I hela världen växer avsky och protester mot Natos smutsiga aggression mot Jugoslaviens folk. Allt fler människor inser att de ständigt eskalerande kriminella bombangreppen mot oskyldiga människor, mot skolor, sjukhus, fabriker, mot broar, el-verk och vattenledningen inte har någonting att göra med kampen för fred och mänskliga rättigheter, utan att det handlar om ren terror.

Överallt formerar sig motståndet mot detta barbari. Stora demonstrationer med hundratusentals deltagare har genomförts under de senaste veckorna och nya manifestationer förbereds i USA och Kanada, i Italien och Tyskland, i Grekland och Portugal, i Norge, Storbritannien och Irland, Makedonien och Australien. Protestaktioner rapporteras från Ungern, Rumänien, Irak, Turkiet och fler länder. Dessa folkyttringar håller våra media väldigt tyst om, de vill upprätthålla skenet om Natos krig som folkskrig. Även i Sverige växer motståndet. En bred Anti-krigskommitté har bildats och förbereder manifestationer mot bombningarna och regeringens anpassning till Nato.

Protesterna i världen börjar ge resultat. Man kan inte längre helt förbise FN och de två FN-Säkerhetsrådsmedlemmarna Kina och Ryssland som är motståndare till Nato-kriget. Efter bombanfallet mot Kinas ambassad i Belgrad tvingas USA att ta större hänsyn till signalerna från Peking. Och även om man på alla sätt vill framställa Kina som egennyttig bråkstake, så är det ett faktum att Kina konsekvent kräver ett bombstopp som förutsättning för förhandlingar!

Turerna om Carl Bildts roll som FN:s fredsmäklare har ännu en gång klarlagt att USA absolut inte är intresserat av att ge FN större inflytande över fredsprocessen. FN varken kan eller vill ställa upp på den amerikanska strävan att bekärska världen. Detta kan inte ha undgått den svenska regeringen, som dessvärre bara har några floskler över för ett stärkt FN, och i realiteten helt underkastar sig Natos diktat. USA försöker istället för FN att lancera alla möjliga andra konstellationer för "medling" - naturligtvis endast sådana som de själva kan styra, som t ex G8. Det är G7 - d v s de ekonomiskt starkaste imperialistiska länder med USA som starkaste makt (alla i Nato), plus Ryssland, som man tänker utpressa ekonomiskt att underordna sig Nato. Och de grava ekonomiska och inrikespoltiska problemen och maktspelen i Ryssland gör denna medlem i FN:s Säkerhetsråd till en mindre pålitlig fredskraft.

Natos stereotypa svar på alla förslag att stoppa mördandet på Balkan kan inte missuppfattas: Nato nöjer sig endast med en total seger enligt Rambouillet, d v s omvandlingen av Kosovo till ett Nato-protektorat och ett krossat Jugoslavien. För detta mål är man i Nato-ledningen beredd att offra hundratusentals människor. Flyktingkatastrofen som man ständigt kör framför sig, är en bricka i detta cyniska spel.

Det är en smärtsam upptäckt för många , både i Sverige och de andra EU-länderna, att socialdemokratin direkt står bakom detta krig. Sedan deras makttillträde sviker de nu öppet alla fredsideal och bombar en suverän stat. I Tyskland upplevde det Gröna Partiet en Extra-partikongress utan motstycke. Partibasen anklagade sin partiordförande, utrikesminister Joschka Fischer, som "krigshetsare". Han klarade sig denna gång - partiet kröp till kors för att inte spräcka den socialdemokratisk-gröna regeringen. Men protesterna mot Natoaggressionen kommer inte att tystas!

Stoppa Nato-terrorn!

"Nato definierar en fiende, hotar och slår slutligen till ...För att sätta i gång ett sådant maskineri, behövs en tändmekanism ...Natos hävstång idag är...humanitär. Den behöver blod, en massaker, någonting som försätter opinionen i så stor vrede att man välkomnar en våldsam reaktion ... För att uttrycka det tydligt: Väst behöver lik ... I Kosovo väntar vi på dem, och vi kommer att få dem."

Jean-Christophe Rufin, f d vice president för "Läkare utan gränser" i Junge Welt, 30.03.1999