"Historiens dom"

över kolet var lögn

När Thatcher gick till angrepp mot kolgruvearbetarna i början av 80-talet tog hon den s k moderniteten till hjälp. Enligt toryregeringen var det historien som dömt ut kolet och kolindustrin. Men regeringen ljög. Det verkliga motivet till gruvnedläggningarna var regeringens strävan att tillmötesgå energimonopolens krav på större profiter.

Mellan 1984 och 1995 stängde Thatchers högerregim totalt 140 kolgruvor i hela Storbritannien. En kvarts miljon man ställdes utan arbete. Tiotusentals familjer förlorade sin största, eller enda, förvärvsinkomst. Hela landsändar i Wales och norra England lades öde. Högerregimens sk Pit Closure Programme utlöste en mänsklig och social tragedi av gigantiska mått.

Att nyheten om det här inte lyckats tränga igenom ordentligt till svenska folket säger en del om styrkan i den politiska kontrollen över svenska medier.

Thatcherregimen påstod att den hade rent ekonomiska motiv för sitt agerande. Den hävdade att kolet var en otidsenlig produkt, att "historien hade dömt ut kolet". Verkligheten och utvecklingen gjorde att man var tvungen att lägga ner kolgruvorna. Beklagar djupt, men detta är nödvändigt, sade tories.

Thatcher-juntan ljög. Verkligheten var en annan. De brittiska kolgruvorna var inte i första hand oförenliga med utvecklingen och det moderna samhället utan med kapitalistklassens krav på större profiter.

Så här låg det till.

Under 60-talet gick det upp för de stora oljebolagen att de borde utnyttja de fantastiska profiter de fått in på oljan för att få kontroll även över de alternativa energikällorna i världen. På några år lade oljejättarna under sig bland annat ett stort antal kol- och urangruvor.

När de "sju systrarna" (journalistnamn på de största oljebolagen) lagt sig till med monopolistisk kontroll över energiråvarorna gick de ett steg vidare: de försökte åstadkomma det som i de här kretsarna kallas en "optimal prisbild". Det betyder att de försökte ordna priserna på sina olika energiprodukter på ett sådant sätt att vinsterna totalt sett - och på längre sikt - skulle bli så stora som möjligt, främst genom reglering av utbudet.

Det här innebar å ena sidan att man forcerade spridningen av kärnkraftsteknologin. Den var kapitalintensiv, och de nya energimonopolisterna kontrollerade de nödvändiga råvarorna. Det innebar å andra sidan att kolbrytningen koncentrerades till de platser i världen där den var verkligt billig och lönsam, till Sydamerikas diktaturstater t ex.

För den engelska kolindustrins del var detta dödsstöten. Kol behövdes visserligen förtfarande, men de engelska kolgruvorna var inte konkurrenskraftiga. Tekniken var föråldrad och arbetsmiljön undermålig, och stora investeringar måste göras. Men det avgörande var att den brittiska arbetskraften var dyrare än den slavarbetskraft som energimonopolen kunde köpa i exempelvis Colombia.

Till detta kom det politiska intresset. Sedan slutet på 60-talet hade finans- och industrikapitalet i Storbritannien varit fullt sysselsatt med att rationalisera industri och transport. Det här hade, precis som i Sverige (Malmberget -69), lett till häftiga sammanstötningar med de fackförbund där klassmedvetenheten och kampviljan var starkast. Hit hörde framför allt gruvarbetarna, grafikerna, sjömännen och stuveriarbetarna ("dockers").

När Thatcher gick till angrepp mot gruvnäringen i början på 80-talet och därmed offrade flera miljoner av sina landsmän, så gjorde hon detta därför att monopolkapitalisterna inom energisektorn behövde statsapparatens stöd i sina rationaliseringsförsök och i sin kamp mot de klassmedvetna arbetarna.

Högerregeringen sparade inte på resurserna i kampen mot de förbittrat protesterande gruvarbetarna. Både polis och militär sattes in. Medierna användes fullt medvetet för att vända den "allmänna opinionen" mot gruvarbetarna och deras fackförening.

Ett exempel. En god vän som varit bosatt i England i många år har berättat att han en gång träffade en BBC -journalist i London som var med då den allmänna opinionen skulle dras in i kampen mot kolgruvearbetarna. TV hade gjort inspelningar på ett ställe där polisens agenter lyckats provocera gruvarbetarna att gå till angrepp. På BBC klippte man filmen - enligt anvisningar från polisen - och satte ihop den igen, så att den färdiga filmen i stället visade hur gruvarbetarna gick till angrepp mot polisen.

Det är inte så svårt att gissa hur det färdiga nyhetsinslaget såg ut.

 Mats Loman

Jag vill läsa mer om ideologiska frågor.