerna vid EUs arbets- och kommunikationsministrars
möte i Luleå i mitten av februari. Mötet uttryckte oro för
arbetslösheten i regionen som en följd av medveten nyliberalistisk
politik.
Finlands anknytning till EU och NATO oroar fredskämparna, och förbundssekreterare
Terttu Ahokas från Helsingfors höll ett intressant anförande
om Finlands agerande i dessa organ. Mötet antog en resolution mot Finlands
samarbete med Nato som skickades till president Halonen, försvarsminister
Enestam och massmedia.
I resolutionen BRYT FINLANDS LEDBAND TILL NATO! understryker fredskämparna
djup oro över beslutsfattarnas tydliga strävan att på olika
sätt binda Finland till NATO. Om detta talar t ex Finlands aktiva
deltagande i NATO-operationer. Fredskämparna protesterar mot försvars-ministerns
utlåtande, enligt vilket ett medlemskap i NATO vore ekonomiskt fördelaktigt
för Finland. Detta är en lögn. Redan hittills har arméns
anpassning till NATO krävt miljardvis skatteinkomster. Finlands försvarsutgifter
är mindre än NATO-ländernas, men de har ökats märkbart
sedan 1990-talet.
NATO är enligt egen utsago redo att utföra militära aktioner
överallt i världen, om USAs fördelar är hotade. Vad har
Finland att göra med dylika militaristiska anslag? Fråga fredskommittén
och slår fast:
Utanför militära allianser kan Finland upprätthålla fredliga
relationer med sina grannländer och använda de så besparade
miljarderna till förbättringar av sysselsättningen, den sociala
tryggheten och kvaliteten på hälsovården. Dessutom kan vi använda
medel till att utbilda och anställa personer för att preventivt åtgärda
kriser, samt med fredliga medel lösa redan uppkomna konflikter. Av detta
har vi decenniers erfarenheter. Detta är ett verkligt alternativ och det
förverkligas om vi vanligt folk vågar kräva det tillsammans
och hörbart.
Kerstin Tuomala
ordförande