Det har påpekats många gånger i Riktpunkt att motsättningen mellan produktivkrafterna och produktionsförhållandena förmodligen aldrig har varit så stor som idag, då den större delen av världens befolkning lever i misär trots att det är fullt möjligt att möta allas behov.

T ex krävs enligt FN:s Utvecklingsrapport 1998 omkring 40 miljarder dollar (ca 325 miljarder kronor) per år för att ge grundläggande utbildning, hälsovård, mödravård, rent vatten, fungerande avloppssystem och tillräckligt med mat till alla människor som nu saknar detta. 40 miljarder dollar representerar mindre än 4 procent av den totala förmögenheten som tillhör världens 225 rikaste människor.

Detta är inte förvånande, med tanke på att 1,3 miljarder människor försöker överleva på en inkomst av ungefär 1 dollar (8,30 kr) per dag, och 3 miljarder på 2 dollar (16,60 kr) per dag. Eller att företaget Nike betalade Michael Jordan 20 miljoner dollar (ca 166 miljoner kronor) förra året för att marknadsföra sportskor, en summa som är större än den totala årsinkomsten för de

30 000 kvinnor som tillverkar Nike-skor i fabriker i Asien.

Det är naturligtvis ägandestrukturen och ägarnas krav på kapitalackumulering som gör att de flesta människor på vår planet inte kan leva ett värdigt liv.

Men motsättningen mellan produktiv-krafterna och produktionsförhållandena är också synlig på andra sätt, inte minst i samband med IT, d v s datateknologin och telekommunikationen.

Ett slående exempel är Internet, som håller på att slå ut den form av äganderätt som heter copyright. Musik och litteratur av alla slag sprids nu på Internet utan hänsyn till den s k upphovsmannens intresse, d v s utan betalning, och blir de facto allmän egendom.

Men Internet har också blivit en bärare och källa för information som antingen aldrig kommer fram i de stora medierna, eller som dyker upp i enstaka tidningar och genom Internet blir tillgängliga för en mycket större krets än tidningens egen. Trots att antalet människor med PC och tillgång till Internet fortfarande är en mycket liten del av världens vuxenbefolkning, kan vi redan se hur den s k webben har en oerhört viktig roll att spela som alternativ till den massiva propagandamaskin som Västvärldens överklass idag driver.

Fallet Jugoslavien är ett av de mest intressanta exempel på hur Internet kan förmedla information. En del av denna kommer från journalister och tjänstemän som ingalunda är marxister, men som inte har blivit helt avtrubbade. En del kommer från individer och organisationer som i varierande grad står till vänster om överklassen. Och en del kommer från dem som står till höger men som har en annorlunda syn på prioriteringarna.

T ex är många inom den amerikanska högern emot kriget i Jugoslavien därför att de menar att Balkan inte är strategiskt viktig för USA. För vissa kommer det verkliga hotet från Nordkorea! I Storbritannien finns krafter som har en stark känsla av att de är på väg att spela en underordnad roll i ett Europa som domineras av Tyskland.

Men oavsett de speciella och ofta förvirrade analyser som förekommer, finns fakta tillgängliga på Internet som ger en helt annan bild på vad som har hänt i Jugoslavien under 1990-talet än vad som kommer fram i svenska tidningar och svensk TV.

Här nedan refereras i korthet en del dokument som utan Internet i de allra flesta fallen skulle förblivit obekanta för undertecknad och många andra. Läsaren bör komma ihåg att bara ett av dessa är skrivet av en marxist, men att samtliga är byggda på fakta, oavsett författarens politiska synvinkel.

"Fatala fel i Natos intervenering i Jugoslavien", av Generallöjtnant Satish Nambiar, USI/New Delhi, 99.04.06. Nambiar var 1992-93 chef för FN:s militärstyrka i forna Jugoslavien, och tidigare biträdande ÖB i Indiens armé. Han skriver bl a att serberna har demoniserats av de västerländska medierna, och att varken FN:s civila representanter, Röda Korset eller FN:s militära styrkor såg några tecken på folkmord i Kosovo – Natos förevändning för aggressionen.

Nambiar menar att våld förekom på alla sidor och jämför med Nordirland 1921 samt Punjab och Bengali i Indien 1947. Han skriver att "Jugoslavien var en tragedi som skapades av medierna", och frågar varför Västvärldens ledare inte reagerade mot etnisk rensning av serberna i Kroatien och Bosnien. Han fördömer Natos bombangrepp och ger NATO skulden för vad han kallar för "en humanitär tragedi".

