Enhet kring rätt krav!

Storfinansens springpojke Björn Rosengren är en av dem som står som värd för det EU-möte som skall hållas i Luleå 15-17 februari. Inför mötet har det bildats en kommitté för att organisera protester mot arbetslösheten och social utslagning.En demonstration skall genomföras mot EU:s arbetarfientliga politik.
Det är naturligtvis rätt och nödvändigt att agera mot EU:s politik. Men för att skapa så stor enighet som möjligt kring protesten har kommittén valt att inte kräva Sveriges utträde ur EU.
Vilka är då de konkreta kraven? Till vem är de adresserade? Jag tror inte att det är möjligt att få EU:s ministrar på allvar att sluta upp bakom kraven på mindre arbetslöshet och social utarmning. Det ingår ju faktiskt i deras vardagsretorik att vara mot arbetslösheten och att värna om de svaga i samhället samtidigt som just deras politik är orsaken till problemen.
Är det då till dessa ministrar, till EU:s ministerråd, vi ska vädja om hjälp? Vill vi att de, i sin vishet, ska använda EU:s makt och myndighet att skapa välfärd åt folket? Jag är övertygad om att det är ett felaktigt sätt att angripa problemen på.
Vi vet att arbetslösheten är i kapitalets intresse. Vi vet att ett lagom mått av socialt utslagna håller rädslan, och därmed anpassligheten, vid liv hos stora grupper av befolkningen.
EU är i sanning ett maktinstrument för Europas storkapitalister, EU är ett instrument för att bevara och stärka kapitalets diktatur. Att demonstrera mot arbetslösheten och den sociala utslagningen utan att kräva Sverige ut ur EU är illusionsmakeri. Inte för att jag tror att allt blir bra bara för att vi lämnar EU, utan för att det är det förta steget i kampen.
Glöm aldrig att arbetarklassens befrielse måste vara arbetarklassens eget verk. Därför är nationellt oberoende en förstarangsuppgift och därför bör parollen ”Sverige ut ur EU” vara den främsta i demonstrationståget!
Einar Johansson