Det dolda kriget mot Kuba fortsätter

Kubanska säkerhetsstyrkor har arresterat en man som misstänkt för de uppmärksammade bombattentaten mot flera turisthotell i Havanna. Det meddelar det kubanska kommunistiska partiets huvudorgan Granma.

Mannen identifierades som Raul Ernesto Cruz Leon, salvadoriansk medborgare men tränad i de kontrarevolutionära aktiviteterna i USA. Han utbildades till krypskytt i ett militärläger i den amerikanska delstaten Georgia, och senare också till sprängämnesexpert av amerikanska instruktörer.

Cruz Leons attentat riktade sig mot fem hotell, Copacabana. Triton, Capri, Nacional och Chateau Miramar Hotel samt mot den populära baren La Bodeguita del Medio, baren som också är känd som "Hemingways Bar" mitt i den gamla staden i centrala Havanna. Attentaten krävde ett liv. Den italienske turisten Fabio di Celmo avled av de skador han fick av den bomb som placerades i Miramar.

Säkerhetspolisens undersökningar visade att Cruz Leons aktiviteter var organiserade från USA; den regeringsstödda Cuban American National Foundation, ledd av den ökände kontrarevolutionären Jorge Mas Canosa, stod som organisatör i den amerikanska regeringens sold.

Den kubanska säkerhetspolisens tillslag mot Cruz Leon gjordes och rapporterades dessutom i den kubanska pressen, pinsamt eller kanske bara mer talande nog, några veckor innan den svenska facktidningen Journalisten på sitt mittuppslag publicerade en lång artikel om bristen på pressfrihet på Kuba. Bl a, skrev Journalisten, just därför att kubanska tidningar inte rapporterat något om attentaten mot turisthotellen .

Trots att Journalisten, vars trovärdighet hos de progressiva journalisterna numera naturligtvis rejält naggats i kanten, inte upptäckt det, så fortsätter USA:s dolda krig mot Kuba. Mellan april 1994 och september 1997 upptäckte och avslöjade säker-hetsstyrkorna ett 30-tal planer på olika attentat mot kubanska hotell och offentliga byggnader. Samtliga hade sitt ursprung i Miami och samtliga har en likvärdig uppläggning: attentatsmännen kommer som turister för att sedan via båt- och/eller flygtransporter föra iland stora mängder sprängmedel. I mars 1995 avslöjade säkerhetsstyrkorna att två terrorister, Santos Armando Martinez Rueda samt Jorge Enrique Ramirez Oro, båda födda på Kuba men bosatta i USA, kommit till Kuba sjövägen, landstigit i provinsen Las Tunas och försökt föra iland nära 25 kilo av det högexplosiva sprängmedlet C4. De båda attentatsmännen greps och dömdes till mycket långa fängelsestraff.

Syftet med vågen av attentat är klart: att störa den kubanska turistnäringen som ger landet nödvändiga pengar och som dessutom, vilket naturligtvis är en nagel i ögat på kommunistätarna, ökar mycket kraftigt från år till år.

Men inte enbart exil-kubaner och andra latinamerikaner är direkt inblandade i attentaten. Den 15 augusti greps den amerikanske medborgaren David Norman Dorn av säkerhetspolis i Havanna - ett gripande som helt förtigits i den svenska pressen.

När han greps var Dorn försedd med adresser, namn och täcknamn på kubanska kontrarevolutionärer som han hade lämnat pengar till. Dorns olycka var att hans uppdragsgivare i amerikanska Freedom House Foundation, med högkvarter i Washington, inte riktigt litade på sin kubanske resenär. Därför krävde de att han noggrant skulle bokföra varje leverans av pengar till kontrarevolutionärerna på ön, och helst också få en kvittens.

Dorn lydde. Och bar följaktligen alla adresser och t o m en del kvitton på sig när han greps. Dorn erkände snabbt att han agerade på uppdrag av Freedom House Foundation.

Det är mycket sällan som amerikaner, med USA-pass, direkt deltar i de kontra-revolutionära aktiviteterna på själva Kuba. Detta naturligtvis för att inte kompromettera USA:s regering. Oftast använder de amerikanska uppdragsgivarna medborgare i de f d socialistiska staterna, polacker, tjecker eller ex-sovjetiska medborgare, och allra oftast naturligtvis exilkubaner. David Norman Dorn skickades ut mer eller mindre som ett försök: om han greps skulle hans uppdragsgivare kunna peka på att han var sänd i fredliga ärenden av AFL-CIO, den amerikanska fackföreningsrörelsen. Dorn tillhörde facket, och var t o m internationellt ansvarig för det amerikanska lärarfacket, och arresteringen av honom skulle därför väcka stor uppmärksamhet och protester bland fackliga aktivister i USA.

De kubanska säkerhetsstyrkorna gick emellertid inte på den bluffen. Sedan han erkänt överlämnades Dorn till de amerikanska immigrationsmyndigheterna - en pinsam historia för USA som helt förtigits i svensk press.

 Kalle Svensson

Jag vill läsa fler artiklar om solidaritet.