Han beklagar lidandet i Jugoslavien och hänvisar bl a till det amerikanska inbördeskriget, Baskien, Kambodja, Angola, Vietnam och "urskillningslös bombning av civila centra under andra världskriget", inkl Hiroshima och Nagasaki. Nambiar avslutar med att slå fast att västmakterna har satt FN ur spel och att de dikterar vad som är moraliska värden för resten av världen, värden vilka de själva ignorerar när det passar dem.

"Tysklands och USA:s inblandning på Balkan", är ett tal som hölls vid en konferens i Chicago i slutet av augusti 1995 av T. W. Carr, en av utgivarna av "Defense and Foreign Affairs Strategic Policy", en tidskrift för höga tjänstemän i regeringar, försvarsmakter och säkerhetsorganisationer. Han var under 19 år Marinofficer i Storbritanniens armé och har tydligen kontakt med källor i flera länders underrättelsetjänst.

Talet är en mycket detaljerad genomgång av hur USA och Tyskland har använt våld, intriger, sabotage och IMF (Internationella valutafonden) för att destabilisera och stycka Jugoslavien under 1990-talet. Han pekar på nära samarbete med Ustasja och andra fascistiska organisationer, samt med muslimska fundamentalister. Han avslutar med orden "USA kommer att inom den närmaste framtiden upptäcka att dess aktioner i forna Jugoslavien har öppnat en grön väg för islamiska fundamentalister till Europas hjärta, en väg på vilken narkotika redan flödar i växande mängder".

"Varför NATO är i Jugoslavien", är ett lysande tal från en konferens i Prag januari 1996 av Sean Gervasi, en amerikan som under många år var professor i ekonomi vid Belgrads universitet. En artikel om Jugoslavien av Gervasi återgavs i Riktpunkt för några år sedan. Han dog plötsligt 1997, vilket var en förlust för de progressiva krafterna i världen.

Förmodligen var Gervasi marxist, han beskriver på ett sätt som hör hemma i Riktpunkt, hur USA och Tyskland nu försöker att dela upp Europa sinsemellan. Han utgår ifrån att USA/Nato planerar ett angrepp mot Ryssland ifall en socialistisk regering skulle ta makten i Moskva. Han är en av de få utanför de kommunistiska partierna i världen som ser händelserna i Jugoslavien, Ryssland och Östeuropa mot bakgrunden av kapitalismens globala ekonomiska kris, som han inser har fördjupats sedan början på 1970-talet.

"Inblanding av USA:s och Tysklands underrättelsetjänster i Jugoslavien", också av Gervasi, publicerad 1995 i "Defense and Foreign Affairs Strategic Policy", en klassbaserad analys.

"NATO beordrade bombningar av civila mål", en artikel i Articulo 20, en spansk veckotidning, 99.06.15. Flera spanska piloter som deltog i angreppet mot Jugoslavien berättar utifrån egna praktiska upplevelser att hela saken dirigerades av USA med Nato som förkläde, att Javier Solana var en amerikansk marionett, att de blev beordrade att bomba civila mål, att deras överste blev förflyttad när han protesterade, och "det finns inga journalister som har den minsta aning om vad som verkligen hänt i Jugoslavien".

Flygkapten Adolfo Luis Martin de la Joz säger att de flesta av hans kolleger var emot kriget, att kriget kommer att kosta Spanien mer pengar än landets kulturbudget för de kommande 5 åren, och att spanjorerna blir tvungna att betala. Som avslutning säger han att han "kommer aldrig att glömma att under våren 1999 deltog jag i ett av historiens värsta barbariska illdåd".

"NATO:s barbarism", av James Bissett, Canadian National Post, 99.05.31. Bissett var 1990-92 Kanadas ambassadör i Jugoslavien. Han fördömer Nato på ett ytterst kraftigt sätt utifrån både moraliska och juridiska synpunkter, och poängterar att det enligt FN-personalen i Kosovo inte fanns någon etnisk rensning innan bombningen började.

Han skriver "Till vår eviga skam, har våra Nato-ledare valt krig istället för fred i Jugoslavien...och har förintat världens säkerhetsstruktur". Han avslutar med nästan samma ord som undertecknad skrev tidigare i Riktpunkt: "De har garanterat att vi börjar det nya seklet som vi började det nuvarande, med dödande och blodbad. De har lämnat oss med ett fruktansvärt arv. Med sex månader kvar till det nya milleniet, har de fört oss tillbaka till barbariet".

