Det danska valet i november 2001
Dåliga tider för fred och självständighet, humanism och social rättvisa

Valresultatet i det danska parlamentsvalet har skapat oro och bestörtning både bland Danmarks demokratiska krafter och på många andra håll i Europa, inte minst i Sverige.
Öppet främlingsfientliga stämningar har präglat valrörelsen och har lyft högerpartiet med det vilseförande namnet Venstre i regeringsställning, med stöd av det öppet invandrarfientliga Danska Folkepartiet (DF) I Folketinget sitter nu en majoritet av högerpartier, vilka av den allmänna opinionen uppfattas som rasistiska och främlingfientliga.
För första gången sedan 1924 har Venstre gått förbi socialdemokraterna, vilka sedan 70 år har dominerat den danska politiska scenen. Det är det verkligen allvarliga nederlaget för socialdemokraterna.
Paul Nyrup Rasmussen hade med rekordkort varsel skrivit ut nuvalen för att få ett mandat för sitt stöd till USA:s krig och den nya ”antiterrorlagstiftningen”. Endast kommunisterna och vänsterns Enhetslista hade formulerat klart motstånd mot denna politik, och kommunisterna hade uppmanat listan att koncentrera sin valkamp på detta tema. Men så blev det inte. Temat ”krig och fred” blev inte synlig i valkampen. Det som syntes var parollen ”Ut med utlänningar!” Enhetslistan förlorade ett av sina fem mandat.
Betty Frydensbjerg Carlsson, KpiD:s ordförande, säger att ”regeringsskiftet efter valet var väntat, men att högervridningen och tillbakagången för vänsterflygeln i folketinget blev så markant som det blev, måste leda till mycket stor eftertanke och diskussion.
Det gäller nu att göra en stor insats för att synliggöra skiljelinjen mellan en solidarisk, humanistisk och en nyliberal politik både ideologiskt och i praktiken.
Det gäller att markera intresseskillnaderna i världen och i vårt samhälle, och det gäller att engagera inte minst ungdomen i en diskussion om vilket samhälle vi vill ha och hur vi kan få det.”
Detta som en slutsats av den kraftiga utbredningen av utlänningsfientliga känslor i den danska befolkningen. Vänsterkrafterna har före valet inte lyckats att tillräckligt analysera detta läge och dess orsaker. De reagerade visserligen på DF:s, socialdemokraternas och de borgerligas hetspropaganda, men underbyggde sitt ställningstagande inte tillräckligt klassmässigt. Därför blev deras svar på de problemen som inom arbetarklassen uppfattas som förorsakade av invandrarna inte tillräckligt övertygande. Särskilt sedan 11 september hade den främlingsfientliga majoriteten lyckats att framställa invandrarna som potentiella terrorister.
”Socialdemokraterna ligger som de har bäddat. Utvecklingen som vi nu upplever åsidosätter demokratin. Valkampen har varit en naturlig följd av denna process, med fokusering på två statsministerkandidater som personer. EU:s styrning av dansk politik har inte stått till diskussion, eftersom båda statsministerkandidater helhjärtat stöder EU. Därför har socialdemokratins skrämselkampanj mot en borgerlig regerings privatiseringspolitik varit otrovärdig och gett bakslag.” summerar KpiD:s ordförande.
De stora partierna har i valrörelsen visserligen gärna framställt DF som en högerextrem paria, men i själva verket bedrivit samma politiska linje och i praktiken redan verkställt vad DF krävt.
Danmarks deltagande i kriget mot Aghanistan fick inte den plats det borde haft, utan urartade närmast till en utvidgad krigsförklaring mot flyktingarna och invandrare i Danmark, anser KpiD.
Regeringens och Folketingmajoritetens entusiastiska hållning till Natokriget mot ett av världens fattigaste länder har bidragit till den ovärdiga debatten om flyktingar och invandrare med islamisk bakgrund.
Valresultatet till Folketinget varslar om dåliga tider för fred och självständighet, för humanism och social rättvisa, slår KpiD fast. Vänsterkrafterna har alltid gjort motstånd mot nyliberalism och främlingsfientlighet, men nu gäller det för kommunister, socialister och socialdemokrater inom arbetarklassen att stoppa denna utveckling och ta tillbaka solidariteten.
För motstånd mot högerpolitiken från den politiska mitten eller socialdemokratin och folksocialisterna finns inga tecken. Radikale Venstre och Socialistiska Folkepartiet har utlovat en ”hård opposition” mot Venstres regering – säkert enbart i ord – medan socialdemokraterna lovade en ”konstruktiv opposition”.
I klartext: Socialdemokraterna sträcker ut sin hand till det reaktionära högerpartiet. Detta kanske som ett tack för att de nu slipper att stå till svars för den ekonomiska kris som håller på att få konsekvenser även i Danmark. Dessutom ser socialdemokraterna en chans att trots sitt svidande nederlag komma närmare taburetterna: om Venstre inte vill bli totalt beroende av det öppet rasistiska DF, måste de söka stöd från socialdemokraterna.
Som ett positivt inslag i det dåliga valet värderar KpiD att högervridningen inte slog igenom i Stor-Köpenhamns området, både när det gäller folketingsvalet och lokalvalen.
KpiD hade inte ställt upp i parlamentsvalet, däremot på 10 platser i lokalvalen.
Barbara Hagel
barbara.hagel@skp.se

Säg nej till rasism och främlingshets