Den 10 mars började poströstningen till det finska riksdagsvalet (21 mars). Åtminstone i Helsingfors var det långa köer på postkontoren, och även i Stockholm var det rätt livligt.

Riksdagspartiernas budskap i denna valrörelse är tämligen likartat. Man undviker konkreta frågor och hejar summariskt på EU. Framför allt satsar man på att uppträda med sångare, idrottsmän och –kvinnor och liknande kändisar som ska ersätta ett politiskt budskap.

Det finns två partier, som står utanför riksdagen och som ställer upp med egna kandidater och en tydlig egen profil. Det ena är Förbundet för ett fritt Finland som tar upp EU:s skadlighet och olaglighet. Och det andra är Arbetarpartiet Kommunisterna som ställer upp med parollen "Nu måste man ta från kapitalisterna".

De stora medierna framställer hela valrörelsen som om det var fråga om en idrottsmatch. Och de mindre partierna kommer endast ut med sin budskap på kommunala valtavlor och material som de själva orkar dela ut till hushållen.

I valarbetet har man hört mycket kritik mot Vänsterförbundet, som finns med i den sittande regeringen. Många väljare hade hoppats på en mycket radikalare inställning än vad partiet står för. Inom Vänsterförbundet finns kandidater kvar som tidigare haft anknytning till "Enhet" – efterföljaren till Sinisalo-fraktionen inom Finlands KP. I detta val har Enhet, eller Finlands Kommunistiska Parti, som de numera heter, teknisk valsamverkan med Arbetarpartiet Kommunisterna.

Förbundet för ett fritt Finland är en utbrytargrupp från Centerpartiet och har redan tidigare ställt upp, men nu verkar det som om luften har gått ut. Deras valkampanj har varit lam.

Ett riktigt populistiskt parti är en utbrytargrupp från socialdemokraterna som kallar sig "Reformgruppen". Deras paroll är "Mer vår". På deras valsedlar finns en salig blandning av ofta misslyckade personer. Man får undrar varifrån de har fått pengarna till sin stora valkampanj. Udden på deras politik är förstås riktad mot socialdemokraterna. Deras ledare Risto Kuisma valdes i förra val ännu på socialdemokraternas lista. Gruppen försöker locka vänsterväljare. Kuisma var en gång en legendarisk facklig ledare på Transport. På 70-talet blev han känd för att effektivt föra kampen mot diktaturen i Chile och var duktig även i lönekampen. Sedan fick han alkoholproblem och tvingades gå. I förra valet gjorde han comeback på socialdemokraternas valsedlar och fick många röster. Sedan hoppade han av och anslöt sig till ett borgerligt småparti och i slutet av mandatperioden bildade han så sin enmansgrupp.

I detta val har känslorna inte hettat till som tidigare. Det är bara få valtavlor som har blivit förstörda denna gång. I stället har partierna satsat stort på internet.

Ännu är det svårt att säga något om det förestående valresultatet, men Centern med sina över 200 000 medlemmar gör säkert ett ganska bra val.

Moderaterna har en karismatisk ledare, finansminister Niinistö, och det är inte troligt att de kommer att förlora särskilt mycket.

Socialdemokraterna har använt ordföranden för sin riksdagsgrupp, Erkki Tuomioja, som "vänsterprofil". Hur trovärdigt hans eller hans parti uppfattas av väljarna är svårt att säga.

De största förändringarna kommer antagligen ske bland småpartierna. Om kommunisterna lyckas att öka sitt röstetal så påverkar det även utan riksdagsmandat den allmänna opinionen. Det blir då lättare att mobilisera den utomparlamentariska rörelsen.

När Arbetarpartiet Kommunisterna nyligen höll ett valseminarium, betonades uppmärksamheten för den ekonomiska utvecklingen. I dagens läge är bolagsvinsterna nästan lika stora som de totala lönekostnaderna i landet. Därav drar partiet slutsatsen att det är motiverat att samhället kräver pengar från kapitalisterna.