"Lagen om krigsförbrytelser gäller också USA ", av Walter J. Rockler, i Chicago Tribune 99.05.23. Tidigare refererat i Riktpunkt. Rockler var en av åklagarna vid Nürnbergrättegången. Han konstaterar bl a att Nato-ledarna har gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser under förevändning att försvara västerländska ideal om mänskliga rättigheter, och citerar Ibsen: "Använd inte utländska ord som ’idealer’. Vi har ett fint eget ord - lögner".

"Missförhållanden i den internationella tribunalen" (för krigsförbrytelser i forna Jugoslavien), av John Laughland, The London Times, 99.06.18. Laughlin avslöjar att tribunalen är en parodi av Nato. Den bryter mot praktiskt tagit alla accepterade rättsprinciper, t ex att ingen må vara domare i eget fall och att ingen får bli anklagad två gånger för samma brott.

Tribunalen ger ingen rätt till borgen eller en skyndsam process. Det finns inga (!) regler för bevisföring, inga nämndemän (jury) och ingenstans möjlighet att överklaga. Det finns inga regler heller mot vittnesmål som grundas på hörsägner - tribunalen har t o m sagt att det finns inget egentligt behov av vittne, eftersom man kan lita på tribunalens egna "undersökare".

Tribunalens åklagare har sagt att "Lagen bör vara kreativ..." vilket föranleder att man plockar regler från olika juridiska system efter behag. T ex då någon protesterade mot att tribunalen olagligt hade beslagtagit dokument i Bosnien, var svaret att agerandet var acceptabelt enligt lagstiftningen i Paraguay. Laughland kommenterar att "diktator Stroessner har tydligen en plats på tribunalen med Sir Edward Coke och William Blackstone" (två klassiska figurer i utvecklingen av det borgerliga rättssystemet i Storbritannien).

Laughlan avslöjar också att tribunalen är finansierad av Nato-regeringar samt olika icke-officiella organisationer. En av dem är Open Society Institute, ägd av finansiären George Soros. "The open society and its enemies" (Det öppna samhället och dess fiender) skrevs av Karl Popper, en virulent antimarxist och en favorit i Handelshögskolan. Enligt Laughlan är chefen för Open Society Institutes kontor i Kosovo "en militant anhängare av UCK".

Laughlans syn på tribunalen är att "Detta är inte ’segrarens rättvisa’ - det är ingen rättvisa alls!"

"Dikt och mer förbannad dikt", av Robert Fisk, Le Monde Diplomatique, augusti 1999. Fisk arbetar för The Independent, en brittisk dagstidning. Han menar att de flesta journalister som samlades på Natos presskonferenser i Bryssel gick Natos ärende i ett omoraliskt krig. Dessutom påstår han att alla nyheter var systematiskt censurerade av de stora västerländska mediakanalerna.

T ex frågade Fisk under en av de dagliga presskonferenserna i Bryssel "om Nato använder ammunition med utbränt uran" under bombningen. En Nato-general medgav att så var fallet. Men när CNN visade videon från presskonferensen "hade min fråga och generalens svar kommit bort av någon mystisk anledning", skriver Fisk.

"Bilden som lurade världen", av Thomas Deichmann, tidskriften LM, januari 1997. LM betyder "Living Marxism" och är en ofta förvirrad trotskistisk tidning i Storbritannien. Sommaren 1992 fick Västvärlden se en bild av flera män, en av dem utmärglad, bakom taggtråd som påstås vara en del av staketet runt ett serbiskt koncentrationsläger. En typisk rubrik i de västerländska medierna var "Belsen 92" på förstasidan av Daily Mirror, en stor brittisk kvällstidning.

Deichmann skriver med all rätt att bilden var av mycket stor betydelse för USA/Natos propagandakrig mot Jugoslaviens regering, och hade en stor påverkan på folkopinionen i Västvärlden, inte minst i Sverige.

Deichmann bevisar att bilden var ett falsarium. Det fanns inget koncentrationsläger. Bilden var tagen från insidan av ett område som tidigare hade använts för förvaring av jorbruksmaskiner och som inhägnats av taggtråd för att skydda dessa mot tjuvar. "Fångarna" var bosniska muslimer som hade samlats vid en skola för att undvika kriget och kunde lämna platsen helt obehindrade när de ville.

