Ett första steg - ut ur EU!

Sverige ut ur EU - Nej till EMU – det är huvudparollen som Sveriges Kommunistiska Parti tillsammans med kommunistiska organisationer från andra länder, som verkar i Sverige, satt som huvudparoll för årets Första Maj firande. Det är ett krav som många demokratiskt sinnade människor i vårt land ställer upp på, därför att de inser att EU och EMU är kapitalets instrument för att förverkliga sin marknadsdiktatur över alla områden av det samhälleliga livet. Men många, som delar vår kritik mot EU och EMU, ställer samtidigt frågan, om vår paroll är realistisk. Visar inte var dag att kapitalet gör som det vill? Och att de politiska krafterna från moderater till vänsterpartiet gång på gång underkastar sig storfinansens krav?
Vi ställer frågan på ett annat sätt: Vem om inte alla vi som drabbas av det internationella kapitalets makt ska sätta stopp för en politik som håller på att förvandla allt i samhällslivet till en vara? Politiken och utvecklingen har aldrig skett automatiskt eller efter naturlagar. Utvecklingen, negativ eller positiv, har alltid varit ett verk av människor. Ett resultat av kamp och olika styrkeförhållanden. Och så är det också idag.
Kapitalet under den senaste perioden vunnit stora framgångar. De socialistiska ländernas nederlag har stärkt imperialismens makt. Och det kapitalistiska systemet har kunnat befästa sina positioner genom att hänsynslöst utnyttja och framåt driva de moderna produktivkrafterna i en process som vi numera brukar sammanfatta med begreppet ”globalisering”. Men globaliseringen har inte bara ökat imperialismens makt i världen, utan också förstärkt dess inneboende motsättningar.
Folken i hela världen ser sig konfronterade med en gemensam fiende. Mot denna fiende – det transnationella storkapitalet – gäller det att ta upp kampen. Gemensamt, i internationell t samarbete och solidaritet – men för den delen också alltid konkret, överallt där vi drabbas av kapitalets framfart. Den svenska regeringens politik, som nu mest gagnar ”marknaden” kommer inte i första hand att ändras av strider som Tysklands eller Danmarks eller Portugals progressiva krafter för, utan den måste vi påverka här i Sverige, samtidigt som det krävs mer än någonsin kampens internationella samordning för att kunna bemöta kapitalet i dess verkan över nationella gränser och kontinenter.
I denna kamp gäller det att utnyttja alla möjligheter och kanaler, parlamentariska och framför allt utomparlamentariska. Gamla och nya metoder, över snäva gränser av partiegoism. Men det är enligt vår uppfattning en illusion att utgå ifrån att man kan ” förbättra” EU. EU är in i grunden och i alla dess vitala delar kapitalets instrument för att garantera och utvidga marknadens totala frihet från alla gränser som ett civiliserat socialt samhälle kan tänkas sätta. Kapitalet realiserar idag sin makt med hjälp av EU. Att kämpa mot EMU och för ett utträde ur EU är därför en viktig del i kampen mot vår tids imperialism över huvud taget. Ett första steg, men naturligtvis inte hela kampen.
I en häpnadsväckande öppen debattartikel i DN den 3.4.2001 har P G Gyllenhammar som ordförande i en ny maktgruppering, som storföretagen i finansindustrin bildat, framfört det transnationella kapitalets aktuella krav: Ett förenade Europas stater som styrs av storfinans och -industri, där allt inklusive vård och pensioner förvandlas till varor på en marknad där öakd vinst är högsta lag. ”Våra medlemsländer och deras företag tjuvhåller på nationella regler och andra handelshinder. Ivern att strömlinjeforma regler är inte överdrivet stort”, klagade PG. Hans hot att ERT - påtryckarklubben av Europas största industrier - ”är vid god hälsa och har i dessa dagar uppmanat EU:s ministerråd att visa större handlingskraft i att infria Lissabon-mötets målsättningar”, kan inte missförstås. EU:s Lissabonmötet beslutade om nya långtgående avregleringar och privatiseringar.
Efter en realistisk analys av vår tids kapitalism gäller det att hittar vägar till förändring för att övervinna dagens förödande övertag för kapitalet. Hur kan vi mobilisera den stora massan av fackliga medlemmar till strid för sina rättigheter? Hur ingjuter vi stridsvilja i alla dem som drabbas av den av EU fastställda antidemokratiska nedskärningspolitiken?
EU-kritiken i Sverige är ett viktigt faktum. Med Sverige som aktuellt ordförandeland har vi både ett speciellt ansvar och möjligheter att avslöja EU:s reaktionära innebörd och förstärka protesterna mot en politik som endast gagnar storkapitalet och raserar de demokratiska krafternas landvinningar. Arbetsrätt, social trygghet, demokratisk öppenhet, solidarisk flyktingpolitik, militär alliansfrihet med syfte till neutralitet i , – på samtliga av dessa områden har kapitalet flyttat fram sina positioner, utan att svenska folket har rest sig till motstånd. Försämringarna är så uppenbara att det nu konstateras från höger till vänster att klyftorna i samhället har ökat. Men ingen av de etablerade politiska partierna talar om orsakerna för dessa försämringar och, ännu mindre, om vägen ut. Tvärtom, de använder alla till buds stående medel för att förlama och krossa motståndet.
Låt oss, både med denna 1 Maj och överallt där vi bor och arbetar, ta upp striden. Visa att det finns ett alternativ till imperialismens globalisering. Där gäller det knyta an med diskussionen om nödvändigheten att bygga ett ickekapitalistiskt samhälle med samhälleligt ägande av de avgörande produktionsmedlen som alternativ till aktieavkastningens diktat och profitprincipen som samhällets högsta lag. Därför finns det ett inre nödvändigt samband mellan våra paroller ”Nej till EU” och ”Vårt alternativ – socialism”..