Storfinansens springpojke Björn Rosengren är en av dem som står
som värd för det EU-möte som skall hållas i Luleå
15-17 februari. Inför mötet har det bildats en kommitté för
att organisera protester mot arbetslösheten och social utslagning.En demonstration
skall genomföras mot EU:s arbetarfientliga politik.
Det är naturligtvis rätt och nödvändigt att agera mot EU:s
politik. Men för att skapa så stor enighet som möjligt kring
protesten har kommittén valt att inte kräva Sveriges utträde
ur EU.
Vilka är då de konkreta kraven? Till vem är de adresserade?
Jag tror inte att det är möjligt att få EU:s ministrar på
allvar att sluta upp bakom kraven på mindre arbetslöshet och social
utarmning. Det ingår ju faktiskt i deras vardagsretorik att vara mot arbetslösheten
och att värna om de svaga i samhället samtidigt som just deras politik
är orsaken till problemen.
Är det då till dessa ministrar, till EU:s ministerråd, vi ska
vädja om hjälp? Vill vi att de, i sin vishet, ska använda EU:s
makt och myndighet att skapa välfärd åt folket? Jag är
övertygad om att det är ett felaktigt sätt att angripa problemen
på.
Vi vet att arbetslösheten är i kapitalets intresse. Vi vet att ett
lagom mått av socialt utslagna håller rädslan, och därmed
anpassligheten, vid liv hos stora grupper av befolkningen.
EU är i sanning ett maktinstrument för Europas storkapitalister, EU
är ett instrument för att bevara och stärka kapitalets diktatur.
Att demonstrera mot arbetslösheten och den sociala utslagningen utan att
kräva Sverige ut ur EU är illusionsmakeri. Inte för att jag tror
att allt blir bra bara för att vi lämnar EU, utan för att det
är det förta steget i kampen.
Glöm aldrig att arbetarklassens befrielse måste vara arbetarklassens
eget verk. Därför är nationellt oberoende en förstarangsuppgift
och därför bör parollen Sverige ut ur EU vara den
främsta i demonstrationståget!
Einar Johansson