"Nato planerar ett kontrollsystem för medier i Kosovo", av Steven Erlanger, New York Times, 99.08.16. Erlanger skriver att Nato planerar ett system för att "koordinera" d v s manipulera nyhetsrapporteringen från Kosovo i framtiden.

Enligt en "hög västerländsk tjänsteman" är inte systemet utformat "för att censurera någon. Meningen är "att lyfta folk upp till västerländsk standard (av rapportering!), vi måste upprätta denna standard (i Kosovo)...för att medierna inte skall missbrukas, i synnerhet radio och TV, så att de inte kan användas för att uppmana folk att gå ut på gatorna och starta upplopp". Nato skall se till att medierna inte missbrukas!

"NATO strategi är ett brott", Chicago Tribune, 99.06.01. Tidningen fördömer bombningen och visar att Nato själv har erkänt att angreppet var riktat mot civila. Artikeln hänvisar till att USA förintade upp till 90 procent av de civila elnäten i Nordkorea, Vietnam och Irak.

- I två olika artiklar bekräftar Professor dr Raju G. C. Thomas, Marquette University, Milwaukee, Wisconsin, USA att Nato-bombanfallen var ett brott mot FN-stadgarna, Natos egna stadgar, Rambouillet-avtalet och Helsingfors- överenskommelsen från 1975, och visar att västerländska "nyhetsorgan" har demoniserat serberna för att motivera Natos krigföring.

"Liknande kriser behandlas olika i New York Times" i FAIR, Fairness & Accuracy in Reporting (Rättvisa och riktighet i journalistik), en organisation i New York, visar den dramatiska skillnaden i Times rapportering av konflikterna i Kurdistan och Kosovo. Som exempel citeras bl a två Times ledarartiklar:

"Som svar på Öcalans våld har turkiska militärstyrkor ödelagt kurdbefolkade områden i sydöstra Turkiet, förintat byar och drivit tiotusentals flyktingar till Ankara och Istanbul" (99.06.24).

"Serbiska styrkor bombarderar och bränner byar och driver tiotusentals flyktingar påflykt. Dessutom dödar de civila etniska albaner" (99.03.24).

Skillnaden är att i Turkiet agerar säkerhetsstyrkor som svar på "Öcalans våld", medan ledarartikeln inte alls nämner UCK, enligt FAIR.

Muslimer söker skydd i Belgrad", av David Millward, The Independent, 99.08.10. Millward skriver från Belgrad, där 50 000 (enligt andra källor 100 000) kosovoalbaner sedan länge bor och där det idag finns ca 200 000 kosovoalbaner, enligt honom, som har kommit dit för att undvika kriget i Kosovo.

Han påpekar att det inte finns några muslimska ghetton i staden, och citerar albaner där som säger att "Allting här har varit bra. Jag har inte haft några problem. Jag har serbiska vänner, mina barn går i skolan med serbiska barn. Jag kan inte gå härifrån".

Millward skriver att "Etniska Albaner vill flytta till Belgrad från Kosovo, trots närvaron av Nato-trupper där. Anslagstavlan i en moské i Belgrad är full av papperslappar som erbjuder två, och i ett fall tre, lägenheter i Pristina för en i Belgrad".

Millward citerar också Imam (muslimsk präst) Mustafa Jusufspahic: "Kosovoar är våra bröder i religion, men serberna är våra bröder i blod" p g a Nato-kriget. "Bommarna skilde inte mellan olika religiösa grupper. Nato beter sig som om det var 1800-talet istället för nästan 2000-talet ". Han tillägger att bombningen kan ha bringat muslimer och kristna i Belgrad närmare varandra, eftersom "Vi var alla i samma båt".

"Utan större uppmärksamhet har USA flyg bombat Irak hela året", av Steven Lee Myers, New York Times, 99.08.13. Mellan januari och augusti har amerikanska och brittiska piloter skjutit mer än 1 100 raketer mot 359 mål i Irak, skriver Myers. I år har de flugit ungefär två tredjedelar så många uppdrag som Nato gjorde under 78 dagar i Jugoslavien. Och en grupp av amerikanska kongressledamöter vill intensifiera bombningen av Irak.

De flesta av de ovannämnda artiklarna har skickats till DN per fax. Ingen kommentar har förekommit hittills från Sveriges största dagstidning.