Nu har jag prövat på något nytt- att vara konvalescent. Att
sitta i en vilstol vid vår lilla sommarstuga - det var behagligt. Att
klippa gräsmattan, sköta komposten, utedasset och en del annat - det
har varit mina domäner innan.
Nu visade det sig att vårt yngsta barnbarn (10 år) mycket väl
klarade vår elektriska gräsklippare. Min hustru visade sig vara expert
på gräsklippning, kompostskötsel och en del annat som jag brukade
göra.
Så min manlighet har fått sig en ordentlig knäck. Men konvalescenten
har också inneburit en fördel - jag fick mer tid att läsa, mer
än jag brukar hinna med.
Det bevingade hjulets folk
Jag tog fram minnesskriften ”Det bevingade hjulets folk” i två
tjocka band, inför Sv. Järnvägsmannaförbundets 50-åriga
historia 1948. Eftersom jag själv var anställd vid SJ vid den tiden,
blev det ett antal pånyttupplevda läsetimmar.
Jag fann att kamp mot kommunisterna har för socialdemokratin varit viktigare
än kamp för fackets medlemmar under förbundets existens. Här
nämns personer som Robert Samuelsson, Luleå, Hjalmar Kallenberg (min
barndoms granne på Storstigen i Luleå), J.H. Brädefors, Notviken,
Set Persson, södertala - och alla anges som skräckinjagande exempel
på kommunister, som slogs för sina järnvägskamraters förbättrade
villkor.
Av skriften kan man också påminnas om hur statsanställda -
inte minst järnvägsmännen - som första arbetargrupp lyckades
avskaffa lönestoppet efter kriget. Bl.a. hur medlemmarna lyckades få
en extra kongress 1946 då bl.a. förbundsordföranden tvingades
avgå. Då var jag själv medlem i förbundet. Det känns
bra att erineras om att kommunister alltid slagits för arbetarklassen.
Socialdemokratins kamp mot kommunister har fortsatt i årtionden till dags
datum. Lär de sig aldrig nå´t.
Grönköping ett exempel
En annan bok som jag kom att nyläsa var Grönköpings veckoblads
årsbok 1986. I GRÖNKÖPING hade man funnit en lösning på
sjukvårdskrisen ett årtionde tillbaka. Det var den s.k. Dagmar-reformens
dagar. Det var framför allt glesbygdens problem man funnit lösningen
på. Man skulle inreda bussar till operationssalar och köra runt i
glesbygden. I annonser skulle man anpassa tiderna med Bok- och Konsumbussarna
och operationsbussarna kunde lämpligen ställas upp vid de nerlagda
vårdcentralerna och deras tomma väntrum kunde användas vid dåligt
väder.
Eftervårdsavdelning efter operationerna skulle man ordna med en släpvagn
efter bussen. Landstingsrådet i Grönköping - som fått
sitt politiska uppdrag för att han var vaktmästare vid sjukhuset-
skulle nu ta ställning enligt krönikan.
Något att pröva idag
Denna Grönköpingsidé kanske är något att pröva
på i dag. Bl.a. i vår region - Västra Götaland. Här
råder nu politiskt kaos i regionens politiska ledning. Regimen med de
borgerliga partierna och ett lokalt sjukvårdsparti har spruckit. Nu samarbetar
socialdemokraterna med centerpartiet och folkpartiet. Miljöpartiet går
med när det gäller fördelning av poster i styrelser/nämnder.
Socialdemokratin som tidigare samarbetat med vänsterpartiet har nu brutit
detta samarbete. Det innebär att (v) får högst 40 poster i styrelser
av olika slag i stället för nuvarande 100. Det är möjligt
att man inte får någon ordförande- eller vice ordförandepost
i någon liten nämnd.
Vänsterpartiets politiske sekreterare i regionskansliet - Dan Grahnström
- kallar det hela för ett spektakel , större än han någonsin
varit med om i sin politiska karriär. Jag tycker nog att han tar i lite
väl kraftigt. Han har minsann varit med om att skapa ”spektakel”
(lindrigt uttryckt). Fast egentligen är ordet spektakel ett alltför
lindrigt i detta sammanhang.
Om nu Vänsterpartiet inte får några ordförande- eller
vice ordförandeposter - så behöver ju partiet knappast någon
politisk sekreterare i kansliet, som gör “jobbet.”
Så då kan ju den politiske sekreterare själv få känna
på “att bli utrensad”.
Så kan det gå - skjortbyten är inte alltid så fördelaktiga
som man räknat med.
Konvalescensens slutsatser
Min manlighet har allvarligt skadats - och kanske får jag aldrig tillbaka
ens en del av den. Och det blir kanske en smärtsam upplevelse. Men nu kan
jag istället lämna ett förslag till lösning av den så
kallade sjukvårdskrisen. Bl.a. i vår region, så att de politiska
representanterna kan få behålla sina välavlönade uppdrag.
Även om vissa blir utbytta mot andra. Om mitt förslag vinner gehör
så uppväger det kanske min förlorade manlighet. I varje fall
till en del. Det är bara att avvakta.
PS. innan jag postade denna spalt, så var jag på områdets vårdcentral. “Chefssköterskan” tyckte inte att operationsbussar var någon bra lösning - och hon har säkert rätt. Men vi var överens om vansinnet, att köpa tjänster från bemannigsföretag. Det har bl.a. inneburit att det fattas 1,5 läkartjänster av 4 vid denna vårdcentral.
Olof Nilsson