Styrs Sverige idag av en ”politisk klass”?

Partiprogrammet som SAP antog vid sin sistlidna kongress innebär som det nu verkar också en sorts slutlikvid med dess socialistiska förflutna. SAP-programmet följer den västeuropeiska modell som tidigare utstakats av brittiska Labour och det tyska SPD. Liksom Tony Blair och Gerhard Schröder framtonar den blågule Göran Persson såsom en tidstypisk rödgrön centerman. Istället för den vänster som faktiskt existerade inom dessa partiers ungdomsavdelningar för ett kvartssekel sedan och dessa ungdomars dröm om moderpartiernas radikalisering så har alla dessa partier styrt kursen kraftigt högerut. Vad SAP beträffar tyder flera faktorer på att en objektiv social faktor ligger bakom kursändringen högerut.
”Politisk klass”?
Styrs Sverige idag av en utpräglad ”politisk klass”, en politisk elit? Javisst, om vi förstår författaren och journalisten Anders Isaksson rätt så är nämnda faktum en realitet. Bland annat med stöd av sina tre Per Albin-biografier påvisar Isaksson hur det rekordlånga kansliinnehavet även socialt förändrat SAP. Blåställen har där sedan länge fått ge vika för finkostymerna! Här tre bevis för riktigheten i Anders Isakssons teori. Minst ett par av de nuvarande statsråden har formligen fått ”ärva” sina ministeruppdrag från den ene av sina föräldrar. Dessutom är de kristna broder-skaparnas riksordförande dotter till riksdagens huvudtalman, samt att SSU:s sittande förbundsordförande är son till moderpartiets tidigare chefskassör. Går vi ännu lägre ned i den politiska och fackliga hirarkin går det säkerligen lätt att finna samma resultat. Arbetarrörelsens ”politiska klass” består av en sorts bourgeoisie som självutnämnt styr rikets proletärer.

Proletär- eller bourgeoisieinternationalism?
Utrikespolitiskt har SAP - politiken sedan Olof Palmes bortgång totalt ändrat ideologisk karaktär. Numera följer både Göran Persson och Anna Lindh lydigt USA – imperialismens propåer oavsett om bombkrigen rör Balkan eller Afghanistan. Likaledes verkar det också helt tydligt att samma SAP – ledning strävar efter att i sinom tid byta ut kronan emot euron. Men vad dessa saker egentligen handlar om är frågan: proletär- eller bourgeoisieinternationalism? Och liksom fallet var vid den andra Internationalens sammanbrott 1914 har nutidens SAP - ledning valt det senare alternativet. Men maktbasen för den styrande ”politiska klassen” hotas numera alltmera av de egna ”gräsrötternas” vikande medlemsengagemang.
SSU har exempelvis på bara ett par decennier gått tillbaks från då 70 000 officiellt redovisade medlemmar till dagens 16 000 rikstäckande proselyter. Och merparten av Stockholms arbetarekommuns 10 000 medlemmar består faktiskt av ålderspensionärer.
När kommer proletärrevolten underifrån mot den härskande ”politiska klassens” maktherravälde?
Jan Westermark
jw@skp.se