Med dessa bevingade ord inedde Göran Persson saneringspolitiken efter
den senaste borgerliga regeringens härjningar och skövlingar i den
svenska välfärdspolitiken. Idag konstaterar samme Göran Persson
med sina stödpartier vänsterpartiet och miljöpartiet,att ”det
går bra för Sverige” .
Eftersom min kommun inte omfattas av Göran Perssons ”Sverige”,
så är det min kommun Gällivare tillsammans med andra inlandskommuner
i synnerhet i Norrland som fått betala och uppoffra mest till Göran
Perssons saneringspolitik.
Den redogörelse som Gällivare kommun lämnar i sin förvaltningsberättelse
för år 2000 bekräftar påståendet att det är
kommunerna som fått dra det tyngsta lasset.
Befolkningsmässigt har Gällivare kommun minskat med 1339 invånare
de senaste tre åren, som i rena pengar i form av skatte- och bidragsintäkter
betyder förlust med runt 60 miljoner kronor.
Till minusposten skall även räknas in konsumtionsförlusten för
kommunen, i första hand servicenäringens.
1999 tecknade kommunen ett avtal med statens bostadsdelegation om rivning av
800 lägenheter totalt, varav 528 lägenheter hittills är rivna.
Ytterligare 272 lägenheter står på tur utifrån det tilläggsavtal
som kommunfullmäktiges majoritet beslutade i mars 2001.
Förutom förlusten av kapitalet (lägenheterna) fick kommunen överta
Topbostäders låneskuld, i första fallet 155 miljoner kronor,
låneskulden för de övriga lägenhetsrivningarna uppskattar
jag schablonmässigt till runt 100 miljoner kronor. Till dessa skulder kommer
räntekostnader.
Kommunens strategiplaner omfattas av fortsatt befolkningsminskning med ca 450
personer de närmaste åren, så det är inte färdigrivet
ännu.
Denna kommunala befolkningsminskning och bostadsrivningsraseriet är föranlett
av att staten, den socialdemokratiska kanslihushögern med släpvagnarna
vänsterpartiet och miljöpartiet vid inledandet av statens saneringspolitik
vältrade statsskulden på kommunerna. Med krav om att till år
2000 skall kommunens ekonomi vara i balans d.v.s. överstiga 0 resultat.
För Gällivare kommuns del innebär det att man inte uppnått
det ställda målet utan avvecklingen av kommunen fortsätter.
På en direkt fråga till kommunalrådet Märit Palo kunde
hon inte ge några garantier om att balanskravet för innevarande år
kan uppnås.
Enligt kommunens förvaltningsberättelse för år 2000 drabbas
befolkningen direkt av stora försämringar. Skolan är ett exempel,
med lärarlösa lektioner, icke behöriga lärare och undermåligt
skolmaterial. Hur skall våra ungdomar konkurrera om platser för studier
på högskola och universitetsnivå? Inom den sociala sfären
har de gamla, sjuka och handikappade inom i första hand institutionsvården
fått vidräknas betydande försämringar. De ledande politikerna
skissar på tanken att konfiskera delar av de gamlas och sjukas eventuella
sparmedel till finansieringen av vården och omsorgen. Hur det är
tänkt för de som inte har egna sparmedel vet jag inte i skrivande
stund.
Kvalificerad sjukvårdspersonal (läkare) lämnar kommunen, likaså
lärare och övriga kvalificerade som inte ser Gällivare kommun
som någon solid grund för sin framtid.
Sjukskrivningarna bland kommunens personal har sen 1998 närapå fördubblats
till dags dato. Enligt förvaltningsberättelsen skall man analysera
orsakerna, men enligt mitt förmenande är det bortkastade kommunala
pengar eftersom orsakerna är vänsterpartiet och socialdemokraternas
sammantagna kommunpolitik.
I den kommunfullmäktigedebatt som följde på förvaltningsberättelsen,
framhöll vänsterpartiets Ove Haarala, att den enda försämring
som vänsterpartiet medverkat till är borttagandet av snöröjningsbidraget
för pensionärerna.
Men vänsterpartiet innehar ordförandeposter bl.a i skol- och socialnämnderna.,
och är dessutom i majoritet tillsammans med socialdemokraterna i alla de
andra styrelserna och nämnderna. Ove Haarala framhöll sin egen och
vänsterpartiets etik och moral, men dåligt samvete verkar gälla
enbart snöröjningsbidraget. Alla de andra nedskärningarna och
försämringarna omfattas inte av moralens väktare Ove Haarala.
Lösningsförslag
För att klara av kommunens åtagande gentemot kommunmedborgarna har
SKP i olika förslag framhållit vikten av andra finansieringskällor
till den kommunala verksamheten. Kommunal beskattning av produktionen i första
hand LKAB-Boliden Aitik, avsättning från deras sålda malm med
1 krona/ton till kommunala fonder.
Nya varaktiga arbetstillfällen kunde skapas med Gällivare som eventuell
slutförvaringsplats för utbränt kärnkraftsavfall. Men allt
detta har avslagits, inte genom att de övriga partierna skulle ha kommit
med andra förslag till utvecklingen av kommunen, utan man förlitar
sig till den statliga kommunakuten och deras villkorsmässiga bostadsrivningsfilosofi.
I svaren till beskattningen av LKAB och Aitik framhöll kommunfullmäktiges
majoritet att kommunen inte skall lägga sig i dessa företags verksamhet.
Det innebär att LKAB har full rätt att investera sina vinster i nya
gruvor i t.ex. Brasilien. Samma policy gäller Boliden, samma Boliden som
vi vet har gjort stora förluster på sina investeringar i Sydamerika
(Chile) och även på andra platser på vår jord. Boliden
återvänder nu till Sverige, och nu blir LKAB:s likvida medel, runt
tre miljarder kronor, intressanta för att rädda Bolidens felaktiga
kalkyler undan konkurshot.
I alla fall har näringsdepartementet med casinogamblern Björn Rosengren
tillsammans med förre näringsministern Anders Sundström gjort
antydningar i denna riktning. Eftersom Björn Rosengren inte bara är
känd för intresse för spekulation i spel och dobbel, förväntar
jag mig snart ett förslag av honom att efter casinon också införa
statliga porrklubbar som skulle medföra ett antal sköna miljoner till
statskassan, för att kunna användas till att ytterligare försämra
situationer för i första hand Norrlands inlandskommuner.
En av Lunds universitet framlagd demografiutredning visar på att Gällivare kommun inom 20 år skall ha en befolkning i 1905-års nivå, 15 000 invånare. Vi är redan mindre än 20 000 invånare. Nyligen framlagd utredning av TCO pekar på en befolkningsminskning inom samma period för hela Norrland på 50 000 invånare.
SKP har i kampen mot nedläggningen av Norrland, i synnerhet Gällivare,
framfört förslag att rädda den bräckliga kommunala demokratin
och självbestämmande genom att den socialdemokratiska regeringen med
sina kommunalt lika destruktiva stödpartier får ta även hand
om den direkta verkställigheten av sin antikommunala politik genom s.k.
tvångsförvaltning av Gällivare kommun som försökskommun.
En sådan åtgärd skulle kanske åtminstone på den
lokala nivån förhindra politikerföraktet som tenderar att utvidgas
alltmer.
Bror Wennström
Ordförande SKP-Gällivare